Inte för att det hör hit, men Resident Evil 2 är världens genom tiderna bästa spel. Shinji Mikami visste vad han gjorde på Capcom, end of discussion.
Word... och det är just detta som ingen lyckats fånga helt å hållet på film.. filmer har haft liten del här o där av den känslan... RE1,2,3 filmerna känns som misslyckanden jämfört med spelen.
Word... och det är just detta som ingen lyckats fånga helt å hållet på film.. filmer har haft liten del här o där av den känslan... RE1,2,3 filmerna känns som misslyckanden jämfört med spelen.
Man tycker ju ändå hur pass bra japaner kan göra skräckspel och skräckfilm att jag hittills inte sett en enda hygglig (om ens någon) J-zombiefilm.
Har hittat Ti West´s första film, The Roost som jag ska kolla på ikväll tänkte jag. Han har även regisserat House of the Devil och Cabin Fever 2 (som jag hatade).
En föredömlig tagline: "CAUTION...If They Bite You...Kill Yourself!"
Sådär nu har även jag sett Noroi. Blev rätt uppskrämd, framförallt av slutet. Sov dåligt natten efter, men så här i efterhand har det lagt sig. Det var en bra film, lite långtråkig. Ett par negativa saker såsom tinfoilsnubben vars skådespel mest förstör och att den stundtals hade alldeles för lågt tempo. Bäst med filmen var helt klart de små detaljerna (exempelvis maskerna på filmbandet, mörkerseendet på filmkameran o.s.v) En bra film helt klart, lite lång kanske? Riktig bra avslutning dock - höjer betyget och knöt ihop säcken rejält.
The Amitywille Horror är riktigt bar enligt mig, första filmen som fick mig att rycka till.
Även Rose Red är ruskigt bra, väldigt fin stämning i den filmen och en av de få Stephen King-filmer som är grymma...
Slutligen Coraline, trodde det var en söt barnfilm men inte alls, hade klart sina läskiga moment och en med skådisar istället för animationer skulle kunna göra skräcken riktigt påtaglig.
Slutligen Coraline, trodde det var en söt barnfilm men inte alls, hade klart sina läskiga moment och en med skådisar istället för animationer skulle kunna göra skräcken riktigt påtaglig.
Skäms fortfarande över att jag inte har sett filmen trots att boken av Neil Gaiman hade stor inverkan på mig under tonårsångesten.
Visst var den fånigt våldsam och hade ett speciellt slut, men jag anser att det finns en anledning till att den fått bra betyg på skräcksidor världen över. Musiken är grym, scenen i garderoben är lysande och "mördaren" är mycket osympatisk. Btw: hur många skräckisar vet du om som är logiska?
Jag hade kunnat ha överseende med det mesta i den filmen...
...men att försöka lägga in en twist på slutet där mördaren är tjejen var ju bara så djävla fånigt. Hade det rätt och slätt bara varit en gammal galen fransk landsortsslaktare hade filmen varit sevärd.
Jag hade kunnat ha överseende med det mesta i den filmen...
...men att försöka lägga in en twist på slutet där mördaren är tjejen var ju bara så djävla fånigt. Hade det rätt och slätt bara varit en gammal galen fransk landsortsslaktare hade filmen varit sevärd.
Så du anser att filmen är sevärd fram till slutet, alltså? Då drar jag till med en liknelse. Ponera att du köpt en mjukglass med topping och violsås. Våfflan är riktigt frasig och god och glassen är lagom mjuk. MEN när du kommer till botten av struten ser du att konditorn lagt en fet, rinnig snus allra längst ned. Blir glassen äckligare bara för att snusen låg där?
Har hittat Ti West´s första film, The Roost som jag ska kolla på ikväll tänkte jag. Han har även regisserat House of the Devil och Cabin Fever 2 (som jag hatade).
Jag har helt och hållet missat att det finns en uppföljare till Cabin Fever, men jag antar att den inte var så bra då om du hatade den. Varför?
Såg House of the Devil igår. Jag blev positivt överraskad. Djävligt (höhö) snyggt filmad. Lite seg, inte särskilt läskig. Men jag ser gärna att de gör fler filmer, uppföljare alltså.
Jag tycker filmen har Omen-potential. Låt kvinnan föda ungen osv.
Zombie-debatten: Första gången jag såg Night of the living dead var på ett vhs-band. En kompis hade kopierat över från sin kassett som han hade fått av någon annan. Härlig film och ja den saknar den där skrämselfaktorn som de nya zombiefilmerna har. Men Romeros filmer spelar på hopplösheten istället, som folk här redan har varit inne på. Så egentligen är det två olika sorters skräckfilmer de gamla och de nya zombiefilmerna. De gamla kräver tålamod, de nya är "instant gratification" för en internetgeneration (jag höll på att skriva mtv-generation men det var förr det) som har ett uppmärksamhetsomfång likt en guldfisk. Därför är det inte så konstigt att yngre tittare somnar och missar det Romero försöker förmedla med sina filmer.