Citat:
- Haha, jag tänkte väl det 
----
Jag går lite efter dessa kriterierna (men inte helt uteslutet) angående skräckfilm:
"filmen kretsar kring en 'fasa', vilken helst ska vara av omänsklig, över-/onaturlig eller 'okänd' natur. denna fasa ska sprida skräck i sin omgivning och te sig oövervinnlig. det är fasan som sätter agendan, medan offren verkar sårbara och maktlösa."
Inte tänk på delen med "omänsklig natur" för det behöver det inte vara uteslutet. Men jag tycker helt klart att "fasan" - i detta fallet drägg-nazipunkare- inte har övertag tillräckligt länge för att fånga skräckdelen, det blir för enkelt och därför puttrar det runt som en ganska simpel småspänningthriller istället. Därav min största besvikelse, jag blir aldrig förfärad.
Tycker själv att fotot var apsnyggt emellanåt, precis som i Blue Ruin. Enkelt, men stilrent och snyggt. Skådespeleriet var riktigt bra även fast Anton Yelchin var en tönt (vila i frid) - men där är vi eniga och skådespelet är filmens stora behållning, men skräck? Nej, skjut mig. Sedan hade jag hoppats på lite mer våld ändå, tycker inte att det var något att höja ögonbrynen för, det var för lite och när det väl hände något var det mest "meh".
----
Jag går lite efter dessa kriterierna (men inte helt uteslutet) angående skräckfilm:
"filmen kretsar kring en 'fasa', vilken helst ska vara av omänsklig, över-/onaturlig eller 'okänd' natur. denna fasa ska sprida skräck i sin omgivning och te sig oövervinnlig. det är fasan som sätter agendan, medan offren verkar sårbara och maktlösa."
Inte tänk på delen med "omänsklig natur" för det behöver det inte vara uteslutet. Men jag tycker helt klart att "fasan" - i detta fallet drägg-nazipunkare- inte har övertag tillräckligt länge för att fånga skräckdelen, det blir för enkelt och därför puttrar det runt som en ganska simpel småspänningthriller istället. Därav min största besvikelse, jag blir aldrig förfärad.
Tycker själv att fotot var apsnyggt emellanåt, precis som i Blue Ruin. Enkelt, men stilrent och snyggt. Skådespeleriet var riktigt bra även fast Anton Yelchin var en tönt (vila i frid) - men där är vi eniga och skådespelet är filmens stora behållning, men skräck? Nej, skjut mig. Sedan hade jag hoppats på lite mer våld ändå, tycker inte att det var något att höja ögonbrynen för, det var för lite och när det väl hände något var det mest "meh".
Håller inte med dig, och jag hatar dig såklart för det, men det är okej. Det är okej.
Angående våldet så älskar jag hur det är skildrat. Rakt-på bara, ingen fjantig slow motion och inget överdrivet blodsprutande. Precis som i Bone Tomahawk. Hade filmen varit regisserad av en idiot så hade det sett ut som i Hostel eller Saw-uppföljarna. Fan, påminner mig om det realistiska våldet man (förr) enbart fick se i undergroundfilmer som Fred Vogels August Underground-trilogi eller, typ, något franskt skit som Trouble Every Day. Gillar det som fan, våld ska vara pang-på och elakt - om man nu inte gör en full-fledged splatterfilm såklart.
