Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Mja, bara första 20 min.

Detta kommer jag få kritik för.

Om du vill se asiatiskt kan du kolla in Suicide Club, Whispering Corridors, Uzumaki och Nightmare Detective. Blandad och fin kompott!

Norska är väl desto mer lättare, men säger Naboer och Skjult på tu man hand.

Haha, nej då.

Måste erkänna att jag hade svårt för den första gången, men den växte desto mera i mitt undermedvetna under en tid, och såg om den senare för att inse storheten.

Legion kanske?

Necrosis var hyfsad, den hade både sina toppar och dalar. Ibland var dialogen så dålig så att jag nästan fick för mig att det var en porrfilm jag tittade på. Jag misstänker starkt att produktionen led lite av pengabrist, dålig ljussättning osv.

Men om man inte har något annat för sig så funkar den.

Jag kommer nog aldrig att förstå mig på alla dessa italienska skräckfilmer som dyrkas av skräckfantaster. Som Suspiria till exempel, vilket sömnpiller. Men nu när jag har dig på tråden, kan/vill du berätta vad det är som är så bra. Jag menar det uppriktigt, för det kan ju vara så att jag har missat något. Upplys mig.

Jag skall se om den, eftersom jag inte gav den en riktig chans då jag gav mig på den (otal år sedan). Dock har den legat i "/incoming/"-mappen i snart 1/2-år, men skall ta tjuren vid hornen och se den.

Förresten, ang "Phantasm" så ser jag att regissören av denna rulle, Don Coscarelli, var delaktig i storyn till Bubba Ho-Tep - en film jag beundrar. Intressant, intressant.

Jag är nästan villig att dra en slutsats om att vi som tittar på skräckfilm är möjligtvis några av de mest entusiastiska filmnördar som går att hitta, och således tenderar vi att älska dessa gamla filmer. Kanske beror det på nostalgi förr vissa, för andra kanske det blir en slags öppning till genren som helhet men nästintill alla fantaster av skräck jag mött och pratat med har en sak gemensamt, och det är den italienska skräckfilmen. För min egen del handlar det mer om det stora och skiftande utbudet av filmer, främst ifrån Italien, det finns giallo, vanlig skräck, gotisk skräck, exploitation, WIP, kannibal etc... så det är inte då i synnerhet svårt att komma över guldkorn. Slutligen är det också charmen som är en stor del av hela genren, taffligt skådespel men enormt fina musikstycken och man kompromissar en hel del med produktionerna som leder till svajigt resultat i viss mån, men oftast i mina ögon, en bra film.

Regisserade han inte filmen heller? Sen gjorde han första avsnittet till Masters of Horror också.


Gör det, och om du har tur har den även växt i ditt undermedvetande, eller åtminstone dom 20 min som du hann se.

Ja men se på fasen. Haha, det var det jävligaste. Snacka om tunnelseende då jag kollade hans profil på imdb.

Detta är iofs. en väldigt god nyhet, som kommer pusha mig till att se Phantasm snarast.

Saken är den att jag själv var en konnässör av skräckfilm men fattade aldrig tycke för italiensk skräck. Jag var och är fortfarande i den mån jag ser på skräck mest intresserad av slasher-filmer. Amerikanska sådana då jag såg F13 redan som 8-åring och på den vägen var det, total fascination. Visst är det allt det en vanlig åskådare uppfattar som dåligt som man uppskattar, men det är något med den italienska skräcken som inte alls fungerar för mig. Kanske det är musiken... Och hajpen också som får en motsatt effekt när jag inte gillar det.

Ha dock i åtanken att Coscarelli inte gjort alltför mycket film sedan Phantasm, och det är ju ändå ett tag sedan den kom. Bubba Ho-Tep är ju en briljant film på många sätt och vis, men risken är att man blir besviken om man börjar jämföra hans arbete som regissör med Phantasm kontra Bubba...