jag är ute efter något som verkligen sänder kalla kårar ner för ryggen. Jag gillar hela amatör-film stuket, exempelvis Blair Witch Project osv. Jag behöver lite tips, nu har jag sett alla Paranormal Activity filmer och dessa är verkligen inte vad jag eftersöker. Men ni hajar ju stuket iallafall! Vad har ni fantaster att rekommendera? Är inte ute efter nå cult classicks eller liknande.
jag är ute efter något som verkligen sänder kalla kårar ner för ryggen. Jag gillar hela amatör-film stuket, exempelvis Blair Witch Project osv. Jag behöver lite tips, nu har jag sett alla Paranormal Activity filmer och dessa är verkligen inte vad jag eftersöker. Men ni hajar ju stuket iallafall! Vad har ni fantaster att rekommendera? Är inte ute efter nå cult classicks eller liknande.
Inte försöka skrämmas kan nog funka, låt det komma naturligt när man skriver/regisserar. Försöker man för mycket tycker jag det märks, och man räknar ned tills det händer. I The Ward finns ett bra exempel:
I slutet när hon står vid spegelskåpet, så skäms jag över att tro att Carpenter skulle sjunka så lågt som att det "onda" skulle komma ur spegeln när den stängdes, men istället dök den jäveln upp direkt när skiten öppnades. Där hoppade jag fanimej till
Den där scenen minns jag. Lätt det bästa i filmen och jag blev sjukt rädd. 1-0 till Carpenter liksom
Citat:
Ursprungligen postat av StonedSwede
Snacka om blandade åsikter om den. Vissa tycker att den är skitläskig, andra tokhatar den. Jag hör till tokhat-gruppen tyvärr.
Tycker att ett valfritt avsnitt av Det Okända är läskigare..
Jag tycker Noroi som film är ganska bra men tyvärr inte speciellt skrämmande.
Jag vet inte om jag kan komma på någon found footage-film som är som blair witch. Den är ju mer psyke.
Man får ju faktiskt aldrig se något "monster"
Testa Grave encounters (uppföljaren om du verkligen gillade storyn, annars inte) eller The tunnel. Båda är found footage och helt okej.
Eftersom jag är en fegis har jag ju annars blivit en riktigt mästare på det där. Dvs jag vet alltid precis när jag ska titta bort för alla filmer följer liksom samma mall på något vis, ganska trist egentligen.
En annan sådan mycket bra scen från The Grudge (remaken):
The Grudge är ju överlag en ganska komprimerad film. Alltså man får aldrig riktigt den där känslan av lugn utan något kan hända hela tiden.
Däremot finns EN sådan scen. När de åker i bussen, där känner man verkligen att puh! drama-scen, nu kan vi slappna av. MEN NEJ då dyker fanskapet upp i bussfönstret. Fortfarande en av de snyggaste och mest effektiva jumpscares jag sett, man såg den verkligen inte komma
Trovärdigt. Inget jävla sci-fi-slut. Häxor t ex funkar, för det är ändå del av en mytologi, men pallar inte medc filmer när det dyker upp onda andar som påverkar folk. Sjätte Sinnet
är ett undantag (kanske inte skräck), den rör mer hurvida döda skulle uppleva världen
Som du säger, inga idiotiska gömställen. Eller folk som delar på sig, gå två o två eller i vissa fall ensamma, fiins det så dumma människor?
Inte försöka skrämmas kan nog funka, låt det komma naturligt när man skriver/regisserar. Försöker man för mycket tycker jag det märks, och man räknar ned tills det händer. I The Ward finns ett bra exempel:
I slutet när hon står vid spegelskåpet, så skäms jag över att tro att Carpenter skulle sjunka så lågt som att det "onda" skulle komma ur spegeln när den stängdes, men istället dök den jäveln upp direkt när skiten öppnades. Där hoppade jag fanimej till
Edit: Man kan köra något lätt okult, bara man låter bli att förklara. Ofärdiga slut är också bra, lite av en cliffhanger.
Edit2: Musik med mycket eller mest röster kan ju bli sjukt äckligt.
Precis sånt här jag ville höra (se). Kom gärna med fler tankar, ni andra!
Det här med att dela upp sig kan vara det dummaste. Då är det bättre när dom delas mot sin vilja som i t.ex. Terror on Elm street 3...
Precis sånt här jag ville höra (se). Kom gärna med fler tankar, ni andra!
Det här med att dela upp sig kan vara det dummaste. Då är det bättre när dom delas mot sin vilja som i t.ex. Terror on Elm street 3...
Ja det handlar väl om att sköta det på ett snyggt sätt.
Senaste exemplet jag kommer på är från Texas Chainsaw Massacre som jag såg sist. En tjej är påväg ner från övervåningen för att fly ut men mördaren blockerar hennes väg - hon har då inget annat val än att springa upp igen trots att det är ett riktigt dåligt alternativ.
Det är ju svårt att undvika alla "dumma grejer" då de i många fall liksom är en förutsättning för att handlingen ska kunna gå vidare. Hade huvudpersonen alltid sagt att "nej det är är dumt nu åker vi hem" hade det ju liksom inte blivit någon film :P
Ja det handlar väl om att sköta det på ett snyggt sätt.
Senaste exemplet jag kommer på är från Texas Chainsaw Massacre som jag såg sist. En tjej är påväg ner från övervåningen för att fly ut men mördaren blockerar hennes väg - hon har då inget annat val än att springa upp igen trots att det är ett riktigt dåligt alternativ.
Det är ju svårt att undvika alla "dumma grejer" då de i många fall liksom är en förutsättning för att handlingen ska kunna gå vidare. Hade huvudpersonen alltid sagt att "nej det är är dumt nu åker vi hem" hade det ju liksom inte blivit någon film :P
Det är just därför vi ska hitta grejer som ditt exempel, där de Måste agera dumt och inte gör det för att dom Är dumma!
Börjat se en hel del "utländsk" (dvs inte svensk- eller engelskspråkig) film på sistone och undrar om någon sitter inne på bra skräckfilmstips här? Har sett de flesta av de mer - i utlandet - kända japanska och spanska skräckrullarna så som Ju-On, Ringu, [rec] och El orfanato (mer thriller än skräck, kanske), men annars är jag väldigt ny på området. Även betat av ganska många Takashi Miike-rullar.