Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Någon som har sett Sinister (2012)? Åsikter om filmen?

Verkar riktigt bra!

Såg precis klart den brittiska zombie-miniserien Dead Set från 2008!

Standard zombie-tema där en grupp överlevare tjafsar och försöker komma på hur dom ska klara sig, fast i ett Big Brother-hus denna gång. Karaktärerna var även dom inte nå speciellt, producenten Patrick var den enda som levererade. Fotot var dystert och brittiskt och passade bra in, även kameraarbetet funkade bra, och man fick se endel blod och griserier, tur det!

Helt okej, om man gillar zombies så bör man se denna, även om den inte alls kan mäta sig med mästerverken i genren, Zombi 2 och Dawn of the Dead!

Jag gillar den skarp, till skillnad från dom flesta andra. Inte särskilt läskig kanske men fortfarande värd att kolla på. Många här på forumet har kritiserat filmens slut men det gör inte jag.

Verkar vara mer psyk-spel över det hela, vilket jag gillar. Blir nog att se den senare ikväll!

Fullkomligt värdelös. Du kommer förstå varför om man väger samman början, hur handlingen förlöper jämte avslutande halvan och bedömer slutprodukten. Sinister lider av samma dilemma som Paranormal Activity 4 vilken jag såg igår, och många moderna skräckfilmer.

I Paranormal Activity 4 följer vi en liten pojke vars mor är någon form av demon som har följt med sedan de första Paranormal-filmerna. Modern sägs åka in på sjukhuset och därmed blir det upp till grannarna att ta hand om denne något kufiska grabb. Där har vi en av skräckgenrens absoluta klyschor att barnet i handlingen är lill-gammal, allvarlig och ser på betraktarna med psykotisk blick. Det enda som skiljer i det här fallet mot en ännu större klyscha är att barnet inte är en flicka med svart hår och eventuellt flätor. Huset familjen bor i är väl stadda med kameror. Vi skriver drygt 5-6 riggade kameror på väggarna och om inte det vore nog så medföljer en laptop (Macbook, självklart) med löpande inspelning i varje rum inkluderat barnens. Initiativtagaren är den klischéfyllda pojkvännen till familjens tonårsdotter som är med och registrerar de konstiga händelser som sker nattetid i huset där det omhändertagna barnet spelar en central roll. Den inneboende går ner och syns prata med luften nattetid, introducerar familjens yngste son den obligatoriska hemliga kompisen (som egentligen är ett spöke/demon) varav sonen börjar bli mer och mer underlig och ännu konstigare saker händer.

Drar någon i familjen några slutsatser (och förbereder naturliga åtgärder) att konstiga saker inträffar? Naturligtvis inte. Trots oräkneliga möjligheter att detaljstudera vad som verkligen sker i huset (man har ju riggat kameror) som att dottern åker upp i luften, knivar flyger från taket, dörrar öppar sig, leksakscyklar rör sig, det smäller, en okänd demon rör sig i huset, är det ingen som anser att någonting konstigt händer, ingen som dristar sig att titta på det videofilmade material som finns, trots att också de själva ursätts för oförklarliga upplevelser. Nätterna rullar på tills det obevekliga slutet där allting naturligtvis avslutas i stor tragik. Tyvärr har man ofta från ett tittarperspektiv vid det laget förlorat all sympati man nu eventuellt hade för den här familjen. Som brukligt i skräckfilmer är det på grund av deras obegripliga dumhet. Det förefaller som att skapa skräckfilmer förutsätter en händelseutveckling där den levande motparten låter saker och ting ske in absurdum på ett onaturligt sätt vilket har dränkt genren i en dynga anti-intellektualism. För att illustrera en sådan klassiker är de gamla slasherklassikerna där alla offer springer in i en lada om man är i en skog och blir jagad av en seriemördare. De dummaste och mest korkade alternativen är normen.

PA4:s, precis som Sinisters och otaliga skräckfilmer, problem är dock inte att filmen inte är sevärd. Det är dem. Ett tag. Filmskapare idag förstår att göra en bra och intressant opener som genererar intresse och som man sedan följer upp med att hålla stämningen och intresset vid liv. Filmskapare förstår också ungefär var någonstans vid vars givna punkt man riskerar att tappa tittarnas intressen och lägger då in en aptitretande sekvens på beställning. Det är först mot slutet, och agnarna skall skiljas från vetet, som filmerna visar sin rätta sold. Två kategorier fel brukar man göra: man har dragit ut på filmen för länge och hållit inne på skräckmomenten vilket gör att man känner sig tvingade att skruva upp handlingen i ett dramatiskt tempo (oftast den sista kvarten) där man staplar skräckklyschor och ljudeffekter på varandra. Det andra felet är att den första delen av filmen är för bra för den avslutande delen. Det vill säga att man introduceras till en fruktansvärd berättelse, om en fruktansvärd händelse utförd av en fruktansvärd varelse, vilket visar sig att man inte kan leverera en fullgod slutprodukt för den berättelse man skapat.

Sinister är tyvärr en sådan film.

Edit: Inlägget blev lite långt. Men tänkte summera några tankar jag har om skräckfilmens status 2013.

The Killer Inside Me 3/5
En stundtals väldigt bra film, men filmen var lite för mycket av en berg- och dalbana för att kunna få högre betyg av mig. Casey Afflecks mumlande var lite av en killer. Det gick inte en enda dialog som Casey deltog i utan att jag störde mig på hur han mumlade runt. Kate Hudson var desto bättre medan Jessica Alba har mycket kvar att lära. Jag uppskattade dom vettlöst brutala scener där Casey utan minst sympati bucklar på sitt offer. Handlingen kändes aldrig överdriven trots att jag har svårt att se hur det skulle kunna bli se ut såhär i verklighet.
Dessutom är det synd att det sista som händer i filmen är en scen med riktigt urusla specialeffekter. Sådant brukar inte störa mig i vanliga fall men när var det alldeles för påtagligt för att jag skulle blunda för det.

Har sett 30 min på filmen Sinister, och tänkte bara höra med er som sett den, bör jag se klart den? Bor själv och brukar ha svårt att sova efter vissa skräckisar.

4:a inlägg över ditt hittar du: https://www.flashback.org/sp42161731

Saw filmerna är råa och psykade .... men bra

Första Saw kan jag hålla med om att den är bra. Sen spårar den som dom flesta andra filmerserier gör film efter film.

Kollade precis klart på Sinister. Personligen tycker jag att den helt klart är sevärd. Upplägget känns som en vinnande faktor - mörker, risiga hemmafilmer och skrämmande barn, blir det bättre än så? Att sedan Ethan Hawke gör huvudrollen som Ellison gör filmen bara bättre.

Dock så håller inte filmen den höga kvalité som i början är så uppenbar, genom hela filmen. När man kommer längre in i filmen och börjar ana vem/vad som ligger bakom morden, blir den som vilken skräckfilm som helst, dvs förutsägbar. Känslan av obehag finns där stundvis, och jag ska erkänna att jag hoppade till några gånger i början.

En relativt intensiv skräckfilm som desvärre dalar i spänning och kvalité ju längre in i den man kommer. Hursomhelst väl värd sina ~109 minuter.

Tycker att dom första tre filmerna var riktigt bra, då dom satsade på en bra story och fällorna kom i andra hand och inte tvärtom som i dom senare filmerna då allt bara handlade om dom "coolaste" fällorna deras fantasi kunde komma på utan någon vidare handling...

Däremot tyckte jag inte att sista filmen var helt värdelös då man fick closure.. Men i övrigt så borde serien dött tillsammans med Jigsaw.