Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Det stämmer att von Sydow är med i Sleepless.

Visst, filmen är inte i nivå med Argentos allra främsta filmer, men den känns ändå som en återgång till det mer jordnära Argento ifrån 70-talet. Morden är också riktigt snygga. Bland de bättre av alla Argentos filmer.

Ingen fara, misstolkade ditt inlägg som är lätt hänt då man skriver över Internet medan jag som Aspie oftast tar allt bokstavligt talat.



Alltid roligt med sådana här anekdoter om film och hur dom haft för genomslagskraft på oss som skriver i tråden! Har försökt tidigare att få igång en diskussion om just detta med film och genomslagskraft men ingen verkar ha varit intresserad över att föra en diskussion kring ämnet.

Jag var i samma ålder som du då jag såg filmerna som du skriver om, och om du är 87:a om man ska utgå ifrån ditt användarnamn kan vi ha sett filmerna samma år då jag också är född -87. Salò hade jag hört mycket om från en lärare jag hade i högstadiet och från en som jobbade på charken på Ica nära nämnda skola. Man var ju inte sen med att låna hem filmen på video ifrån videobutiken som jag samtidigt praktiserade på. Chefen på videobutiken såg lite frågande och tveksamt på mig, men var inget mer med det då jag hyrde hem filmen. Minns att jag hade lagat till spaghetti och köttfärssås till filmen för att få ur den maximala känslan av middagsscenerna, och för att tänja lite på ens gränser.

Cannibal Holocaust såg jag i samma veva, nerladdad ifrån Kazaa som var dåtidens fildelningsforum för min egen del, eller om jag drog hem den ifrån DC++. Såg filmen en morgon innan skolan då vi hade sovmorgon, hade ju så klart hört talas mycket om den i språnget och var grymt förväntansfull. Inledningsmusiken av Ortolani satte sig direkt, bland det vackraste soundtrack jag dittills hört i mitt liv, men då filmen kom igång på allvar var det nära att jag fick springa in på toaletten och kräkas upp min frukost.



Spontant tänker jag på våldtäkten i Irréversible som jag såg på bio då jag var 15-16 år, den satte sina spår. Minns att jag på den tiden hade blivit ärad moderatorsskap på Lunarstorms filmforum och snacket gick varmt om filmen, jag och en annan medlem bestämde ett datum som vi skulle se filmen på och föra diskussion efteråt. Sagt och gjort såg jag filmen, scenen lämnade ett riktigt stort intryck på mig främst på grund av bristen på civilkurage och autenticitet. Att den dessutom pågår i närmare tolv minuter och har ett par detaljer som tänjer på tittarens egna moral gav mig en klump i halsen.

Haha att du åt Köttfärssås till Saló var ju roligt!
Dock så visste jag själv inte att den skulle innehålla det den gör, dvs avföring osv.. Dessa Bajs-scener som folk ALLTID envisas med att påpeka (även de som inte ens sett filmen), är ju vafan bara en liten parantes i filmen, det är varken chockerande eller minnesvärt på något vis om man jämför med slutscenen.. Historiens hårdaste, kallaste och den mest ont vidrigaste scen som finns!
Ingen som helst rättivisa som skipas utan de bara står där och triumferar dansandes.. Usch jag får fan spyan upp i halsen av blotta tanken. Men hursomhelst, filmen är helt magisk! Sällan man är med om filmer som är grovt jävla känslokalla och onda som just den.
Undrar just hur en remake på den skulle se ut?

Och just den biten du talar om, åskådaren i bakgrunden som väljer att vända och gå därifrån.. Det är obeskrivligt, men en fruktansvärt tung detalj som gör mycket av den scenen.
Sen är jag för min egen del, väldigt kär i just den lilla kamera-åknings-detaljen innan han (the rapist) dunkar Bellucci's huvud i marken. Väldigt makabert.

Haha att du åt Köttfärssås till Saló var ju roligt!
Dock så visste jag själv inte att den skulle innehålla det den gör, dvs avföring osv.. Dessa Bajs-scener som folk ALLTID envisas med att påpeka (även de som inte ens sett filmen), är ju vafan bara en liten parantes i filmen, det är varken chockerande eller minnesvärt på något vis om man jämför med slutscenen.. Historiens hårdaste, kallaste och den mest ont vidrigaste scen som finns!
Ingen som helst rättivisa som skipas utan de bara står där och triumferar dansandes.. Usch jag får fan spyan upp i halsen av blotta tanken. Men hursomhelst, filmen är helt magisk! Sällan man är med om filmer som är grovt jävla känslokalla och onda som just den.
Undrar just hur en remake på den skulle se ut?

Nu, när jag är lite äldre, så ser jag humorn i filmen, och då blir det faktiskt ganska svårt att ta den på "allvar". Tycker att Krug och Company, samt Alan Yates, är mycket otäckare reflektioner av mänsklig ondska, än gubbarna i Saló.

Bestämt mig för att ge Grotesque trots allt. Tortyr kan trots allt vara ganska underhållande ibland.

He Never Dies och Mermaid in a Manhole är ganska så geniala

Gillar du tortyr kan jag slå ett slag för Hong-kong produktionen Untold story. Anthony Wong is the man, han ger den råa & psykiska sadismen ett ansikte. Visst forsar det inga inälvor men den är ganska nattsvart & innehåller en del rejält obekväma scener

Inte för att ge sken av att vara totalt känslokall eller grym men det är nog den bästa aspekten av hela filmen, Noé slog mig som tittare rakt i ansiktet med den detaljen. Oerhört pricksäkert att sätta tittarens egna moraliska dilemma på spel över hur man själv hade gjort i en sådan situation som råder. Om jag känner mitt konflikträdda jag någorlunda bra vet jag själv hur jag hade resonerat, usch, får bara ångest av att tänka i dom banorna.

Inte för att ge sken av att vara totalt känslokall eller grym men det är nog den bästa aspekten av hela filmen, Noé slog mig som tittare rakt i ansiktet med den detaljen. Oerhört pricksäkert att sätta tittarens egna moraliska dilemma på spel över hur man själv hade gjort i en sådan situation som råder. Om jag känner mitt konflikträdda jag någorlunda bra vet jag själv hur jag hade resonerat, usch, får bara ångest av att tänka i dom banorna.



Haha ja, men som jag skrev ville jag alltid tänja på gränserna som ung. Åt även pizza till Cannibal Holocaust en annan gång och har dragit en tarzan ett par gånger till sexscenerna i Ilsa - She Wolf of the SS, haha. Hade en lagom skev bild av Ilsa som karaktär under en period i tonåren, som tur har jag lagt hela den biten bakom mig nu.

Håller med om att Salò är en iskall, känslolös och grym film även om den innehåller vissa partier utav humor i allt det svarta och grymma. Precis som RancorFeeder skrev ovanför så ser man ljusglimtarna ibland i även dom obehagligaste filmerna. Boken av de Sade är tusen resor värre och mera grafisk än filmen i fråga, just för att man får egna bilder i huvudet av alla scenarion. Kan rekommendera dig att läsa den, men varning utfärdas dock!

Boken har jag läst över 3ggr och den står här fint i min hylla.
Tycker om att läsa den titt som tätt, då jag blir så fruktansvärt ärrat skadad av den varenda gång! Det som jag verkligen blir ställd av är ju den senare delen av boken, där det bara räknas upp olika lustar. Eller ja.. "LUSTAR".. Beskrivningar på olika tortyrer och mord. Fan det finns ingen gräns i den boken, ALLT finns ju fan med. Det är en riktigt bra bok, den hookar en från början till slut. Riktigt intressant.
Tråkigt dock att Sadé hann dö innan han färdigställt sitt verk. Hur lång hade den blivit? 2000sidor lång?

Filmen Quills skildrar just uppkomsten utav boken och Geoffrey Rush spelar de Sade väldigt bra i den, ett par år sedan som jag såg filmen i fråga trots att den står i hyllan.

Och var det inte i den filmen som de gjorde som så att han berättade sin bok i form av att skriva allting på väggen istället för på en pappersrulle? Eller är jag helt fel ute här?