Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Har inte sett den tyvärr, men då jag älskar filmer som Witchfinder General och Blood on Satan's Claw så kommer jag definitivt kolla in den. Är också svag för skräck från 60- och 70-talet! Blir nog att se Mark of the Devil idag till och med. Finns inget bättre sätt att tillbringa en bakfull lördag på än att kolla på högklassig skräck.

Vad tycker ni om Riget? Fick just hem boxen, importerad ifrån Sverige!

Har hört att den ska vara väldigt inspirerad av Lynchs filmer, och Twin Peaks. Vissa säger att den är otäck och obehaglig, samtidigt som andra säger att den är riktigt rolig. Vad tycker ni, kan man sätta in miniserien i en specifik genre, och kan man klassificera den som skräck?

Som fallet med Twin Peaks är Riget både extremt bisarrt och obehagligt och stundvis hysteriskt roligt! Vet inte hurpass man ska klassificera den. En mix av skräck, komedi och surrealism skulle jag vilja påstå.

Låter bra! Gillar det mesta av danskjäveln, så jag är säker på att detta kommer att passa mig!

Alldeles alldeles underbar är vad den är. Håller med ovanstående talare, spökerier, humor och surrealism i en härlig blandning. Den handhållna(?) kameran gör sitt till att skapa en dokumentärkänsla.

Du gillar det nästan garanterat skulle jag tro.
Kan nog sträcka mig till att det är det bästa Trier gjort. Dessutom är Ernst-Hugo Järegård klockren i sin roll!

Har sett någon av de nya. Den var sådär, men den första och andra Hellraiser är två goreklassiker som verkligen tänjer på gränserna. Minns att jag tyckte ettan och tvåan var riktigt magstarka när jag såg de första gången.

De två första i serien är fruktansvärt bra filmer, i synnerhet ettan!

Håller med om att ettan är bäst. Har nog inte sett mer än en halvtimme av andra filmen, så jävla kass tyckte jag den var! Vill jag se en riktigt jävla flummig skräckfilm så går jag hellre igenom Terror on Elm Street filmerna.

Såg precis Ringu (1998) för första gången sedan 14-15årsåldern och om jag tidigare gillade remaken bättre så gör jag inte det längre i alla fall. Ringu är långtifrån en perfekt film men den stressar inte i uppbyggnaden utan bygger metodiskt upp en stämning och jag tycker trots allt att det är en ganska bra film.

Det är nästan lite farligt att se om filmer som man gillade i ungdomens dagar, det finns alltid en stor risk för att man kommer att se bristerna i det man då gillade och istället bli väldigt besviken. Ringu håller fortfarande ganska bra i mitt tycke men visst har hypen som fanns kring filmerna avtagit och det kanske inte är mer än rätt.

Samma sak är det med Rasen som jag såg tidigare i kväll som var ännu långsammare än Ringu och byggde aldrig egentligen upp sig inför ett klimax som i just Ringu. Rasen känns också mera som ett lågmält övernaturligt drama med få inslag av rysare i sig, även om dom existerar så är det mest i filmens olika drömsekvenser. Trots det så är Ringu en smula bättre även om båda filmerna kompletterar varandra bra så hade jag önskat mer skräckinslag i Rasen av den kalibern som Ringu besatt då den kom ut på svenska marknaden.

Håller på och tankar den nu efter att ha tänkt se den ett tag. Hur är den gentemot de andra Ring filmerna?

Förövrigt hade jag tänkt se Psalm 21 idag som utspelar sig i Borgvattnet där det tydligen hänt kusliga saker!