Män vill inte längre ha med kvinnor att göra

Jag tror att vi pratar om olika saker ungefär genomgående i den här tråden.
När jag blivit attackerad av partners har det många gånger varit för mina egenskaper, och inte för saker jag gör eller inte gör. Det handlar inte om bröd i skåpet och sådana saker, utan om att de tycker att jag skojar om opassande saker, att jag är för social eller tvärtom, att jag har fel åsikter, att jag märks för mycket, att jag fattar fel beslut, osv. Alltid för att de vill påskina att jag står för det de inte är, vilket varierar. Och försöker jag medvetet eller omedvetet anpassa mig, fast det är helt fel att göra det. Man ska självklart snarare vara tillsammans med någon som man är kompatibel med. Men jag har ofta haft svårt att avgöra vad som är sant av det som sägs om mig.

Personligen kör jag "No simp ForEver".

Det spelar ingen roll om det handlar om bröd i skåp eller om ifall din humor eller åsikt är "fel".
Du kan aldrig vara "kompatibel" med någon som ideligen projicerar på dig. Hon vill/ kan ju då inte vara kompatibel med någon alls om hon gör så.
"Din åsikt är uppåt väggarna" betyder egentligen "jag triggas av din åsikt och därför ska du vara tyst". Triggas man inte kan man snarare ha ett givande samtal.

Jag kunde ha sagt till min man att "du bryr dig inte om hur jag mår" om jag hade trott på mitt hjärnspöke. "out of the blue" som sådana reaktioner ofta beskrivs.
Då hade han kanske stått där och undrat hur brödet kunde ha något med hans kärlek till mig att göra.

När vi älskar någon i en parrelationer har vi extra lätt att spegla oss i denne. Du trodde henne när hon sa att du var underbar, och då trodde du henne också när hon sa att du var ett skithål. Du var ju bunden till henne vid det laget.

Jag har läst vad du skrivit om ditt ex, och visst tycks hon ha trassel "utöver det vanliga" inom sig, men mekanismen är densamma för alla.

Oavsett om ditt ex bröt ned dig medvetet eller omedvetet är ju så att säga boten densamma. När vi lär oss hur dessa mekanismer fungerar kan vi vara observanta på när någon börjar "bryta ned oss".

Klokt. Jag borde väl ha sett varningssignalerna tidigare, men det är svårt att vara observant när det är så lömskt att plågan skruvas upp till max när ett barn kommit till världen. Då vill man ju ha lugn och ro. Tror du att det kan vara en prövning, som när Gud prövar Job och Jakob? Jag kämpar i alla fall på.

Det är lömskt, därför att nedbrytande människor söker upplyftande partners och visar sin
nedbrytande sida varefter partnern är fast. Att man fått barn tillsammans är väl så fast man kan bli...

Om din kvinna säger till dig att "det är verkligen opassande att skoja om sådant" rannsakar du ju dig själv. Det gör alla människor som är villiga att utvecklas och växa.
Men vad händer när/om du säger motsvarande till henne?
I båda fallen handlar det ju om att den ena ser saken på ett annat vis, varken mer eller mindre.
"Projicera inte din skit på mig!" kan vara en uppmaning som är ett lämpligt test för att se vad för människa man har att göra med. Klarar hon inte av att självreflektera efter en sådan uppmaning lär hon (eller han!) vara fast besluten att använda partnern som soptunna.

... Allt vi drabbas av i världen tillåts ske för att vi ska söka Gud, det är min tro. "Vägen till frälsning går genom lidandet", typ så. Av allt lär vi oss ju också någonting.

Tack. Särskilt för det sista stycket. Jag ger aldrig upp.

Det går inte att resonera med henne eftersom hon blir som ett barn som säger "NÄ-Ä!" och slår ifrån sig all kritik. Hon tar alla förslag och förmaningar som påhopp. Antingen blir hon ledsen eller så gör hon den här klassikern när man höjer rösten till falsettläge mitt i en mening, biter ihop käkarna och spärrar upp ögonen.
Jag tror att hennes problem är mindrevärdeskomplex och usla erfarenheter av män. Det kommer ofta upp, det här med att män är svin och ligger bakom allt ont. Hon har själv sagt att hon trodde jag var undantaget och som sådant lämplig som far. Men hon blev väl besviken, antar jag.

Jag ska testa att be henne att inte projicera sin skit på mig. Det var en smart sak.

Och, om jag ska rannsaka mig själv, så borde jag varit en trygg hand som ledde henne från början. Det var nog det hon ville ha.

Well, jag menade mer att "testet" (egentligen inget test, bara rak kommunikation ;P ) kan göras på nya bekantskaper.
Ditt ex vet du ju redan hur hon agerar och fungerar. Möjligtvis blir hon från vettet än mer om du "genomskådar" henne.

Ditt ex projicerar sig själv en masse på dig. Självklart "är" du då "som de andra skithålen". Ingen av er tillåts ju avvika från hennes bild (hennes film i hennes hjärna).
Vi har olika mekanismer för att skydda oss från smärta, oavsett om smärtan kommer inifrån oss själva eller av sådant som händer här och nu.
"Det är hans/hennes fel" är en vanlig reaktion, och så försöker vi att på olika sätt ändra på personen. På så vis slipper vi ju hantera oss själva.
Följaktligen kommer ditt ex att göra precis allt för att bolla över allt på dig.

Det vill alla kvinnor törs jag påstå.
... Men kvinnan måste själv placera sig i den handen. Det finns ingenting en man kan göra om hon vägrar.

Tack. Du anar nog inte vilken hjälp detta är. Det stämmer in på pricken när jag tänker på det.
Under idoliseringsfasen var hon livrädd att bli lämnad av det här unika praktexemplaret till man. Hon trodde ungefär att allt var slut om jag tog en promenad för att lugna ned mig. Hon sa någon gång att det var fantastiskt att jag stod ut med henne. Senare när saker och ting ställdes på sin spets och idoliseringen förbyttes i sin raka motsats gjorde hon sitt bästa för att förhållandet skulle braka ihop. Hon verkar mer nöjd med sitt liv nu när det är slut.
Hon passade på att vara otrogen med någon fanboy innan vi gick skilda vägar. That's life.
Hon trodde väl att jag skulle kunna rädda henne, men hon gjorde det inte lätt för mig. Jag kan ångra att jag ville att hon skulle vara självgående. Hon såg sig som självständig. Det var dock jag som fick plocka upp skärvorna gång på gång.

Vill bara flicka in med att om det är så är gud, enligt mig, det största rövhålet av alla.

När kvinnor talar om ledighet så talar dom sinsemellan om att ta ut dagar t.ex säger dom sinsemellan : " hur många dagar har du kvar "

Jag uppmärksammade överhörde på jobbet där två kvinnor talade i dessa temer , Den ene sa 3 dagar Den andre sa sig redan tagit ut dem....
- När jag närmre kollade upp saken visade det sig att den ena varit sjuk utan läkarinty full tid ut redan och att den andre senare sjukskrev sig 3 dagar.

- Har jag överhört nått redan planerat kodat chatt av kvinnor sinsemellan som Vi män annars brukar kalla för att "Fira" ?