Citat:
Ursprungligen postat av
garnier
Det verkar som att polletten äntligen trillat ner för den sk mamman. Hennes facebook pryds numer av bilder och skärmdumpar på Ha**es (och såklart henne själv). Jag menar inte att det är något fel med det utan vart fanns denna kärlek till sitt barn innan försvinnandet?
Hon skriver så här i en av kommentarerna:
"***** ****** folk tror ja sålt mitt barn,
att jag ska döja saker , att jag har med
de att gôra...
Jag saknar ord för hur sjuk å elak
människor blir. De măste få ett stopp
allt elakt .. Vart bry dom sig om
Hannes, vart ska jag till slut hämta
kraft att hjälpa till när dessa
människor håll på... De värsta är väl att
folk som är ute och hjälper till å leta är
bland dom värsta att kasta skit på
mig..
Jag vill ha mitt barn , jag älskar han så
jag går sönder ...Jag längtar efter han
.Jag har inga skulder å har inte sålt
mitt barn. Fina ***** tack för ditt stöd
NU SKA HA**ES HEM"
Det en annan reagerar på är alla dessa "jag". När ska
_jag_ hämta kraft, när ska _jag_ orka osv.
Inget av detta hade hänt om det inte vore för henne. Alla har sin egen vilja, helt klart så inget sker under tvång. Men kom igen nu kvinna!
Hon drogar med ditt barn!
Hon tar sitt trötta, förvirrade, drogpåverkade barn upp i skogen för att söka efter väskor!
Vem gör ens något sådant?
Dessutom har hon inte varit med på ett endaste sök! Inte ett enda! En gång var hon där, irrade omkring som en yr höna och sökte empati hos de sökande samtidigt som hon höll en vuxen kvinna i handen.
Jo, en riktigt kass förälder...
Så hon måste kunna förstå att någonstans i hennes sönderknarkande hjärna, att folk reagerar på hennes konstiga beteende?!
Lite så tänker jag också. Allt fokus hon hela tiden ska ha på sig själv. I kommentarerna nedanför hennes första efterlysning på H*nnes skriver hon dessutom ut att hon bor i väskor. I gruppen för H*nnes insamling efterlyser hon boende.
Jag personligen tror att hon är fullt medveten om vad som har hänt H*nnes och att hon även läser här på flashback och att det är därför som hennes facebook nu bokstavligen kryllar av "kärlek till sin son" efter 3 veckor.
Hon kanske börjar inse att hon agerar fel och därför försöker "sopa igen sina spår" genom att agera som en normal förälder skulle ha gjort?