Har psykiatriker själva provat psykofarmaka någon gång?

Om de själva testar neuroleptika utan att vara i behov av det finns det ingen anledning att tro att de skulle få dem att må bra. Det skulle förmodligen ge samma resultat om en läkare från en annan specialisering testade medicin för sjukdomar som faller inom den gruppen.

Så är det givetvis. Men det var akatisin de ville uppleva tydligen som drabbar de flesta patienter. Läkarna behövde bara en lägre dos för att uppnå det jämfört med psykospatienter. Det kan dock vara en skröna det här. Tvivlar på att läkare skulle vilja stoppa i sig det giftet för att testa.

Problemet är nog att man testar mindre effektiva istället för lära sig om de mer effektivare varianterna av antidepressiva, som MAOIs

Min erfarenhet av psykologer är att de själva någon gång i livet mått piss, och därigenom fått ett intresse för psykologi eller vill "hjälpa andra som varit i samma situation som en själv".

Samma måste även gälla för en del läkare som i slutändan väljer att inrikta sig på psykiatri, så visst har nog psykiatriker gått på psykofarmaka och har egna erfarenheter av det.

Har många års erfarenheter inom psykiatrin, aldrig träffat en läkare som tagit någon psykofarmaka själv. Har dock hört av exet som hade praktik på psykiatrin att sjuksköterskorna där var så jävla trött på all medicin för de hade bara massa hemska biverkningar och patienterna blev inte bättre. Tror verkligen man måste jobba där för att förstå i vilken låg omfattning läkemedlen hjälper. Hade det hjälpt så hade aldrig psykiatrin varit överbelastad.

Stämmer detta verkligen eller är det bara en kliché?

Kan inte säga att det stämmer för alla såklart. Men psykologerna jag haft har själv delat med sig av att de har mått väldigt dåligt i perioder. Sedan vet jag en hel del psykologstudenter som själva mått piss och därigenom fått intresse.

Är det vanligt att psykologen delar med sig av privatliv, sitt inre till patienten? Min psykolog är dessvärre formel av sig och berättar inte särskilt mycket om sig själv. Hon är dock väldigt empatisk på andra sätt som när jag fick henne att gråta vid ett tillfälle tillsammans med mig.