Hur kan man ens mäta kvantvågorna?

Det var en analogi. Syreatomens massa kan vi räkna ut från mer grundläggande fysik, jordens massa är en helt fri parameter. Ingen vet vilken av dessa situationer en fundamental teori om universum kommer landa i.
Vilket också var exakt vad jag skrev.
Frågan är då om de kunnat vara annorlunda eller om det finns en teori ur vilken man kan räkna ut sådant som finstrukturkonstantens värde.

Syreatomens massa känner vi. Dess protoners och neutroners massa känner vi. De kvarkarna som bygger upp protoner och neutroner, deras massa känner vi, och kunde förutse av den teoretiska standardmodellens ekvationer redan innan dom ens observerades.
Men jordens massa skulle kunna vara vad som helst.

Vi är överens i mycket, helt klar, men det vi inte är överens i är ju det som är roligt att diskutera, eller hur?

Om vi kan räkna ut finstrukturkonstantens värde rent teoretiskt - det går över min kunskap. Om denna konstant skulle kunna vara nåt annat, eller grundat på nån annan konstant - ingen aning.

Vet inte om du har fått svar på frågan. Men väggen som partiklarna landar på bakom hålen räknas som en mätning då partikeln mäts och lokaliseras. Skillnaden gentemot en detektor som sitter bakom ett av hålen är att väggen inte kan ge en precis information om vilken väg partikeln tog, utan den kan bara mäta slutplaceringen, och då bibehålls våg-formationen fram tills väggen, och det är på detta sätt vi kan avslöja att partikeln reste som en våg. En detektor däremot kollapsar våg-formationen från start, då informationen om vilken väg den tar kan preciseras, och om vägen kan preciseras så kan man också få reda på dess position, och därför kollapsar systemet för att partikeln har lokaliserats.

En enskild foton beter sig också som en våg. Skillnaden som jag nämnde ovan är helt enkelt hur du mäter, då en vägg bara mäter slutdestinationen, vilket svarar på din fråga varför en foton bara blir en punkt men samtidigt uppvisar ett vågmönster. Fotonen reser som en våg, men nuddar väggen som en partikel då den kollapsar där som en mätning. Vågmönstret som uppstår avslöjar att resan för partiklarna har varit under vågiga omständigheter .

Partiklarna lämnar spår över hur de har rest, genom att kartlägga positionerna partiklarna har landat på.

Frågan ställs ofta. Om mätning kollapsar våg-formationen, varför kollapsar inte väggen våg-formationen om väggen fungerar som en mätning.

Visualisera det såhär. Om väggen partiklarna landar på förkortas så att partikeln bara kan landa på väggen om den går igenom hål A, då kollapsar våg-formationen. Om väggen förlängs så den täcker båda hålen, då bevaras våg-formationen.

Genom att förkorta väggen så kan vi kartlägga och precisera vilken väg partikeln tog till väggen. Kommer den till väggen så tog den banan genom hål A. Kommer den inte till väggen så tog den banan genom hål B.

På detta sätt kan vi räkna ut med en 100% säkerhet i efterhand var en partikel befann sig, framförallt då den befann sig vid hål A, och på så sätt så kollapsar våg-formationen för att partikeln kan lokaliseras i dess rutt.

Men om väggen förlängs och täcker båda hålen så finns det ingen precis information om var partikeln befann sig i dess rutt, då partikeln antingen kan ha gått genom hål A eller B, och då bevaras våg-formationen i dess rutt, men kollapsar vid väggens slut.

Det är den skillnad som gör att vi kan kartlägga ett våg mönster, även om väggen fungerar som en mätning.