Citat:
Ursprungligen postat av Loser Gone Wild
Du har mig fullt med på de två sakerna, det var ungefär vad jag ville säga, och att jag tror att matteinstitutionerna skrämmer iväg fler elever än vad som är nödvändigt under det första året. Tror att det behövs en uppfräschning av utbildningen utan att sänka nivån, hade någon kunnat peka på ett bra grafiskt läromedel som beskrivit rotation, divergens och variabeltransformationer för mig hade jag troligtvis förstått det relativt fort, och sluppit plugga bort halva sommaren. Alla passar inte in i det traditionella "föreläsningar och övningar och en bok skriven 50-kallt" mönstret. Ju mer dynamisk man kan vara i matematikundervisningen desto bättre - eller?
Jo, jag håller med om att matematikundervisningen kan förbättras. Jag gillade dock "sats-bevis-exempel"-metoden och tyckte att det var helfestligt (ingen ironi).
Ett problem är att nästan alla svenska lärare är forskare i första hand och pedagoger i andra hand. Att undervisa är något man gör för att ha råd att forska. Hela tiden upprepas mantrat "en lärare måste forska för att vara en bra lärare". Detta är total bullshit. Låt de regionala högskolorna satsa på grundutbildningen (upp till bachelor) och koncentrera forskning och undervisning från mastersnivå och uppåt till de stora: Chalmers, KTH, Linköping, Lund, Uppsala och Luleå.
Professionella pedagoger är en utmärkt idé och specialdesignade kurser en ännu bättre ide. Teknisk fysik bör ägna sig åt ganska strikt matematikundervisning i högt tempo medan ex. kemister och VoV kan ha en mer konceptuell inriktning.
Jag försöker, så gott jag kan, själv göra min undervisning relevant för framtida yrkesliv så att man direkt ser kopplingar mellan den ganska teoretiska kurslitteraturen och den väldigt praktiska vardagen.