Citat:
Ursprungligen postat av
Colorgreenandpink
Att vara 20 år och förälder, att ta ansvar för en annan människa, ett litet barn är definitivt något som styrker att man är i en ålder då sådant fungerar alldeles utmärkt.
Det va vanligare förr, på den tiden man inte va en liten bäbis upp till 35-års ålder.
Idag är ju 20-åringar att betrakta som små oskyldiga barn, så jäkla pinsamt och en vidrig utveckling.
Det är INTE normalt att ha ett irrationellt beteende i hennes ålder, bara för att det har blivit normaliserat i en sjuk värld där alla är sina diagnoser.
Varför skulle man dra sig för att anställa en 20-åring?
Du kommer med så mycket dumheter så det liknar ingenting.
Har inget att göra med en värld där diagnoser är normaliserat utan snarare i en värld där festa, resa och leva livet är normaliserat.
Hjärnan är fortfarande under utveckling när man är i 20års-åldern fram till när, 25?
Finns en anledning till varför unga har svårare att få jobb, varför unga är överrepresenterade i trafikolyckor mm mm.
Så jo, relativt normalt för Linnea att vara en liten bortskämd unge. Dock jävligt onormalt för 35åriga Chrippa att vara det.
Och nej, skaffa barn direkt efter man gått klart gymnasiet (om ens det) visar bara på låga jävla livsambitioner. Kul o avsätta kommande 18år i livet till att fostra ett barn innan man själv hunnit studera klart och etablera sig på arbetsmarknaden.
Jag har en barndomsvän som skaffade barn när hon var 18, slutade med att soc hämtade ungen. Verkligen ett bra mått på mognad 👍🏻