Dumdum-kulor och svartkrutsvapen (1800-tal)

Jag är lite nyfiken på ifall svartkrutsvapen (slaglås. Både kammarladdade och mynningsladdade) från 1800-talet hade någon slags motsvarighet till dagens dumdumkulor (dvs expanderande kulor. Idag kallas det för hålspetsammunition respektive halvmantlade kulor)?

Jag tänker t ex på Vilda Western-revolvrar och dito ryttarkarbiner (Burnside, Maynard, Smith, Sharp osv, dvs sådana med metallhylsor som man återanvände), men även på vanliga svenska/europeiska jaktvapen av svartkrut-/slaglåstyp (dvs vanliga mynningsladdade). Även slagslåsgevär (med patroner av hårdpapp) som Chassepot och Dreyse osv?

En sidofråga jag också har till de mer vapenkunniga, är rörande koniska kulor vs rundkulor: själv har jag enbart använt rundkulor till mina mynningsladdade svartkrutsvapen (inkl revolvrar, som jag antar också klassas som mynningsladdade?). Kan man använda koniska kulor till alla mynningsladdade svartkrutsvapen, eller bara till vissa? Och vad är fördelen/nackdelen med koniska kulor?

Expanderande vs helmantlade var något som dök upp först i samband med röksvagt krut och ny ammunition. Innan dess så använde man blykulor, som är expanderande. Helmantlad ammunition är ju trots allt ett lager hårdare metall över blykärnan som förhindrar den från att expandera.

Det blir en avvägning mellan vad som är praktiskt och inte.
I ett exempel med svartkrutsrevolvrar är det väldigt opraktiskt att skjuta hålpetskulor, då dom tar upp mycket plats i cylindern, Svårt att hitta lämpliga på marknaden, har begränsad kraft, så du är ändå inte betjänt av expansionen, och svårare att ladda.

I övrigt, till gevär exemplevis funkar dom av alla ovan skäl utmärkt, och det finns gott om jaktkulor för svartkrutsvapen.
Ett svarkrutsgevär är inga problem att skjuta ens en älg med, om man vet vad man sysslar med.

Minns att jag såg en dokumentär för länge sedan där de hittade bevis för att soldater med svartkrutsvapen hade lagt ett korsformat snitt på rundkolurna för expanderande effekt.

Can detta varit från Calcutta möjligen?

Nej, rätt säker på att det var Europa/nordamerika. Kan ha varit Sverige om jag inte minns helt fel.

Det finns många olika exempel på att man satte snitt i kulorna. Enda gången jag vet att man bekräftat känner till varför man gjorde det var av religiösa orsaker. Att det i teorin, i vissa fall (om kulan träffar helt rätt) kan ha fått en expanderande eller splittrande effekt är sant, men jag tror inte man visste om detta och att det var orsaken.

Korsformat snitt på en rundkula har problemet att rundkulor inte träffar med spetsen först, då de inte ha någon spets. Alltså hamnar det där korsformade snittet knappast på rätt plats för att kulan ska kunna expandera (splittras snarare) annat än i undantagsfall.
En rundkula i mjukt bly expanderar dessutom rätt bra på egen hand, utan någon hjälp. Särskilda expanderande kulor var något som dök upp i samband med att man övergick från rundkulor till andra kultyper och framförallt när man övergick från kulor helt i bly till mer avancerade kulor i fler material.
Framförallt så handlade det om när man övergick från svartkrut till röksvagt krut och med räfflade lopp då det högre trycket gjorde att mjuka blykulor började lämna blyrester i loppet vilket gjorde att man behövde fixa det med någon form av drivband eller mantel mellan blyet och loppets bommar som då kan deformeras utan att lämna blyrester.
Men en mantel avsedd att förändra hur kulan deformeras i loppet kommer naturligtvis påverka hur kulan deformeras vid träff, därav behovet att påverka det så att deformeringen vid träff blir bättre. Något som fungerar för en cylindrisk projektil där man har en klar och tydlig nos på kulan som kommer träffa först tillsammans med att en annan del av kulan är det som greppar räfflingen, då har man två olika ställen på kulan som kan göras annorlunda från varandra, för att deformeras på olika sätt.
På en rundkula så finns inte den uppdelningen.

"Även slagslåsgevär (med patroner av hårdpapp) som Chassepot och Dreyse osv?"

Tändnålsgevär ska det givetvis stå.