Jag har som vuxen aldrig handlat från glassbilen. För mig har den alltid varit något som föräldrar ser som något trevligt för barnen. Antingen sticker de ut och köper ett pack för att göra barnen glada, eller så ger de barnen en slant att sticka ut och handla nåt. De trevligaste minnen jag hade som liten var när man hörde glassbilen komma in på området och man blev helt galen, man visste att nu var det ont om tid.
Upp med en jävla fart från lekparken, in i lägenheten och otåligt stampa i golvet medans man ropade efter pengar från morsan. Sen jämfotahopp ned för trapporna och tackla upp portdörren för att sedan tokrusa mot glassbilen. Känslan av att hinna i tid är fan magisk än idag när jag minns tillbaks. Att sedan stå där och titta på det stora utbudet av glass och ha svårt att bestämma sig för vad man ska välja, det är äkta svensk barndom. Kanske inte är likadant för unga idag, men förr var det som att jultomten plötsligt dök upp utan förvarning.