Katten slutar inte jama!!!

Inte säkert, kattmammor är mer eller mindre moderliga av sig. En del lessnar på ungarna redan innan 12 veckor, men man ska ändå låta dem stanna kvar för en dålig mamma är bättre än ingen mamma och syskonen får social träning av varandra. Jätteviktigt.

Nu ska ju TS kastrera och det är givet bästa valet här. Men om man tar en kull och sparar en hona kan de bli så såta vänner livet ut som det blev hemma hos mig med min senaste (sista?) kull. Ungen blev aldrig avvand av mamman utan snuttade tills hon var större än henne, nästan ett år! Till sist lessnade hon själv fast mamman försökte uppmuntra. De var såta vänner livet ut, sov tillsammans, tvättade varandra osv. Hon fortsatte att fostra ungen och var helt klart bossen fast ungen var över 10 år. När mamman blev gammal och sjuklig blev det ombytta roller, ungen blev väldigt beskyddande. Jag trodde hon skulle deppa ihop när jag fick lov att ta bort mamman, men faktiskt gick det helt smidigt.

Nu tror jag inte det är en bra idé att spara en hel kull, speciellt inte om man har innekatt och är anti kastrering som TS var. Mamman kommer stöta ifrån sig dem men det förekommer bland vilda/förvildade katter närbesläktade honor håller ihop och tar hand om ungarna tillsammans.

Självklart har vi individuella skillnader mellan olika katter, men poängen är att man inte kan jämföra katters instinkter kring ungar som våra egna.

Kastrera stackaren!!

Jag vill på ett sätt kastrera men samtidigt känner mig ond som fan att jag typ "förbjuder" henne från att få kattungar. Har inte kunnat välja o ja hoppas nog med denna tråden att jag kommer fram till ett svar :/

Förstör inte kattens liv genom att kastrera den. Den kommer må sämre av det.

Kroniskt kåt och aldrig få nån lindring? Jo jättebra...

Hellre det än livlös och deprimerad.

Du har ingen koll på katter märker jag. Du projicerar din egen lilla noja.

Sterilisera. Man kastrerar hankatter och steriliserar honkatter.

Men för att följa topic, katthonor kan vara jobbiga så in i helvete.