Vad är det sämsta brädspelet enligt er?

Ticket to Ride -- Helt meningslöst och trist. Du kan bokstavligen gå och göra disken eller ta en rejäl skit när det inte är din tur.

Vissa nämnde RISK hära, men håller inte med. RISK är jävligt kul i rätt sällskap då det har mycket interaktion med muntliga pakter etc som aldrig hålls... I Ticket to Ride är motståndarna en NPC...

Varför tycker du det?

Jag tycker det finns för många olika typer av pjäser. Tre olika pjäser räcker för den typen av brädspel.

Mitt största problem är dock att det finns för många pjäser totalt i relation till brädans storlek. Det gör att hela spelet blir väldigt kompakt och svårare att planera.

Har undrat om Svea Rike på bräda var i samma anda som datorspelen.

Jag minns ett gammalt ALGA spel vi hittade på loftet hos Farmor och Farfar. Troligen något spel från någon av mina fastrars barndom på 50-60 talet.
Det hette "CHAMPION" och handlade om hundutställningar och hundavel. Inte ens jag som stor djurvän fann något nöje i det. -Skittråkigt!



MVH/Gnomegirl.

Champion var verkligen inget bra spel.
Vårat spelgäng försökte spela det under någon nostalgiafton för många år sedan.
Halvvägs in i spelet tröttnade vi, och gjorde radikala regeländringar.
Hundutställningarna blev hundfighter, och hundarna hade ihjäl varandra, dvärgpudlarna gav extrapoäng att ta kål på.

Meningslös fakta : Champion kom ut 1965, fick en ansiktslytning 1975, men sålde inte bättre för det, och togs bort ur sortimentet kort därefter.
Förmodligen var det det första spelet som fick de nya, svårlästa, sedlarna med jättesmå valörsiffror som skulle bli standard i Algaspelen lång tid framöver.
Namnteckningen på sedeln verkar vara James Hund.

Fia med knuff.

Håller med om fia med knuff det suger.

Monopol är helt meningslöst, men jag tycker det är rätt mysigt att spela med familjen ändå. Antar att det är trevligt med kompisgäng också, om man är något berusad och inte bryr sig särskilt om hur det går i spelet.

Risk är som upplagt för missämja. Har nog aldrig spelat det utan att bli förbannad.

Schack är fascinerande men otroligt tråkigt. Jag avskyr alla pjäser, som ständigt står i vägen för varandra; alla partier blir roliga först halvvägs in, och rätt tråkiga igen mot slutet. Till min fullständiga avsky och vämjelse har jag insett att jag faktiskt gillar att spela schack för det mesta. Detta håller jag dock tyst om, och försöker undvika så långt det går. Schack är som en misslyckad variant av Go för den otvagne massan.

Det finska "Persenesvittu" är fan helt omöjligt om man inte är infödd finne eller har reflexer som en jävla spottkobra.

"Jakten på den Försvunna Diamanten".
Har iofs inte spelat det på många decennier men det jag minns från barndomen var att det var helt slumpmässigt vem som hittade den största diamanten som gjorde att man vann. Ibland kunde någon dra den på första rundan.
Jag vet inte om vi spelade helt fel eller om det verkligen var så kass.

Jag nominerar Bondespelet. Så segt och händelselöst. Som gjort för att äta bullar och prata om annat vid sidan av.

Yatzy har jag heller aldrig riktigt förstått mig på och drar mig för att spela det.