Läs Egohumanisterna: De Nya Totalitärerna, en bok av Kristian Torning. Han beskriver hur vänsterfolket och PK-folk argumenterar.
Personligen så tror jag det beror i grunden på en avsaknad av individualism, som i sin tur beror på en djup oro hos dessa individer. De har svårt att känna sig trygga i världen och behöver gå samman med andra för att känna den fundamentala trygghet normalt funtade människor gör. De har gett upp hoppet om detta och slår sig istället samman med andra människor med samma typ av problem och detta lägger grogrunden för de ideologier de sedan gemensamt kan känna igen sig i, då de själva är uppdiktade av personer med samma problematik. Grunden är att det är "fel på världen" och att de ska komma och rätta till den, när det i själva verket är ett emotionellt fel på dem själva, men den sanningen har sedan länge glömts bort och sopats under mattan då de inte fått den hjälp de behöver och de lever istället inom ideologin och ett sammanhang som upprätthåller deras problematik snarare än att avhjälpa den.
Jag fogar mig inte efter folk som vill att världen ska se ut på ett visst sätt bara för att de mår bättre av det. Världen ser ut som den gör, man behöver kunna skämta om saker och ha en öppen dialog om saker utan att behöva hålla sig inom vissa ramar över "vad som är okej". Vi är fria människor och har friheten att uttrycka våra tankar, ord och känslor som vi känner att det behövs, såklart med viss hänsyn till andra människor, men denna hänsyn kommer från att känna efter vad som är rimligt. Fan livet är kul och ska få vara kul, den som vill sätta sig emot det kan få göra det, det är inget jag bedömer att jag behöver ta hänsyn till.
Personligen så tror jag det beror i grunden på en avsaknad av individualism, som i sin tur beror på en djup oro hos dessa individer. De har svårt att känna sig trygga i världen och behöver gå samman med andra för att känna den fundamentala trygghet normalt funtade människor gör. De har gett upp hoppet om detta och slår sig istället samman med andra människor med samma typ av problem och detta lägger grogrunden för de ideologier de sedan gemensamt kan känna igen sig i, då de själva är uppdiktade av personer med samma problematik. Grunden är att det är "fel på världen" och att de ska komma och rätta till den, när det i själva verket är ett emotionellt fel på dem själva, men den sanningen har sedan länge glömts bort och sopats under mattan då de inte fått den hjälp de behöver och de lever istället inom ideologin och ett sammanhang som upprätthåller deras problematik snarare än att avhjälpa den.
Jag fogar mig inte efter folk som vill att världen ska se ut på ett visst sätt bara för att de mår bättre av det. Världen ser ut som den gör, man behöver kunna skämta om saker och ha en öppen dialog om saker utan att behöva hålla sig inom vissa ramar över "vad som är okej". Vi är fria människor och har friheten att uttrycka våra tankar, ord och känslor som vi känner att det behövs, såklart med viss hänsyn till andra människor, men denna hänsyn kommer från att känna efter vad som är rimligt. Fan livet är kul och ska få vara kul, den som vill sätta sig emot det kan få göra det, det är inget jag bedömer att jag behöver ta hänsyn till.
