Sollentuna: mordet på Peter Plax (2019-08-02)

Nu använde jag inte begreppet diagnoser här för att inte förvilla. Om du kollar APA så används fortfarande begreppet Psykopat som en diagnos. Sedan vet jag att folk har svårt att skilja på olika former av galenskaper och att det populistiskt kallas psykopati men som du säkert vet fungerar de helt olika. NPD, APD och de övriga. Jag har tyvärr kommit i väldigt nära både en fullfjädrad psykopat och en fullfjädrad Narcissst och tro mig skillnaden är enorm. Ja jag använder begreppet Psykopat här för det är vad det är. Inte bara någon APD. Det var förresten mitt arbete med Narcissisten som drev in mig. Anyway.. Psykopati en inte paraplyet som täcker in de andra. Gruppen heter kluster B och inget annat. Att i detta kluster kalla sanna psykopater för Antisocial störning är att minimera allvaret och skillnanden. Snart tar de väl bort begreppet Narcissist med..
Poängen var om du minns rätt är att ett dåd av en Narcissist skiljer sig markant från dådet JL gjorde.
Vad tycker du? Skule du vilja beskriva JL som Narcissist eller psykopat?

Ja, ofta skaffar helt olämpliga individer barn, inte alltid med benign utkomst. Jag har enstaka bekanta som inte anser sig vara vuxna om de inte vid en viss ålder har införskaffat körkort, bil, partner, hus, karriär och givetvis barn.

Min tanke var att GM redan nu kan betraktas som en framtida FB-bubblare dvs att han skriver här. Inget utesluter att han redan har ett konto.

Det är inte orimligt, anser jag, att han då må läsa inlägg som uppvisar en mer nyanserad ton kring honom och hans brott än de frekventa hatinlägg som vi sett så många exempel på. Han är trots allt bara 18 år och kommer att finnas bland oss; vi har ju inte dödsstraff här i landet.

I en situation där någon helt oväntat har förlorat ett barn, dessutom på ett så våldsamt sätt som mord, ska man nog inte ha någon åsikt om hur dessa föräldrar bör bete sej. De befinner sej troligen i någon form av chock/overklighet. Att då ställa krav på vad som bör och inte bör sägas och göras är fult och empatilöst.

Det finns två standardmanualer: DSM som utfärdas av Amerikanska psykiaterförbundet och Världshälsoorganisationens manual ICD som omfattar alla typer av diagnoser, även benbrott.

Det är riktigt att psykopati har funnits som en diagnos tidigare i en av manualerna. Den figurerar inte i den senast reviderade versionen av DSM (DSM 5) ehuru begreppen psykopati/sociopati förekommer som specificerande termer inom själva diagnosticeringsförfarandet - av antisocial personlighetsstörning.

Naturligtvis har barn och ungdomar hemligheter som föräldrarna inte vet om. Det är sunt och precis så som det ska vara. Att dessa filmer är onödiga i folks liv är en annan sak.

Apropå dina enstaka bekanta kopplat till vuxenlivet så är det en vanligt förekommande fenomen. Är det inte en typiskt ytlig och simplistisk bild av verklighetens mål och mening? Att man är i hamn när detta uppnåtts, kan man endast kämpa för att bibehålla det redan erövrade.Men livets mening är i verkligheten, mer mångfacetterad än så.

Misstänker att Jack också föreställde sig att han skulle vara i hamn när han genomfört sin sista stora önskning. Allt han har kvar nu är att bibehålla minnet av händelsen, och kicken och euforin, genom att återuppleva allt om och om igen i fantasin. I en evig tvångsmässig spiral om ingen hjälper honom bryta den.

Du verkar veta precis hur man ska uttrycka sig när man varit med om en ofattbar sorg alldeles nyligen. Tycker PP:s pappa beskriver sin son känslosamt och jättefint. Det är ett sätt att sorgearbeta för honom genom att få tala om sin son ur alla möjliga aspekter.
Men du ska märka ord hos andra när du babblar en massa strunt om dig själv som ingen bryr sig om. Empatilöst.

Om med psykopat avses APD så skulle jag säga att den diagnosen verkar sannolikare mot bakgrund av det kriminella inslaget. Det är dock möjligt att mördare har helt andra psykiatriska problembilder än personlighetsstörningar och man skall nog räkna med en komorbiditet med flera diagnoser.

En bekant stämde träff med mig på en pub en kväll för några år sedan och blev arg över att jag kom en kvart sent. Sedan ringde en annan kompis honom som det framgick att han också stämt träff med (vilket jag inte fått veta på förhand). När jag undrade varför han inte blev arg över att denne kompis skulle komma ännu senare än jag fick jag svaret: "Han har ju baaarn och fruuu!" Jag bröt då kontakten med denna bekante.

Jag tvivlar på att det är helt uteslutet att GM låtit sig nöjas med detta mord. Han skall uppenbarligen ha umgåtts en tid med tanken på att mörda någon och då inte i första hand den han de facto mördade. Vad hindrar då att denna tanken inte gör sig påmind igen i framtiden?

Det är nu avgörande för ungdomsvården att pränta in åtminstone påföljdsproblematiken för GM så att han förstår att när han kommer ut är han i juridisk mening fullvuxen och med redan ett mord i sina antecedentia riskerar han då förhållandevis lång frihetsberövning framdeles om han inte kan hålla tassarna borta från yxor och dito accessoirer.

Som jag skrivit tidigare är den normala reaktionen av att se sånt inte en lust att se mer.

För att kunna genomföra ett mord av nyfikenhet krävs också en förmåga att inte bry sig om världen. Den är meningslös. Det finns liksom ingen mening.

Förutom det krävs också en objektifiering av personen/vännen. Vissa seriemördare tycker helt enkelt att hela mänskligheten är parasiter och borde utrotas. Då blir det inte en människa du dödar utan en parasit.

Det krävs också en avsaknad av empati. Det handlar inte bara om mognad.

Dessutom krävs det likgiltighet. Jag slår "parasiten" o ser vad som händer bara för att jag "dont like mondays" eller inte har något bättre för mig ungefär.

Det krävs rätt många ingredienter för att göra en sån här mördare inte bara snuff.

In träder då jag och tycker som följer:
Ingen av oss kan ana vad GM lider av (i meningen "störning" alltså) och ingen av oss kan spekulera vettigt i huruvida han nu lider av vad han gjort och om han kommer att lida av det i framtiden (lida då i meningen "förtvivlan" invävt i ånger och liknande och/eller förtvivlan över att inte vara "normal")

Det behövs inga stora mått av empatisk förmåga att föreställa sig den förtvivlan, det lidande det kan innebära att ha ett barn som det gått så snett för.
Jag personligen kan inte, vill inte ge mig rätten att vrida och vända på alla de möjliga misstag föräldrarna gjort. De gör de själva bättre än någon annan av oss och det kommer att förfölja dem resten av livet. Den sorgen borde inte drabba någon!
Det är förmätet, tycker jag, att fundera över t.ex. att de inte sett att det varit något "fel" med sonen. De har säkert sett åtminstone glimtar av att något är på tok, men på vems karta finns ett mord? Så förlänger man inte sin oro för ett barn i första taget, eller hur?

Jag har inte hävdat att jag vet något men hela denna tråden går ut på att FB:s samlade expertis sitter och gissar allt möjligt. Eftersom jag bemödat mig - av olika skäl - att sätta mig in i psykiatriska problem tycker jag att jag är bättre skickad än de flesta här att komma med rimliga bedömningar vilket därtill är bra såsom dessa då väger upp mot rent svammel.

En individ som begår mord under de givna omständigheterna torde knappast vara benägen att hysa "ånger eller förtvivlan över att inte vara normal".

Om du inte vill ge dig "rätten att vrida och vända" så har du alltid möjlighet att inte skriva något om det du inte vill "vrida och vända" på. Du förfogar däremot icke över min rätt att yttra mig i frågan!