Religiös etik är oförnuftig och farlig?

Obligatorisk Gudstjänst, ute till fält sysslar med religiösa aktiviteter!

Människor har stor respekt för religiösa förebilder i hemligheten!

Livslång hängivenhet.

Obligatorisk för vem?

Alla dom där religiösa på riktigt, finns inte många sådana kvar häromkring!

Vem är "dom religiösa på riktigt"?

Jag har redan artikulerat mitt resonemang. En förnekelse, å andra sidan, är inte ett argument.


Nu ljuger du igen. Här följer meningsutbytet:

Jag: Du måste förstå att bevisandet av en påstådd absolut auktoritets existens är helt separat från efterföljandet av den påstådda absoluta auktoritetens diktat.

Du: Absolut.

Då du redan erkänt att bevisandet av auktoritetens existens är sekundärt till åberopandet av dess diktat ser jag denna punkt som färdigdiskuterad. Jag tänker inte godta att du ändrar dig av bekvämlighetsskäl. Filosofiska klavertramp ska inte belönas!


Självklart skall välgrundade filosofiska ställningstaganden trumfa ogrundade sådana. Du kan ju inte ens närmelsevis försvara dig själv i denna tråd; hur kan du påstå att dina argument och åsikter har samma vikt som mina?


Om du upprepar dig upprepar jag mig: ateismen som religion/ideologi gör nominellt inga moraliska ställningstaganden, men den logiska följden av ateismens grundpremiss är åtminstone en moralisk neutralitet inför pedofili, mord, homosexualitet, mm.


Om en subjektiv/godtycklig uppfattning ingivits genom uppfostran eller genom något annat är irrelevant om uppfattningen ändå är subjektiv och godtycklig.


Sk. mänskliga rättigheter, mm.


En subjektiv åsikt instiftas inte som en universell mänsklig rättighet och kodifieras i lag, om man inte tror på åsikten som sann. Ska vi lagstifta om att Annie Lööf har penisavund? Det är min åsikt, men lag är den inte.


En åsikt är religiös om den gör anspråk på sanning (speciellt metafysisk sanning) utan att detta går att bevisa empiriskt. Exv. åsikten att mord är fel.


Nej, men subjektiv betyder en enskild, personlig uppfattning baserat på ens egna tycke. Om moral är subjektiv, såsom ateisterna hävdar, går det inte principiellt att anse att mord är fel.


Påstår du att så är fallet?


Varför inte?

En förnekelse räcker om du inte uppfyllt någon bevisbörda. Du har ingenting att stå på.

Jag håller med. Att följa ett bud är separat från existensen av budförmedlaren.

Så du har två olika grupper som följer olika bud. Värdet på dessa bud är irrelevant av existensen av en eventuell budförmedlare. Du påstår då att värdet av dessa bud är olika. Jag säger att det inte är det. Hur menar du att jag ändrat mig?

Som om dina ställningstaganden skulle vara välgrundade. Du grundar dina i vidskepelse och rättfärdigar sedan allt genom detta. Det har inget värde i mina ögon. Precis noll.

Du försöker framställa det som att det innebär att ateister inte bryr sig om dessa frågor. Det är ett långt steg bort från att ateismen INTE BERÖR FRÅGAN. Däremot kan ateisten ha en egen moral som förmodligen kommer från uppfostran och den moralen påverkar ateistens ställningstagande i de frågorna. Det har alltså ingenting med ateism att göra din oärliga smilfink.

Precis likvärdigt med en religiös uppfostran, alltså. Vår moral har ingenting med någon påstådd absolut moralisk auktoritet att göra. Den har med uppfostran att göra. Möjligen med undantaget senare omvändelse, men likväl en senare uppfostran.

Att du kallar det troende på obevisbara metafysiska sanningar visar igen på din ovilja att skilja dig från din önskan att alla är lika vidskepliga som du.
Mänskliga rättigheter är ett ramverk eftersom rättvisa tilltalar oss, för vi vill alla bli rättvist behandlade.


Svammel. Du vill bara rättfärdiga din egen vidskeplighet.



Nej. Det är inte definitionen av religiös.

Jodå. Utilitariskt. Som jag skrev ovan. Ett ramverk för rättvisa. Att tillrättavisa ett barn genom att fråga om barnet vill att någon ska göra så mot dem är inte religiöst och kräver ingen metafysisk sanning.



Att du påstod det? Ja.


För att det leder till att andra kan fritt inskränka din frihet och det leder till orättvisa.

Här begår du en rad fatal misstag och tvetydigheter.

Först och främst är ateism ingen religion eller ideologi. Ateism är det som kallas ett försanthållande. Satsen ''Jorden är rund'' är ett försanthållande lika väl som satsen ''Tomten existerar inte'' är ett försanthållande lika väl som satsen ''Gud existerar inte'' är ett försanthållande.

Det är korrekt att ingen av dessa försanthållanden gör några moraliska ställningstaganden. Men av det följer inte att någon av dessa tre försanthållanden är neutral inför pedofili, mord eller homosexualitet. Av det enkla skälet att det inte är moraliska ställningstaganden och därmed kan begreppet neutralitet inte appliceras på dem. Att göra annorlunda, skulle vara att påstå att gravitationskraften är neutral inför fallolyckor - som om gravitationskraften är ett levande väsen med en intention som kan ta ställning i etiska spörsmål. En totalt meningslös sats!



Detta är dock en definition av ''religiös'' som du hittat på själv. Eller hämtat direkt från Jordan Petersons flumfilosofi. Och jag tror den leder till en hel del motsägelser. En av dem är att definitionen är alldeles för bred för att vara praktisk i språket. Det är ungefär som att jag skulle påstå att alla som tror på empiriska sanningar är icke-religiösa, och därmed, är alla som tror att jorden är rund icke-religiösa. Eller ännu bättre: att alla som tror på moraliska sanningar är ateister. Religiösa tror på moraliska sanningar. Alltså är religiösa ateister. En märklig slutledning indeed. Så ditt resonemang tror jag inte fungerar.

Likheten mellan religiös etik som påstår att mord är fel respektive sekulär etik som påstår att mord är fel är att de båda gör metafysiska antaganden. Den stora skillnaden mellan religiös etik som påstår att mord är fel respektive sekulär etik som påstår att mord är fel är att religiös etik hänvisar till auktoritet medan sekulär etik hänvisar till argument. Redan där blir din definition av ''religiös'' alldeles för bred eftersom den inte tar hänsyn till denna (och det är enbart en av flera) skillnad.

Vilket avser du?


Korrekt; ateism är per se inget etisk system.

Och?

Jo, ateism är en religion då den grundar sig i en fundamentalt religiös uppfattning om att Gud inte existerar. Att den är ett försanthållande negligerar inte det faktum att ateismen också är religiös i sin natur. Jag är för övrigt glad att du tycks skilja dig från dina ateistiska kollegor i religionsforumet i det hänseendet att du anser att ateismen, i enlighet med all historisk bevisföring och logiskt tänkande, är ett "försanthållande" om Guds icke-existens. Tack!

Vad jag väldigt noggrant artikulerade i mitt inlägg var att ateismen nominellt inte göra några moraliska ställningstaganden men att det följer från dess grundpremiss att inga principiella invändningar mot mord, pedofili och homosexualitet kan göras. Din jämförelse med gravitationskraften är totalt felaktig.


1) Det är inte en motsägelse att definitionen är "för bred för att vara praktisk i språket"; det är händelsevis en brist i definitionen men inte en motsägelse. 2) Att hävda att definitionen är "för bred för att vara praktisk i språket" är inte ett argument mot definitionen som sådan utan en blottläggelse av din egna ideologiska motivation att begränsa definitionen till att enbart innefatta grupperingar du önskar distansera dig ifrån. Jag har varit väldigt noggran i min språkanvändning, i det att jag konsekvent hänvisat till sådana trosuppfattningar som fundamentalt religiösa, de är måhända inte rent och explicit religiösa såsom exempelvis tron att Gud skapade världen, men de är i sin natur religiösa i det hänseendet att de baserar sig på en subjektiv övertygelse om ett metafysiskt sakförhållande som inte går att bevisa.

Din jämförelse med människor som tror på empiriska sanningar och att jorden är rund är ju helt bakvänd. Jag påstod aldrig att förhållandet mellan trosuppfattningens natur och sakpåståendet var ekvivalent; din jämförelse är snarare som att konstruera en version av korpparadoxen: a) "alla korpar är svarta", b) "om något inte är svart är det inte en korp". Påståendena är ekvivalenta men en paradox i att ett följande påstående, c) "min korp är svart", är ett bevis för (a) men d) "min bil är grön" enligt den logiska ekvivalensen också är ett bevis för (a), trots att (d) omöjligen kan utgöra ett bevis för (a) enligt konventionell logik. Det finns ingen ekvivalens mellan det faktum att det är en religiös uppfattning att tro att Gud inte existerar och det faktum att religiösa uppfattningar definieras på basis av en subjektiv övertygelse om empiriskt obevisbara metafysiska sanningar. Av samma anledning följer det inte av påståendet att icke-religiösa tror på empiriska sanningar att alla som tror att jorden är rund därför också är icke-religiösa, eftersom man 1) kan anse att jorden är rund på basis av annat än empiriska bevis och 2) eftersom religiösa simultant kan tro på empiriska sanningar och ändå besitta religiösa övertygelser. Det råder alltså ingen absolut, etthundraprocentig ekvivalens mellan de två satserna.


Nej, den avgörande skillnaden är att religiösa åberopar vad de anser vara en absolut auktoritet som basis för sitt moralsystem medan sekulära öppet erkänner att deras moral omöjligen kan vara objektiv sanning, vilket renderar mina tidigare slutsatser om ateister som oförmögna att göra principiella ställningstaganden för eller emot moraliska ståndpunkter korrekta.


Nominellt.