Citat:
Ursprungligen postat av Dyslektiker
Jo, det är visst farligt, för en del. För folk som har någon ärftlig sjukdom så är det cancerogent som sjutton, har jag för mig.
Därför står det särskilt märkt på alla varor som innehåller fenylalaninkällor.
Barn som föds med fenylketonuri (PKU) kan inte bryta ner aminosyran fenylalanin (Detta är en följd av brist på enzymet fenylalanin–hydroxylas som normalt omvandlar fenylalanin till tyrosin) den anrikas i kroppen och kan bland annat orsaka hjärnskador. Detta är orsaken till att alla livsmedel med tillsatt fenylalanin måste märkas med denna information.
Jag skulle säga att det mesta är giftigt i tillräckligt stor mängd. Kroppens balans är unik och äter man ensidigt är det lätt att rubba balansen. Potatis innehåller den toxiska substansen solanin, den anses ofarlig i liten mängd, men mängden solanin i en årsförbrukning potatis intaget vid ett och samma tillfälle skulle vara dödligt.
Baljväxter anses ofta nyttiga men innehåller i rå form väldigt många olika toxiner. Genom blötläggning och lång kokning reducerar man mängderna av dessa avsevärt.
Vid tillagning av många livsmedel sker kemiska reaktioner som genererar en toxisk slutprodukt.
Stärkelse i kombination med asparagin resulterar efter upphettning akrylamid.
Aminosyror, socker och kreatinin i kött bildar under grillning heterocykliska aminer.
Oxidation av kolesterol och fytosterol genererar COP och POP.
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) omfattar en grupp av ca 200 identifierade föreningar som bildas vid upphettning av organiska ämnen
Nitrosaminer bildas under stekning.
Långlivad fisk innehåller ofta höga halter av tungmetaller, exempelvis bly och kvicksilver. Konsumtion ger anrikning av dessa metaller i kroppen.
Generellt gäller rekommendationen att äta allsidigt, då får man vanligen i sig alla viktiga näringsämnen samt minskar risken att överäta någon mindre nyttig substans. Tillaga baljväxter ordentligt, undvika kraftig stekyta på kött, minska tillagningtiden på klyftpotatisen och undvik långlivad fisk från vissa områden.
Mitt skräckexempel:
Kassava är mycket vanligt att förtära i afrika. Den innehåller en viss typ av glykosider som vid sönderdelning och upphettning bildar den mycket giftiga blåsyran. Lokalbefolkningen är medvetna om problematiken och skalar kassavan ordentligt, kokar den två gånger i sin hink över elden på gården och häller bort kokvattnet efter respektive gång innan man slutligen förtär den. Missionärer och andra försökte "leva som de lokala" och gav sig på att äta kassava. De lade märke till skalning och dne dubbla kokningen och gjorde likadant. Däremot tillagade de naturligtvis sin kassava inne i köket i huset och snart var huset fyllt av den dödliga blåsyran. Samma substans som dödade Dan Andersson när han befann sig på sitt hotellrum i Stockholm 1920