Du undrar alltså varför det går dåligt för Sveriges kommuner. SKL publicerade redan i december 2018 en liknande rapport som den som nu publicerats. Där kan man bland annat läsa:
Citat:
Kommunernas ekonomi har under de senaste åren varit mycket stark. Skälet är den snabba ökningen av skatteintäkter, och att kommunerna haft stora intäkter från rea- och exploateringsvinster, positivt finansnetto och omfattande ersättningar från staten för flyktingmottagandet. I takt med att dessa intäkter minskar kommer även kommunernas ekonomi att försämras. Sedan 2010 har kostnaderna ökat med i snitt 4,5 procent per år i löpande priser, vilket ger en ökningstakt på 1,8 procent per år i fasta priser.
De ekonomiska utmaningarna börjar successivt visa sig i många kommuner, inte minst inom individ- och familjeomsorgen, där bland annat effekterna av bostadsbristen och statens minskade ersättningar för ensamkommande har lett till att det senaste årets snabba kostnadsutveckling slår igenom i budgetunderskott. Det finns även exempel på statliga reformer under 2019 där staten valt att tolka finansieringsprincipen på ett tveksamt sätt. Det ger ökade kostnader för reformerna utan medföljande finansiering.
Citat:
Behovet av ökade resurser kommande år är särskilt starkt i kommuner, landsting och regioner samtidigt som finansieringen till stor del vilar på en skattebas där skattehöjningar ofta ifrågasätts. Om kommunalskattens ökningstakt ska kunna hållas tillbaka blir sektorn allt mer beroende av statliga tillskott i form av statsbidrag.
Citat:
Efter några mycket starka år blir det ekonomiska läget alltmer ansträngt. 2019 bromsar skatteunderlaget in och verksamheterna utsätts för ett fortsatt högt demografiskt tryck. Kommunerna får också ett allt större ansvar och fler uppgifter utan att detta alltid kompenseras av staten. Ett par reformer ger en diskrepans på 2 miljarder, som SKL anser att kommunerna borde ha rätt till enligt vår tolkning av finansieringsprincipen. Kommunerna räknar dock med att klara 2019 med effektiviseringar och utan att medelskattesatsen ökar.
Från 2020 och åren därpå ser det kärvare ut. Starkt demografiskt tryck och fortsatt långsam skatteunderlagsutveckling innebär att det utan höjda statsbidrag krävs åtgärder motsvarande 31 miljarder kronor till år 2022, för att klara ett resultat på 1 procent av skatter och generella statsbidrag.
Notera då att ett resultat på 2,0 procent är eftersträvansvärt:
Citat:
...resultatet till 2,0 procent av skatter och generella statsbidrag, som kan sägas utgöra en tum- regel för god ekonomisk hushållning för sektorn som helhet.
Citat:
Oroväckande utveckling inom individ- och familjeomsorgen
Trots högkonjunktur och bra utveckling av arbetsmarknaden uppger så många som 75 procent av kommunerna i vår enkät att individ- och familjeomsorgen inte kommer att kunna hålla ursprunglig budget för 2018. Knappt hälften av kommunerna uppger att ökade kostnader inom ekonomiskt bistånd förklarar delar av bekymren, vilket också syns i kommunernas löpande rapportering till Socialstyrelsen. skl har tidigare pekat på att kostnaderna för ekonomiskt bistånd skulle öka då många nyanlända lämnar etableringsprogrammet efter fullgjorda insatser. Ökningen kommer sannolikt att fortsätta många år till. skl har också fått signaler om att ekonomiskt bistånd i »glappet«, det vill säga bistånd under perioden efter asylbeslut och till det att etableringser- sättning kan betalas ut, har ökat kraftigt på sina håll. Någon lösning på frågan om »glappet« har inte genomförts, trots löften.
Citat:
Kostnader för ensamkommande
De kraftigt reducerade ersättningar för ensamkommande barn som infördes vid halvårsskiftet 2017 har bidragit till underskott inom området i många kommuner. skl har undersökt hur kommunerna anpassat kostnaderna till de nya ersättningarna. Många har lyckats anpassa verksamheten till ersättnings- schablonen för omyndiga barn, 1 350 kronor per dygn. Det är främst ett resultat av att många placeringar på konsulentstödda familjehem och hvb-hem avvecklats och att en större andel barn är placerade i stödboenden och i familjehem. Alla kommuner har dock inte klarat detta utan har tvingats till kostsamma anpassningar när verksamheten kontinuerligt minskar i omfattning.
Ett än större problem verkar schablonersättningen för myndiga ensamkommande barn vara. Ersättningen är inte dimensionerad för att ungdomarna ska ha ett placeringsbeslut under hela den tid som ersättningen utgår. Tanken är att ungdomarna ska försörja sig själva medan socialtjänsten endast ska ha kostnader för en viss tid, eller för vissa specifika individer och ersättningen ska »överlag« täcka kommunens kostnader. Detta är något som inte verkar fungera i praktiken. Enligt vår undersökning har en stor majoritet av de ensamkommande 18–20-åringarna ett placeringsbeslut. Kommunerna ser att många av dessa ungdomar har behov av stöd, vilket leder till placeringar i boendeformer som styrs av föreskrifter och tillsyn. När kommunerna ger stöd efter behov leder det därmed till att kostnaderna är minst en tredjedel högre än ersättningen, sannolikt mer.
Med det stora antalet ensamkommande ungdomar summerar detta till årliga underskott i miljardklassen. Det står nu klart att ersättningen är skapad utifrån en annan bedömning av denna grupps förmåga och möjligheter att studera eller försörja sig själva. Ersättningen behöver höjas betydligt om kommunerna ska få ersättning för de kostnader som målgruppens behov ger upphov till.
Summa summarum:
Sveriges Kommuner och Landsting har åtnjutit en period av god ekonomi på grund av den ekonomiska tillväxt som skett sedan finanskrisen och stora statliga bidrag. Nu när både konjunkturen sviktar och statsbidragen sinar står kommuner och landsting kvar med stora kostnader och glädjekalkyler som inte är förankrade i verkligheten. Det innebär antingen:
1. Skattehöjningar
2. Staten skjuter till ytterligare stora statsbidrag
3. Kraftig effektivisering av befintlig verksamhet
4. Sämre välfärd och sämre samhällsservice
Rapporten i sin helhel är läsvärd och du som skattebetalare bör läsa den. Sverige behöver fler människor som faktiskt tar sig tid att förstå hur det se ut under "motorhuven" i Sverige. Sprid den vidare till dina intresserade vänner. Ju fler som får upp ögonen för att allt inte är gratis, desto bättre.
I sammanhanget kan detta klipp även vara sevärt. Milton Friedman, professor vid University of Chicago och mottog 1976 år ekonomipris i Nobels minne, förklarar hur han ser på invandring och lönsamhet.
https://www.youtube.com/watch?v=JQzW6DNkP_8
