Till de som tvivlar på månlandningen...

Inte så konstigt. Kunskap kräver viss ansträngning men ignorans och förnekande kommer gratis. Spenderar man dessutom tid med likasinnade, så förstärks den där processen så till den grad att man verkligen tror på platt jord, sovereign citizen, etc.

Det finns väl minst tre ställningstaganden?

1. Tro
2. Inte tro
3. Inte bry sig

För min del tycker jag att det känns rimligt med 1:an men tar den i 3:an varje dag.
Den dag det ser ut att ha någon väsentlig betydelse för vårt liv kanske jag ändrar mig.

Det som talar för att månlandningarna verkligen skett är att för många är inblandade. Sen skulle ju ryssarna gladeligen genomskådar bluffen
Vissa saker talar emot. Det är svårt att se hur själva landningen gått till. Koppla loss månlandare, flyga iväg som "Blixt Gordon", puttra iväg med till månen, lyckas landa med dåtidens teknik. Efter promenader utan missöden, hoppas in i månlandaren, dra igång motorn, flyga iväg, hitta kommandomodulen, hinna ikapp den, docka och styra kosan hem till jorden igen.
Detta svindyra, komplicerade och livsfarliga projekt 6 gånger. Ja...

Om chansen är 89,1 % att lyckas landa, göra uppdrag på månen, lämna och sedan docka och komma tillbaka till jorden helskinnade,, Ja då är chansen att man klarar detta 6 gånger bara 50 %!
0,5(50 %) = ,(0,891*0,891*0,891*0,891*0,891*0,891)

Men NASA räknade väl ändå inte med en 50 procentig risk för ett förödande missöde?
Så då antar jag att NASA menade på att chansen för ”en” lyckad färd till månen och tillbaka låg på långt över 90%, och i så fall var det i varje fall inget fel på deras självförtroende, och det med rätta verkar det ju som…

Sannolikheten på förhand ja. Slumpen har inget minne, så varje enskild resa har fortfarande 89,1% sannolikhet att lyckas (förutsatt att siffran är korrekt). Annars hade ju sista resan varit ett rent självmordsuppdrag.

Något säger mig att man också utvärderade allt eftersom, om den första gått åt helvete hade man nog vidtagit någon form av åtgärder innan nr. 2 osv.

Vad skall man ha Blackbird till numera? Satelliterna ersätter spionplanets fotografering. Säkrare och så slipper man riskera nedskjutning.

Det var nog fullt beredda på att det kunde hända. Besättningen i Apollo 1 dog på marken och Apollo 13 var extremt nära att sluta i katastrof. Man var mer riskbenägen på den tiden. Se även på hur många testpiloter som strök med inom flygvapnet och under astronautträning.

Der vore ännu värre att ha de stelfrusna liken från Aldrin och Armstrong liggande på månens yta som makabra monument över USA och dess övermod för all framtid. Vågade man verkligen ta den risken?

Uppenbarligen. Nixon hade rentav ett tal förberett:
https://www.space.com/if-apollo-11-astronauts-died-nixon-contingency-speech.html

Det var hela tiden ett stort risktagande. Inte bara Apollo-programmet, tittar vi på färderna med Gemini under 1966-1967 gjorde man riskabla dockningar med ett raketsteg, Agena som hade skjutits upp med bärraketen Atlas.
Vid ett tillfälle använde man Agenan som en hjälpmotor som skjutsade upp Gemini till hela 1400 kilometers höjd. Det var alltid förenat med risker att återstarta raketsteg vid denna tidpunkt

Vid ett tillfälle ledde dockning mellan Gemini och Agenan till en kortslutning. Man lyckades koppla loss från Agenan men tumlade och det var med knapp nöd man kunde genomföra en nödlandning på fel sida av jorden.

Som alla vet gick inte Apollo-programmet helt på räls. Apollo 13 fick en explosion i servicemodulen och de reserver som fanns i Command Module räckte inte till en hemfärd. Man var tvungna gå runt månen och använda sig av Lunar Module som livbåt och släckte ned allt som drog el.

Som väl var klarade man sig hem och det var en prestation av astronauterna och teamet på jorden som hittade lösningar. Utan risktagande hade vi inte kommit till Månen.

xxxx) "Vi får acceptera att rymdoligarkerna får en rejäl HACKA-----alla flashbacks debattörer förstår att det nu är för sent att BACKA"..... .......

Slumpen har ”ett sorts minne”, den minns vad sannolikheten är för vardera Apollo och sen kommer den ihåg vad sannolikheten måste bli för 6 stycken Apollor! Och ifall chansen för 1 lyckad månfärd för en Apollo låg på 89,1% så var chansen för 6 lyckade Apollor bara 50 %, (så är det bara), och i så fall hade NASA en förbannad tur som slapp en motgång, man singlade slant och fick upp rätt sida på myntet!

Före den sista av 6 Apollor hade man alltså redan 5 lyckade månfärder vilket i vårat exempel(..OBS bara ett exempel) är en chans på bara 56 %, vilket i sig är riktigt jävla dåliga odds, och med den 6e Apollon hamnar man då enda ner till 50 % sammanlagt. Och självklart kan man resonera inför 6e Apollofärden att eftersom vi har haft en sån jävla tur fram tills nu så är det bara fortsätta tuta och köra en 6e gång också, (och det gjorde man ju),, och kanske en 7e och en 8e och en 9e Apollo,, fast ”turen” har väl inte heller nåt minne, eller hur var det nu med det?

Med tanke på det du säger nu att man var mer riskbenägen på den tiden så är det ju närmast ett större m i r a k e l att dom lyckades flyga till månen, landa, göra uppdrag, lämna och docka och komma hem helskinnade till Jorden 6 jävla gånger utan att någon eller något drattade på ändan!
Dom har sannerligen GUD på sin sida dessa amerikaner, Jehovah levererar åter igen, Yəhōwā i symbios med den gamle nazisten Wernher Von Braun!