Citat:
På vilket sätt blir det "hysteriskt" och vilka andra scenarion är det man per automatik blockerar?
Min personliga erfarenhet av de flesta veganer jag har träffat är att det är något fel på dem. Och då menar jag rent kliniskt, att de lider av diverse ätstörningar, personlighetsstörningar, psykiska problem o.s.v. Möjligtvis var det inte så utpräglat på slutet av 1990-talet, då det gick ett mode att vara det i många kretsar, även om jag fann många av de mindre störda vara unga personerna som var jagsvaga följare av de normer och moden som var gångbara i deras sociala kretsar. Men de jag har träffat därefter har ofta verkat ha fler än en skruv lös. Även i övrigt har flera uppvisat åtminstone avvikande egenskaper, som t.ex. att de är inne på S&M, även om det sannolikt inte ses som stört av många.
Notera att det är känt att ätstörningar överlappar med en rad olika tillstånd, inte minst olika personlighetsstörningar (inte minst med OCD och OCPD). De flesta av dessa är högst ärftliga, precis som även ätstörningar som t.ex. anorexi är högst ärftliga.
Sedan blir det så klart hemskt när de låter sina fixa idéer gå över försvarslösa. Jag har själv inte varit med om veganska föräldrar, men däremot djurplågare till kattägare som envisas med att ha katt, men vägrar att ge den dess naturliga föda.
Som jämförelse har inte alls närmast alla vegetarianer jag har träffat varit störda. Visst, uppenbart finns det även där rätt många fall av personer som har ätstörningar och använder vegetarianismen som ett slags alibi för att dölja det. Samt även annars har väl andelen lite avvikande varit högre bland dem. Kanske inte så mycket av den personlighetsstörda typen, utan snarare har en del haft vagt autistiska drag, även om de kanske kliniskt inte uppnår diagnoskriterier. Notera att jag inte - i likhet med många andra - använder begreppet som något slags skällord, då jag själv har en diagnos på högfungerande autism (och under uppväxten hade svårt att äta en massa saker och var alldeles för smal), utan har bara konstaterat att fler än vanligt bland dem kanske har sådana drag. Det vore inte i sig så värst överraskande, då ätstörningar är kraftigt överrepresenterat bland personer med högfungerande autism, samt autism i sig brukar vara kopplat till problem med att äta en massa olika saker.
Med tanke på det allra sistnämnda, så är det kanske inte förvånande att just de (få) vegetarianer jag känner till som äter en fullgod och varierad vegetariansk kost ofta inte gillade kött värst mycket i sig under hela uppväxten (även om de kan ha gillat enskilda saker som t.ex. skaldjur), före de ens beslutade sig för att bli vegetarianer, även om de kanske senare även lade till sig med moraliska/ideologiska skäl till att inte äta kött.
__________________
Senast redigerad av Europe 2019-04-10 kl. 09:39.
Senast redigerad av Europe 2019-04-10 kl. 09:39.
