Gleisner, fysiker och agnostiker, anser att ateism är ovetenskapligt (utbruten tråd)

Tycker tvärtom, att det är väldigt bra att han är tydlig med vad han menar med "atheism". Om du inte tycker att hans definition täcker in dig, så gäller hans synpunkter här alltså inte dig. Väldigt bra när man slipper gissa, och faktiskt rent föredömligt. Och vetenskapligt.

Att aktiva ateister (t ex alla som kallar sig för ateister i såna här debattforum) bevisligen kan dividera i det oändliga om vad ateism egentligen är, tråkar bara ut alla oss andra, och har nog faktiskt ingen relevans alls för den här tråden. Ta några tusen inlägg till om det i lämplig tråd.

För att förstå och diskutera vad Gleiser menar, så är det hans definition som gäller.

Ja, det är bra att han skriver vad han menar med det ordet, det håller jag med om.
Dock skippar han delen att det är lika ovetenskapligt att vara teist, men det kanske är solklart så han inte anser att han behöver säga så?
Och att kalla sig agnostiker säger inget om vad han tror, bara vad han anser sig veta (eller inte veta ).
De flesta ateister är ju agnostiska ateister om man ”pressar” dem lite.

Vad bra är det med att använda en förvrängd definition av ett koncept, som redan är definerat semantisk tydligt?

Om man utgår från Geisers definition av ”a-teism” så håller jag med, fast med en kvalificering av vad man menar med begreppet ”Gud”.

Om vi talar om en personlig gud/gudar såsom uttryckt i traditionella religioner finner jag osannolikt existerar, och kallar mig därför ”a-teist” i förhållande till dessa. Väldigt konkreta gudsbilder såsom Tor, Zeus och bibelns gud enligt en bokstavlig tolkning av bibeln anser jag att man kan avfärda som osannolika delvis av vetenskapliga skäl. Mera abstrakta personliga gudar såsom en entitet som besvarar böner och samtidigt är allsmäktig, allvetande och allgod finner jag osannolikt existerar primärt av filosofiska skäl (t.ex. teodicé-problemet).

Om man går till andra ytterligheten och definierar Gud som opersonlig och själva naturen av allting (t.ex. de fundamentala underliggande mönster som naturen tycks följa), anser jag att begreppet ”Gud” blir redundant och snarare förvirrar. Jag väljer att istället kalla detta för ”Naturen”, men kan ändå uppleva sådana ”religiösa” känslor såsom vördnad inför naturen. Jag förundras av hur naturen fungerar.

Om en gudsdefinition ligger mellan dessa två ytterligheter är jag är mindre säker och ligger därför närmare begreppet ”agnostiker”.