Citat:
Ursprungligen postat av
Regulus
Mårten Schultz skriver i sin kolumn i SvD om åtalet mot en man som i sin roll som moderator inte plockat bort
andras inlägg på Facebook:
Mårten Schultz: Äntligen åtal mot man bakom hetsande Facebook-grupp
https://www.svd.se/antligen-atal-mot-man-bakom-hetsande-facebook-grupp
Schultz välkomar åtalet eftersom han anser att BBS-lagen används alltför sällan. Tidigare Facebook-åtal och domar har ju gällt brott mot HMF-lagen och drabbat dem som själva gjort rasistiska inlägg. Men nu åtalas alltså en person som moderarat en Facebook-grupp och inte tillräckligt snabbt plockat bort andras anstötliga inlägg.
Förutom Facebook pekar Schultz särskilt ut Flashback och Fortnite (sic) som plattformar som omfattas av BBS-lagen:
När internet i mitten på 1990-talet började förändra förutsättningarna för mänsklig interaktion i grunden aktualiserades frågan om var det juridiska ansvaret för skadliga och farliga yttranden skulle placeras. Vissa hävdade då – och inställningen förekommer även i dag – att det gamla yttrandefrihetsregelverket borde användas även på internet, åtminstone i sociala medier eller andra stora plattformar. Facebook, Flashback eller Fortnite borde betraktas som en ansvarig utgivare för de yttranden som sker inom respektive plattform, menar dessa. Men en sådan reglering skulle döda den kommunikation som sker på dessa plattformar och därmed begränsa möjligheten att fritt få yttra sig.
Såsom en trafikskolelärare kanske verkar för att ha ensamrätt på trafikutbildning, en elektriker för ensamrätt till elinstallationer, verkar etablerade journalister från de stora drakarna (SVT, Sveriges Radio, DN. SvD m fl) för ensamrätt på att beskriva omvärlden. Inom alla yrkesgrupper stödjer man sig på idén att fackmän med utbildning måste få ensamrätt till yrkesutövningen (för att annars kan det bli mycket farligt!). Inom vissa arbetsområden tycker jag det kan vara okej.
På samma sätt som gemene man får byta en propp i elskåpet hemma men inte ett helt elskåp, tycker mången etablerad journalist att det är okej att vanligt folk postar bilder på sin frukost eller heminredningstips men att det blir farligt om man ska rota för mycket i samhällsfrågor där journalisten redan gjort ett bombsäkert utlåtande. Man vill inte riskera att få byxorna neddragna.
Eftersom att det är resurskrävande (och nästan omöjligt) att ha någon typ av öppen verksamhet på nätet där alla får skriva någorlunda anonymt och samtidigt garantera att n-ordet aldrig dyker upp är det här en perfekt tråd att rycka i för sådana som Schultz. I bästa fall kan man stänga ned ett konkurrerande forum, i annat fall kan man åtminstone misstänkliggöra allt vettigt som står skrivet där med hänvisning till att flera t ex använt n-ordet.
Det här har inte (bara) med den hetaste potatisen (bilden av svensk invandrings- och integrationspolitik) att göra, och är inte heller så absurt beteende om man betraktar det från t ex Schultz sida. Eftersom att alla tidningar primärt hämtar sina "egna" nyheter från TT/Reuters och liknande, så ägnar sig redaktionens personal mest till att producera massa tvärsäkra kommentarer om allt möjligt. Ibland via kolumner, krönikor, recensioner eller kommentarer. Om man vill maskera det lite som en "nyhet" ringer man en kompis som tycker samma sak, titulerar kompisen "expert" på ditt eller datt och gör en intervju! Alla känner någon som har läst lite historia, psykologi eller genusvetenskap innan de blev journalister!
Varje vecka kräver alltså att man som journalist ska lägga ut texten om något nytt. Ena veckan ska man vara expert på Rysslands marina strategier i bottenhavet, och nästa vecka på hur det är att vara gruvarbetare i Norrbotten (och varför man då röstar som man gör!). Och eftersom att nästan alla dessa journalister bor inom en yta av ett par kvadratkilometer och egentligen mest är experter på sin egen iPhone och vart man ska dricka afterwork-ölen på Södermalm blir det svårt om andra människor än kollegorna (som man redan kommit överens med på AW:en kvällen innan) hela tiden ska kunna bemöta de bergsäkra uttalande man tidigare gjort.
Det finns naturligtvis undantag från den allmäntyckande journalisten, t ex sportjournalister som håller sig inom ett begränsat ämne och mer ägnar sig åt faktisk rapportering.