Citat:
Ursprungligen postat av
tipsexperten
Att du ändå fortsätter knarka? Det vet ju hur det kan bli och ändå tar du risken.
Mycket medveten om riskerna.. Jag ser dock inte alla droger som samma, tycker inte om alkohol så mycket längre, röker hellre en spliff då.. Och psykadeliska droger är för mig nått jag använder för min spirituella utveckling..
Kan ju också säga att idag skulle jag aldrig ta ladd, speed eller Ketamin oavsett om jag är på en psytrance festival.. idag nöjer jag mig med cannabis då och då och några trippar per år, än så länge ser jag ingen anledning att sluta med det så länge jag inte får sug på nåt tyngre. Är väldigt medveten av mig och skulle inte riskera min nykterhet från tunga droger för nåt, så i samma sekund som jag märker att det föder ett sug på nånting tyngre är jag helt tillfreds med att lägga det på hyllan.
Sen har det också blivit färre och färre tillfällen jag röker cannabis. Har ett två månaders uppehåll just nu från rökat för att känna att det är på mina villkor till 100%, vilket bara känns bra..
Men jag är inte naiv, så klart finns det risker och kommer alltid finnas när man kört så som jag har gjort.. det gäller att vara vaksam och se sina signaler. Tog in på ett behandlingshem i 6 månader när jag kände att tiden var redo, lärde mig jättemycket om KBT och hur min hjärna fungerar..
Kan ju också säga att under den behandlingen fick jag min ADHD diagnos fick medicin för det, det löste en hel del av mina problem som uppstod av min eviga rastlöshet. Även om Laro var gudasänt under den tiden är det min ADHD medicin som verkligen hjälpt mig i längden att styra upp mitt liv som verkligen inte varit en rak och enkel väg att vandra..
Men hur sjukt det än låter så skulle jag inte vilja byta ut det jag varit med om mot nått (all misär, alltid fattig och behov av cash och alla vänner som inte fixade det och som tyvärr inte är med oss idag, vila i frid 🪦 🌸🕉️✝️☮️).
Fast det varit ett helvete bitvis har mitt liv gjort mig till den jag är idag, och det är jag helt tillfreds med..
Men det som har räddat mig mest och fått mig att gå framåt är min spiritualitet och eviga nyfikenhet. Min tro på att vi är eviga själar som har valt att återföds för att lära oss specifika läxor i det fysiska planet för att tillslut höja vår vibration till den grad att vi frias från vår reinkarnations loop gör att man kan kämpa sig igenom det mesta och inte ge upp då livet är tufft då det är en del av vår prövning här för att växa på djupet...
Böcker jag varmt kan rekommendera om consciousness är the tao of physics av Fritjof Capra, Twenty Cases Suggestive of Reincarnation av Ian Stevenson, Journey of Souls av Michael Newton (Pixar filmen Soul drar mycket inspiration från den boken och newtons forskning) och Robert Monroes journey out of the body.. Att jag lärde mig out of Body tekniker via Robert Monroe institute har verkligen också hjälpt, finns inget bättre än att separera från sin kropp under natten och utforska de spirituella planet och bilda sin egen uppfattning om vad vi egentligen är bortom vår tillfälliga vehicle (vår senaste kropp)..
Ni får gärna kalla mig en jävla hippie eller en sönder knarkad flumboll, men har man sett vad jag har sett är det svårt att ignorera "sanningen" (enligt mig då, folk får tro på precis på vad dom vill, även om jag tror att de flesta kommer bli väldigt chockade när de väl kommer över till andra sidan hur det faktiskt ser ut för själar mellan liv)..
Kan verkligen rekommendera nån som vill doppa tån i det att se det typ 50 min långa avsnittet om reinkarnation i Netflix serien surviving death.. den är verkligen eye opening för den oinvigde