Citat:
Ursprungligen postat av
EnGodForlorare
Den uppgiften har jag fått ifrån internet. Här är några källor:
Det stämmer. Tillbakagången beror knappast på påtvingad förbudsiver utan beror på förändrade normer och värderingar i Kenya.
Vad har det för betydelse hur många som är omskurna? Om du nu inte föreslår att staten ska ägna sig åt att rekonstruera deras könsorgan? Det är antagligen ganska ovanligt att flickor födda i Sverige blir omskurna. Jag känner inte till ett enda bekräftat fall.
Läs själv:
https://www.regeringen.se/4a34bd/contentassets/3257c5e17acb44258a8a1caf5b343414/handlingsplan-mot-konsstympning-av-flickor-och-kvinnor_webb.pdf
Vad tråkigt att du medvetet feltolkar Birgitta Esséns argument. Det är tyvärr svårt att diskutera med någon som raljerar mot halmgubbar.
Den del av ditt svar som ger källor på att kvinnlig omskärelse ökade i Kenya efter att kristna brittiska missionärer försökt utrota sedvänjan är okej.
Du skriver att tillbakagången för kvinnlig omskärelse i Kenya beror på förändrade normer och värderingar. Men du kommenterar inte alls det faktum att de allra flesta somalier bosatta i Kenya fortsätter att omskära sina döttrar. Du resonerar inte heller alls kring frågan om huruvida den mycket stora somaliska diasporan i Sverige kan misstänkas fortsätta att omskära sina döttrar.
Wikipedia ger exempel på två fall där vuxna har dömts till fängelse i Sverige för att ha medverkat till könsstympning av flickor, och det var flera år sen (ett fall var från 2006).
Varför är de fall då svenska myndigheter ingrep mot "omskärare" så gamla? Mitt svar är att svenska myndigheter på senare tid har blivit otroligt mycket fegare och mycket mer okritiska till grymma sedvänjor som kopplas till invandrare. Man har skaffat sig en "låt gå"-inställning, som handlar om att de sedvänjor som våra invandrare håller sig med nog är lika goda som våra sedvänjor, för om vi tycker något annat så är vi rasister. Och det är sååå jobbigt och pinsamt att försöka ingripa mot invandrares negativa och olagliga livsstil. Bättre att blunda då.
Mer intressant är vad Wikipedia säger om den troliga förekomsten av kvinnlig omskärelse i Sverige:
År 2014 uppskattades 90 000 offer för kvinnlig könsstympning leva i Sverige.[9]
Enligt en studie gjord av Karolinska Institutet antas att en tredjedel familjer som invandrat till Sverige ifrån länder med könsstympande hederskulturer fortsätta med sedvänjan.[10] Dessa familjer upplever trycket ifrån släkten i hemlandet som starkt speciellt om de besöker sina släktingar i hemlandet.[10]
Många flyktinggrupper låter könsstympa flickor precis innan de reser till Sverige efersom de känner till det svenska förbudet.[11] I andra fall kan flickorna trots förbudet skickas till ett annat europeiskt land för att lemlästas där.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_könsstympning_i_Sverige#Förekomst
Jag är egentligen inte alls intresserad av att fortsätta att diskutera Birgitta Esséns uttalande. Jag tror nämligen inte att det finns en enda svensk politiker som skulle ta hennes uttalande som intäkt för att vi i Sverige nu kan låta könsstympningen av flickor i Sverige pågå fritt, eftersom ingreppet inte skadar så mycket.
Nej, svenska myndigheter vill nog helst ignorera och glömma både Birgitta Essén, som i sig själv inte betyder så mycket, och könsstympningen av flickor i Sverige, som av allt att döma fortfarande pågår, och som är en fruktansvärd sedvänja.
Orsaken till att jag inte känner någon respekt eller förtroende för svenska myndigheters förmåga att bekämpa grymma sedvänjor i våra invandrargrupper är att jag ser våra myndigheter trampa på äggskal hela tiden. Deras viktigaste prioritering är att inte vara rasistiska. Om det skulle innebära att grymma sedvänjor som drabbar invandrarflickor i Sverige får fortsätta, så får det väl vara så; huvudsaken är att regeringen och myndigheterna inte kan anklagas för rasism.
Ett exempel där myndigheterna anstränger sig för att inte vara rasistiska, men struntar i själva förtrycket av framför allt flickor och kvinnor, är hedersförtrycket:
I de 200 rättsfall som Aftonbladet granskat kommer det dolda förtrycket fram.
240 000 unga i Sverige kan leva under hedersförtryck.
Mörkertalen är enorma.
– Vi tror att var tredje elev med utländsk bakgrund lever under hedersrelaterade familjenormer, säger docent Astrid Schlytter.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/knnm9/forskare-240-000-unga-i-sverige-kan-vara-drabbade
Och ändå fick Sverige upp ögonen för hedersförtrycket så tidigt som i januari år 2002, när Fadime Sahindal mördades. Jag såg nyss någonstans på nätet att omkring fem mord per år i Sverige antags vara hedersmord. Men, som det står i Aftonbladets artikel, extremt få fall av hedersförtryck går till domstol.
Okej, den här källan får duga:
År 2016 skedde tio hedersmord vilket representerade 10% av totalt 105 mordfall det året. De sex kvinnliga offren representerade en tredjedel av kvinnomorden.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hedersmord#Hedersmord_i_Sverige
Ett fall, som jag minns tydligt men inte orkar leta upp nu, handlade om en kvinna som hade tagit av sig sin slöja i Sverige. Hennes man ströp henne med hennes slöja, ett tydligt exempel på hans raseri över att hans fru hade lämnat hederskulturen bakom sig. Men den svenske åklagaren talade inte alls om någon hederskultur, och nämnde inte att mannen hade strypt kvinnan med hennes slöja, utan använde det neutrala ordet "sjalett" i stället. Mannen hade strypt sin fru med en sjalett.
Snacka om att det svenska rättsväsendet och myndigheterna blundar.
