Citat:
Ursprungligen postat av
Mentapesola
Det som gäller i en statsministeromröstning är att om kandidaten inte får en majoritet av riksdagen mot sig blir han/hon ny statsminister. Alltså färre än 175 nejröster.
Eller omvänt, Får kandidaten 175 eller fler röster mot sig blir kandidaten avvisad.
S, V och MP samlar 144 mandat.
M plus KD 92.
M, KD plus SD 154.
Om enbart L röstar mot har nejsidan 164. Det räcker inte.
Om enbart C röstar mot har nejsidan 175. Vilket räcker. Alltså är det i slutändan Fjamåt som i praktiken bestämmer om ett nej.
Slutsats. Om C lägger ner sina röster kommer det att hänga på om SD röstar för eller lägger ner för att UK ska bli statsminister. Vid ett nej faller förslaget. Vad L gör har ingen betydelse.
Ursäkta, men detta stämmer inte riktigt va?
I statsministeromröstningen behövs ingen majoritet. Det räcker att få fler ja- än nej-röster. Det vill säga, om S+V+MP röstar för Stefan Löfven får han 144 ja-röster. Om C+L lägger ner sina röster samtidigt som M+KD+SD röstar nej får han 154 nej-röster, och förlorar därmed.
Det är detta som är det j-vliga för de rödgröna. 3 av 4 allianspartier eller SD måste
lägga ner sina röster, eller aktivt rösta
för Stefan Löfven, för att han skall bli statsminister.
Detsamma fast omvänt gäller förstås för Ulf Kristersson. C och L har redan meddelat att de kommer att rösta nej till Kristersson om han försöker bilda en regering baserad på ja-röster från M+KD+SD.
Alla regeringsförslag som hittills kommit upp till ytan har fått fler nej än ja. Det är därför läget är så låst.