Jag har flyttat, även om inte till USA. Har inte varit några större problem. Jag umgås mest med infödingar, jag flyttade ju inte ifrån Sverige för att hitta svenskar. Gamla vänner håller jag koll på via internet, och så kommer jag ju hem till Sverige ibland.
Historien är ju global, vi har en hel del gemensamt med resten av världen också. Världskrigen och framåt binder mig ungefär lika väl till Amerikaner som till Svenskar. Innan det, tja, när snackade du svensk renässans med folk senast? Dessutom släpper man ju inte historien där den inte överensstämmer, man kan utbyta perspektiv. Britter och fransmän vet ju vilka Vikingarna är.
Det jag tycker är knepigast är typ barnprogram och TV-profiler från 70-talet. Jag lär mig, men det går långsamt.
Jag har nostalgi för alla mina erfarenheter. Jag saknar saker från Sverige, men jag skulle sakna andra saker om jag flyttade tillbaka. Enda skillnaden tycker jag verkar vara att man inte vet vad man missar om man sitter där man satt.
