Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Din idé sparar ingenting. Hur man än gör måste man flytta hela systemet jorden + måne. Det man vill göra är att flytta tyngdpunkten för detta system till en bana längre ut.
Vad det gäller "min" idé HAR den diskuterats förr. Här i en forskningsartikel av G. Korycansky, Gregory Laughlin, Fred C. Adams:
https://arxiv.org/abs/astro-ph/0102126
Från Abstract:
The object first encounters Earth during an inward pass on its initial highly elliptical orbit of large (~ 300 AU) semimajor axis. The encounter transfers energy from the object to the Earth in standard gravity-assist fashion by passing close to the leading limb of the planet. The resulting outbound trajectory of the object must cross the orbit of Jupiter; with proper timing, the outbound object encounters Jupiter and picks up the energy it lost to Earth. With small corrections to the trajectory, or additional planetary encounters (e.g., with Saturn), the object can repeat this process over many encounters. To maintain its present flux of solar energy, the Earth must experience roughly one encounter every 6000 years (for an object mass of 1E22 g). We develop the details of this scheme and discuss its ramifications.
Trevlig läsning
Så, vi behöver ca 8.7*10^32 J under en period om 5 miljarder år. Om vi då istället skulle kunna använda Solens energiinstrålning, som för nuvarande är på ungefär 1.73*10^17 W, så skulle det kräva ca 160 miljoner år.
Dvs, vi behöver 0.16/5 = 3.2 % av solens instrålningsenergi (jag antager att vi håller jämn balans med Solens ökning i uteffekt, så att det vi får in netto till Jorden är konstant) under dessa år.
Av de 340 W/m^2 som Jorden får av Solen, så reflekteras ungefär 100 tillbaka ut i rymden av molnen och ytan, dvs nästan 30 %. Med ett någorlunda effektivt sätt att omvandla Solstrålningen till kinetisk energi skulle vi alltså ha gått om energi genom åren att utföra detta, även om vi inte använder kometer.