Fenomenet ''Incel'' - störda, troll eller verklighet?

Poängen är att jag har tyvärr svårt att tro att det hade fungerat för dom om de hade träffat någon och fått ett förhållande. Eftersom dom verkar så trasiga. Jag tror tyvärr inte att dom hade klarat av ett förhållande mer än några veckor.

Tycker alla är minst lätt aspies, dom hänger liksom inte med socialt det hör man när dom pratar och dom har det där inrutade svartvita tänket som för mig är utmärkande för autister. Jag såg att någon av dom där incel mördarna klassade man som ADHD men det känns ju helt fel. Något är kemiskt fel på dom ja och ibland undrar jag om det är så enkelt som en metallförgiftning.

Nej jag tror dom drar åt betydligt jobbigare diagnoser inom kuster B som t ex borderline eller Narcissistisk personlighetsstörning. Men det är som sagt väldigt komplext när det kommer till diagnoser och det är sällan självklart ens för läkarna.
Men jag tror absolut mer på personlighetsstörningar än autism hos incels generellt.

Jo det hjälper inte alla ,men några skulle det hjälpa. Personer blir mentalt friska när de ser hopp i omgivningen ,upplever de inget hopp så blir personer olyckliga. T,ex en Incel ser ett ensamt liv framför sig ,ingen som bryr sig om honom eller rör honom eller längtar efter honom , han tappar hoppet.

Däremot skulle han träffa någon som bryr sig om honom , som ser ett värde i honom skulle han , bli mycket lyckligare och i många fall räcker det för att göra en person sinnesfrisk.

Detta är det främst verktyget vi har inom mental hälsa ,egentligen mycket viktigare än terapi , fast terapi kan behövas i vissa fall , men för en mycket stor andel räcker det för personen se ett hopp.
Det är också därför personer mår bättre om omgivningen är vänlig.

Man kan ta ett fall ur en kvinnas synvinkel, hon är ihop med en man som misshandlar henne , hon ser inget hopp i omgivningen och det bästa sätt som hon skulle bli mentalt hel igen vore att slippa det som gör att hon inte har hopp. om hon byter omgivning kan hon bli lycklig igen ,speciellt om hon har personer omkring sig som vill henne väl.

Ditt exempel med den misshandlade kvinnan är väldigt bra men kanske inte på det sättet du tror.
Väldigt ofta går kvinnor i den situationen från en man som misshandlar till en annan gång på gång genom hela livet. Så hennes problem handlar betydligt mer om henne själv än om situationen som hon hamnat i. Samma sak tror jag det är med incels, de har en personlighetsstörning som gör att de är fast i ett beteende. Och likt kvinnan i exemplet så intalar de sig själva att om de bara löser den direkta situationen så blir allt bra. Men självkommer är det inte så. Utan det är antagligen DBT terapi som krävs.

Detta gäller då de incels vi ser på flashback som nästan dagligen ältar sina problem och situation här. En person som lever ett normalt liv med normala relationer men har svårt att träffa någon klassar jag inte riktigt som en typisk incel. Dessa brukar inte heller ha de typiska incelproblemen.

För mig känns det som att autism och narcissism alltid hänger ihop men man kanske inte klassar det så nu för tiden. Skillnaden mellan en autist och en som är mer borderline/psykopat är tämligen uppenbart kan jag tycka och jag menar att Elliot och resten av aspisarna har ju sitt svartvita tänkande och kommer aldrig ifrån det, dom kan inte spela en annan roll. Dom är inte sneaky och manipulerade som borderline/psykopater/sociopater.

Narcissism och autism hör inte direkt hop skulle jag säga.
Och vad menar du är uppenbara skillnader mellan autism och borderline?
Svartvit tänkande är nog snarare lite av mediabild av autism, jag skulle säga att när att den är mer tydlig vid människor och relationer när det kommer till borderline. Borderline handlar i grund och botten att man har extremt starka känslor kring saker och på sätt och vis ligger i ständig konflikt. Det liknar mycket av det ältande som incels gör kring sina problem.
Jag skulle inte säga att dom med borderline är särskilt bra på att manipulera, det är också lite av en mediabild. Du måste också skilja på manlig och kvinnlig borderline, det är ganska stor skillnad.

Jag tycker att den klassiska besatten av bekräftelse hos från andra människor vid borderline stämmer mycket bra in på hur vissa incels uppför sig här.
Hyfsat fungerande autister brukar ha mycket enklare för att finna sig i situationer och hitta sin plats. Medan de med borderline ofta ligger i någon konflikt i princip hela tiden. Samtidigt som de är hyfsat funktionella.
Jag tycker det känslomässiga kaoset vid borderline är extremt tydligt hos incels.

Personlighetsstörningar och npf är inga psykiska sjukdomar man kan bli frisk från.
För de med dessa diagnoser finns hjälp ur isolering genom kommunen som kontaktpersoner som de kan göra aktiviteter samt diverse verksamheter där det ordnas aktiviteter.
Det är oerhört få människor som skulle ställa upp som partner för att hjälpa någon känna sig värdefull

Håller med dig, jag bor tillsammans med en hög fungerande autist, Aspergers, och har en son som nog skulle betecknas som kluster B, hasch utlöst psykos och bipolär. Sambon, autisten, kan fokusera och göra vettiga saker, som kräver mentalt disciplin. Det' skulle min son inte klara av alls, han kan knappast ta sig igenom en Pixie bok, och har glömt vad han just har läst. Skulle säga att sonen är mer i riskzonen för och göra en vansinnighetsdåd, än autisten, han vill bara passa sitt och har inte ett behov för och bli älskad och respekterat, han skiter i människor.

Fast det gör det, är du autistisk och därmed inte ens kan förstå andras sinnesstämning så blir du automatiskt narcissistisk och empatistörd. Det är inget som helst frågan om att Elliot, Luke, Park osv är autister, det sätter jag min lägenhet på efter alla intervjuer och dokumentär jag sett med stolpskotten. Det är helt sant men jag tycker inte om att använda borderline alls på män, varför använda en term som likställas med psykopati för kvinnor om man vill beskriva autism i män.

Håller inte med dig alls om ett känslomässigt kaos. Dom har inga känslor alls förutom narcissismen. Dom säger aldrig något som på något plan visar att dom någonsin hyst empati för andra människor.

De som blir utan sex ska då få klaga och berätta om sitt liv.
Argument som vissa använder då är att sex inte är en mänsklig rättighet.
Vilket håller inte för det är ingen mänsklig rättighet heller när de som har sex

Chads och stacys är karikatyrer av specifika beteenden hos vissa människor. Men karikatyren representerar ju knappast hela männniskan. Så att, när incels hatar chads t.ex det är ju att egentligen hata någon som inte finns. Man hatar ett fantasifoster. Man tar 1 beteende hos en person, blåser upp det, och bildar sen egna idéer om hur hans liv sedan i övrigt måste vara.

Varifrån kommer behovet av att bygga upp karikatyrer som man sedan spenderar tid på att hata och avundas? Gammal hederlig isolering kanske? Tristess?

Eller så är det för specifika beteendet (som inspirerade karikatyren), det chad-beteendet så pass provokativt att det förtjänar en hel karikatyr och en uppsjö av antaganden?