Jag är mycket restriktiv med den saken.
Mina bästa vänner skulle jag göra det och det har hänt någon mycket enstaka gång. Jag skulle hjälpa en av dessa att köpa en kyl o frys och när han skulle betala hittade han inte sitt kort. Jag betalade för honom, rörde sig om ca 10K. Han trodde han tappat kortet, så han spärrade det. Lite senare hittade vi det i bilen mellan sätena men då var det ju redan spärrat. Sedan när vi kom hem så förde han över via internet så jag hade pengarna efter någon dag igen.
Generellt så lånar jag inte ut pengar till någon. De få gångerna jag gör det är det aldrig mer än att jag skulle kunna avvara för gott. Lånade ut 8.000 till fruns ena väninna när hon satt trångt till efter hustruns tjat. Jag och frugan tar alla "större" ekonomiska beslut gemensamt.
Väninnan är dessutom en ekonomisk idiot, men hon fick en större utbetalning från ett försäkringsbolag och jag trodde att hon skulle lösa skulden, men icke, hon köpte massa inredningssaker, dyra som fan och en resa. En månad senare så ringde jag faktiskt upp henne och fick till svar att hon inte hade några pengar kvar.

Jag frågade henne hur hon tänkte och typiskt ett fruntimmer utan svar så börja hon grina. Sa i alla fall åt henne att lägga att fälla krokodiltårar, och hur hon kan utnyttja folk på det sättet. I alla fall så efter ytterligare en månad så fick jag pengarna efter påminnelse i samband med lön. Nu sa trähatten att nu får hon leva på nudlar i en hel månad. Då gav jag till svar att det skulle du tänkt på innan du beställde designlampor och åkte på resa.
Visst, vi hade kunnat efterskänka de 8000, men varför skulle vi?