Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Denna tråden ger om inte annat stöd för att polisen inte ska säga mer än nödvändigt till allmänheten: folk kan helt enkelt inte ta emot och tolka det som sägs och skrivs ordentlig. "Vi jobbar efter teorin att" tolkas som att det är helt klarlagt vad som skett. "Pappan och dottern sågs i affären i mellandagarna" blir till att familjen sprang runt obehindrat i trängseln på mellandagsrean. "Inget tyder i dagsläget på" tas som att det är helt omöjligt och uteslutet. "Vi ska undersöka om vi kunnat göra annorlunda" tolkas som att de vet att de begått allvarliga fel. Vi tror att" tas som att de vet helt säkert att. O s v.

Jorå.... jag klipper ut en textrad "I saw such a deep sorrow in his eyes." Den återfinns hos *xpressen, i deras artikel här:
https://www.expressen.se/kvallsposten/kollegan-om-pappan-i-bjarred-djup-sorg-i-hans-ogon/

Denna tråden ger om inte annat stöd för att polisen inte ska säga mer än nödvändigt till allmänheten: folk kan helt enkelt inte ta emot och tolka det som sägs och skrivs ordentlig. "Vi jobbar efter teorin att" tolkas som att det är helt klarlagt vad som skett. "Pappan och dottern sågs i affären i mellandagarna" blir till att familjen sprang runt obehindrat i trängseln på mellandagsrean. "Inget tyder i dagsläget på" tas som att det är helt omöjligt och uteslutet. "Vi ska undersöka om vi kunnat göra annorlunda" tolkas som att de vet att de begått allvarliga fel. Vi tror att" tas som att de vet helt säkert att. O s v.

Kronisk trötthet har flickorna diagnosticerats med. Skulle det inte helt enkelt kunna vara så att flickorna led av depression?

Nej jag tycker det ligger väldigt mycket i det. Sen ska man väl vara försiktig med att döma. Men familjens livsuppfattning har nog präglats av intellektuellt och materiellt välstånd och ständig "yttre och inre" aktivitet. Vants vid ett, inte problemfritt livssätt men ett där allt är hanterligt med lite större arbetsinsats. Det har nog legat en stolthet i att klara av allt själva. Därmed har också förhoppningar tänts om en viss framtid. Sen har betydande motgångar eller förändringar kanske inte kunnat uppfattas som sådana, som borde ha betytt en total omvandling av livssättet (man visste inte?, man kunde inte ta ställning än?) utan hanterats som tidigare motgångar, dvs med mer arbetsinsats. Enkelt uttryckt.

Det ligger i saken att döttrarnas svårigheter kanske länge uppfatttats med ett mått av besvikelse från föräldrarna, men det större problemet har kanske varit att man inte anpassat livet mer, "fysiskt och psykiskt", eller hunnit. Sen är det förstås så att en diagnos om att barnen är dödsdömda riskerar slå knut på all initiativförmåga. Det går inte föreställa sig. Det i sig är nog, redan oron för detta är nog, att stjälpa vilken familj som helst. Det behövs inget mer. Mentalt går inte livet jämnt upp. Utan omvärldens ingripande bryter nog detta samman hos vem som. Lägg sen en ganska självklar idealisering av de egna barnen som levande, verkliga personer som förtjänar en värdig livstillvaro så kommer skammen på det. Det är ofattligt skulle jag tro.

Men vi vet inte tillräckligt heller. Man kan inte döma. Eller dra enkla växlar. Men de hade inte resurserna att hantera vad de ställdes inför. Någon borde ha talat om detta för dem, för all del.

Det finns ingen diagnos som heter "Kronisk trötthet" så vitt jag vet. Fast det kanske det gör. Men så vitt jag vet så är det ett symptom av många inom ganska många sjukdomar. När man hittar den sjukdomen kan man klassa den i en diagnos.

Det är mycket lättare att vara en vanlig lågpresterande knegare

Ja, ok , flickorna hade ju ingen diagnos.
Men de fick intyg att de led av kronisk trötthet och därför fick de hemundervisning?
Men kronisk trötthet kan vara symptom på en klinisk depression.

Anhöriga kommer få veta det dom vill och behöver. Men varför skall myndigheter såsom kommun etc få veta? Detta är inte ett fall som skall användas i läroböcker inom socialhögskola eller annat. Och OM det skulle göra det så lär det ta några år att skriva den boken.

Många familjer hamnar i kris. Jag kan inte säga att jag tycker socialförvaltningen gör ett speciellt bra jobb i många av de ärendena. Så varför skulle en orosanmälan om den här familjen tagits på allvar?