Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Det vettigaste jag läst i tråden på ett år. Tack Develi!

Tack själv.
Det är rätt obegripligt att man blundar för vad forskare och forskning faktiskt säger.
Eller andra professioner.
Se spoiler för det tål att upprepas.
Vilket är identisk via den forskning jag läst på engelska om både su, filicide och familicide i fördjupning.
De beskriver just depression, vanföreställningar, att de inbillar sig skydda barnen.

Att barnen blir en patologiskt förlängning av dem själva (Extended Self) - dvs drar in barnen i sitt eget depressiva tillstånd och vantolkar.
Att de inte har ett liv värt att leva.

Att det blir en ond cirkel av hopplöshet där de drar ner varandra.
Vilket då är mycket troligt att paret gjorde.

Samt vikten av att få in andra tankar i mörkret, frisk input.
Vilket inte sker i en isolering. Vilket är vida känt att det är farligt vid depression och självmordstankar.
Det handlar likaväl om att fråga och lägga sig i.

Om nån har har fysiskt ont är det väl knappt nån som inte är talför, frågar hur det är eller om vederbörande behöver söka hjälp.

För det behöver kopplas in professionell hjälp om vederbörande inte begriper det själv.

Om nån har bröstsmärtor är det föga troligt att man nöjer sig med att viftas bort, kommentarer att det nog går över, att man klarar sig själv.
Om man ser att det verkar barka åt fel håll.

Nu vet vi inte hur det var runt dem, om de ens var mottagliga. Det beror ju på paret själva likaväl.
Det är inte säkert att det går att nå vissa men då har man väl iaf försökt.
Sensmoralen rent generellt är att man ska lägga sig i.
Artikeln är väldigt bra.

Att en sörjande pappa låter sonens CV ligga kvar på nätet är alltså att höja en mördare till skyarna? Jag förstår faktiskt det kloka med att de efterlevande valde kremering och att strö askan i havet. Annars hade väl föräldrarnas gravar vandaliserats av alla nymoralister som måste betvinga sina inre tillkortakommanden genom att demonstrera sin överdrivna moraluppfattning med symbolhandlingar.

Ja, mycket bra!

Faktiskt en av de bättre producerade i mediaflödet.
Heder åt sån rapportering.

1. För att den är inte så förbannat fördömande, det mesta har haft syndabockskaraktär.
Vilket i högsta grad avspeglas i denna tråd.
Det mesta har gått ut på kränkningar av anhöriga, att peka ut en av förövarna när det de facto är två, skylla på vård och skola samt polisutredning.
ME-sjuka och patientförening har angripit.
Till och med en ung vän och barnflicka, som nog skrivit det klokaste om händelsen och finaste om barnen, har angripits.

Det är en jäkla skillnad HUR saker granskas, även om de SKA granskas.
Det är sällan av godo att emotioner tar över oavsett vilken ände på spektrat det berör, från rent hat, kränkningar och arrogans eller tårdrypande empati så att det välter över åt andra hållet.

Objektivitet är en väldigt bra ansats. Neutralitet. Likt forskningen och professionens grundvalar.

2. Den är preventiv ur ett allmänt perspektiv.

Om människor mår dåligt som individer, om ensamstående föräldrar är på gränsen till utmattning i kriser samt även suicidala eller depressiva människor rent generellt.
Utifrån att den tar upp Bjärredärendet som man måste begripa är en unik händelse och extremt ovanlig även internationellt.
Så att omgivningen och berörda parter runt familjen inte avkrävs att de borde gjort ditten och datten och skuldbeläggs;

För att det svåra, det komplexa problemet är samtycket mellan föräldrarna, samförståndet.
Självmordspakten, allierandet.

Där sker nåt som är oerhört svårt att genomskåda.
För att ingen förväntar sig att två vill dö ihop, än mindre förväntar sig att två föräldrar ska begå familicide.
De mer klassiska varningsfaktorerna saknas och rimligtvis söker nån part extern hjälp.

Därför går det inte att rabbla upp föräldrar som minsann har fler barn, sjukare barn, dödligare sjukdomar i klass med nån snusförnuftig moralpredikan. De har minsann orkat..

Man missar liksom det extrema, det ovanliga, det komplexa i händelsen - att den är föga jämförbar rakt av med andra händelser även om den har delar av mer vanligt förekommande riskfaktorer (överbelastning i flera år, utmattning, krisreaktion, bristande copingstrategier, trolig depression och självmordstankar).

Exakt! Det finns inget förmildrande över barnamord överhuvudtaget. Man undrar ju hur de stackars barnen hade det när de levde. Empati och kärlek var nog en bristvara. Normalt funtade föräldrar är inte kapabla att strypa sina barn OAVSETT depressionsdjup.

Lägg ner din idiotiska tolkning.

Det är ingen som söker förmildrande omständigheter för föräldrarnas vansinniga agerande.

Att det ska vara så svårt att kunna skilja på förklaring och förmildrande.
Hade föräldrarna själva överlevt så gissar jag att straffet hade blivit livstids fängelse.

Ja, sett utifrån försvårande omständigheter.
Det inkluderar det mesta som kan bockas av relaterat till påföljdsfrågan, men;

Jag tror det snarare landat på rättspsykiatrisk vård via psykisk ohälsa, likt många andra när det kommer till denna sort av mord på barn.
Likt psykiatrikern Lynn jag tidigare beskrivit som hade diagnos Major depressive disorder och vantolkade sin dotters tillstånd via sk Extended Self enligt psykiatriker (sakkunnigutlåtanden rättegång).
Varav omgivningen såg en överfixering vid dottern ur ett hälsoperspektiv, ett nedstämt depressivt tillstånd men inte kunde ana vidden av vad som skulle komma.
Varken vänner, make eller son.

Var det förmildrande? Tyckte de synd om henne? Omhuldade experterna denna mördare?

Snarare rättspsykiatrisk vård.

En allvarlig psykisk störning ger RPV. Två föräldrar som planerat barnamord i flera månader kan knappas sägas ha mördat i psykos eller liknande. Det hade säkert blivit livstid.

Gör ytterligare en återkoppling till den välutbildade psykiatrikern som lär ha kunskap om psykiatri, kriser och psykisk ohälsa.
Men inte insikt om sig själv som sjuk.

På tal om statistik, momsberäkningar och annat bullshit som kommer som argument om att begripa tillfrisknande sker inom tre år.

Jag skrev citerade nyss en kommentar om det patologiska tillståndet där barnen ses som en förlängning av föräldern själv och vantolkas.
Via en svensk psykolog som diskuterade kring Bjärred och föräldrarna.

Samma sak beskrevs om Lynn (Extended Self).

Den tillstötande depressionen hade förvrängt hennes perception och kognitiva förmåga.
Hon förmådde inte skilja på sin egen svartsyn och applicerade allt på sin dotter.
Varken hon eller dottern hade en framtid värd att leva inbillade hon sig.
Hon älskade sin dotter, beskrevs omtyckt och empatisk.
Hon var orolig för dottern.
Normal föräldraomsorg och oro. Möjligen lite väl hönsig men so far, so good..
Krisreaktion, utmattad förvisso.

Sen blir det mer glidande, vilket är förrädiskt med en depression. Den har liksom inget tydligt startdatum såtillvida det inte rör sig om nåt mer akut, traumatiskt som sker som livshändelse.

Hon blev överfixerad. Hon blev överempatisk och hamnade i pseudoaltruism. Hon gjorde vantolkningar, fick vanföreställningar och överdrev farhågorna kring nuet och framtid för dottern pga av depression.
Hon beskrev att hon inte såg nån livskvalitet och framtid värd att leva, varken för henne själv eller dottern.

Det tål att fundera på kring det som framkommit via föräldrarna och meningen i avskedsbrevet.
Båda var omtyckta arbetskamrater, beskrevs hjälpsamma. Likt Lynn.

Föräldrarna sökte bot och behandling med ljus och lykta, gjorde långa resor, föreläsningar ställdes in.
Gjorde allt för sin äldsta dotter (det är då Agnes det talas om).
Sorg i ögonen om hemsituation enligt kollega, ledsen för döttrarna skull enligt chefen.
Sen kommer Moas diagnos, hon är också dålig, efter en flera månaders utredning av överläkare på barn.

Om H finns det mindre beskrivet.
Om det var några tecken och varningssignaler ville chefen inte tala om i media av respekt för anhöriga.
Hade de inte sett nåt hade det väl skett en klar dementi antar jag.
Jag är dock övertygad att hon var lika orolig för sina barn eftersom hon nämns inledningsvis då de sökte hjälp för Agnes. Även vid möten angående Moa.
Men man förstod väl inte vidden och kan inte anklagas.
Däremot är utvecklingen av Lynns depression intressant.