Citat:
Ursprungligen postat av
Offervilja
Skildes du och Ingrid Carlqvist åt som vänner eller, samejävel? [- - -]
Jag vet inte om Dan Eriksson har lappblod. Jag har litet sådant om man går tillbaka till 1600-talet. En handelsman som var halvlapp. Det innebär i och för sig inte ens en promille lappblod. Men tillräckligt för att jag inte skulle ha fått vara med i SS i Nazityskland. Har dock desto mer finnblod. Min farmor sade att hennes far hade en hel del finnblod. Och jag har kanske än mer finnblod från mina far- och morföräldrar. Min morfars mor hade t ex ett misstänkt utseende när det gäller finnblodsfaktorn. Att släktforska fram finnblod är dock knepigt eftersom ingen kyrkoherde (utom en i Sörmland) registrerade om någon var finne (lappar registrerades dock). Så finnblod får antingen verifieras genom DNA-test eller genom vad någon äldre släkting sagt. Eftersom finskan var levande i Värmland långt in på 1930-talet (den siste finskspråkige värmlänningen av svedjefinne-släkt dog visst så sent som 1980) så är det väl lättast för värmlänningar att få sådant bekräftat. I sydvästra Dalarna började finskan dö ut i början på 1800-talet och var troligen borta i slutet på 1800-talet. Som etno-identitet levde den dock kvar längre. Vet att Björn Skifs i TV berättat att hans farmor eller mormor identifierades som finska och hon bör ha varit född i slutet på 1800-talet. Hans släkt och byn Skifs ligger i sydvästligaste Dalarna någonstans mellan Ludvika och gränsen till Värmland. Poeten Dan Andersson kom också från de här trakterna. Hans far identifierades etniskt som finne.
Rent generellt kan man väl säga att Sverige norr om Tiveden och norr om Kolmården var fullsmockat med importerade finnar på 1500- och 1600-talet. Man skall ha plockat hit runt 50 000 finnar till en befolkning på runt 400 000 pers. Befolkningen i Värmland är rent härstamningsmässigt mer finsk än svensk utom vid Vänerns strand. Såg en schweizisk etnografisk karta över Sverige från runt 1815. Stora delar av Värmland var där klassat som bebott av finnar. De talade då fortfarande finska. Detsamma gällde Dalarna väster om Ludvika bortåt Sågen-hållet in över Värmlandsgränsen. Orsa Finnmark och det inre av Hälsingland är andra områden med påtagligt finskt inslag i befolkningen. Några finska ortnamn finns fortfarande kvar här. Bergstoppen Pilkalompinoppi har som man tydligt hör en finsk klang. Under medeltiden geggades det nog in en del finsk befolkning i Norrbotten en bit in på det svenskspråkiga området. Man ser en del sjöar som slutar på "järv" (på finska "järvi") nästan ända framme vid Boden. Drygt två mil nordost om Boden finns en by med namnet Niemisel. "Niemi" är ett finskt efternamn. I Norr- och Västerbottens inland mellan kusttrakterna och Lappland finns en del geografiska namn som innehåller orddelen "Finn", alltså namn typ Finnbäcken, Finnträsket e t c. Carl von Linné nämner i sin skildring av Lapplandsresan finska nybyggare. Antagligen syftar han på nybyggare just i dessa trakter eftersom Lappland inte började koloniseras av nybyggare i påtaglig omfattning förrän i slutet på 1700-talet (dessa kom ofta från de rena kusttrakterna).
Skulle tro att vi norr om Tiveden och Kolmården har rätt få trakter utan finska bosättningar från 1500- och 1600-talet. Slättlandet kring Västerås där det inte fanns just några skogar är sannolikt ett av undantagen. Trakterna kring Hedemora och Norrlandskustens rena kustland hade kanske heller inte några finska bosättare. Men kring Dalälvens mynning i norra Uppland hade vi redan på 1400-talet finska bosättare. Antagligen var området rätt obebott p g a myggen. Finnar som var vana vid myrmarker kunde dock kanske tänka sig att bo där. Finnar fanns vid bruken i Uppland på 1400-talet. I Stockholm likaså.
Personer av finsk härstamning fick precis som personer av samisk härstamning inte vara med i SS.
Jag skulle, om jag fick drömma, vilja ha en avskild del av Sverige i norra/centrala Sverige för människor av delvis finsk-ugrisk härstamning (finsk/samisk härstamning). Det skulle kanske minska trycket på sådana som oss. Eftersom vi aldrig kan bli riktiga fullblodsgermaner skulle det kanske ses som att det var mindre vits att utrota oss för att åstadkomma en slutgiltig lösning på nazistproblemet. Trycket skulle kanske minska. Vi skulle kanske i viss mån kunna slippa hatpolitiken mot svenska folket. Å andra sidan hatas boerna också trots 6-7 % inblandning av malajer, khoisan-folk och t o m några promille bantufolks-blod.
Jag tycker dock inte att det är någon nackdel om det finns kvar mer oblandade germaner. Eftersom de inklusive någon slags proto-germaner funnits i Sverige i runt 4500 år så blir det med så pass långa rötter tillbaka i tiden svårare att hävda "Sverige har alltid haft invandring, därför har ni inte någon speciell rätt till Sverige mer än andra folk på jorden till skillnad från andra folkgrupper i sina områden som kurder, syrianer, kineser, tibetaner o s v". Vi som tillhör den svensk-finska gruppen, eller vad man nu skall kalla den, har kanske rötter som sträcker sig 600 år tillbaka i tiden, om man räknar de första finska bosättningarna i Uppland. Det blir ungefär som mestiserna i Mexiko, fast litet längre tillbaka i tiden. Majoritets-mexarna har trots sitt relativt unga startdatum en distinkt etnogruppsidentitet. De skiljer mellan sin egen grupp och indianerna i Mexiko. I USA har de en egen etno-organisation som kallar sig La Raza". De verkar samexistera mer smidigt med indianerna i Mexiko än de vita i USA. De vita ses liksom som motståndare men inte indianerna. Om det skulle utvecklas någon mer utpräglad gruppidentitet för personer i centrala/norra Sverige som i mer eller mindre grad har delvis finsk härstamning så tror jag inte att detta skulle ses som en etno-identitet som stod i motsatsställning till den äldre sydsvenska kategorin. Idag bryr sig ingen om den här skillnaden (jo, signaturen Offervilja kanske, men inte i någon positiv bemärkelse). Men jag skulle inte ha något emot att det utvecklades en identitetsmässig skillnad på den här grunden. Jag tror detta rent krasst skulle gynna mig som individ. Dan Eriksson också, om han nu har något lappblod som Offervilja låter förstå.