Citat:
Ursprungligen postat av
StupidMonkey
Ja det har jag haha, jag är själv introvert med personlighetsstörning som ibland gör mig extremt självsäker och framåt vilket satt mig i situationer då jag tex en gång utan att jag förstod det själv hamnade i sängkammaren med en jätte snygg tjej som vände upp sig mot mig och förväntade sig att jag skulle komma fram, kyssa henne och ta henne. Först då insåg jag exakt vad det var jag hade gjort och lett hela kvällen med mitt agerande och sätt,. Det blev en väldigt pinsam situation för mig då det aldrig var min tanke att förföra henne hela vägen på detta sätt och jag skämdes väl ganska rejält då jag var tvungen att precis där avleda det hela, fan, nog om det där...
Då jag har en extrem låg EQ så har jag väldigt svårt att läsa tjejer förutom när dom gjort det tämligen uppenbart för mig...
Men om jag förstår din "man" rätt då du skrev att han tex trott att det till och med varit slut mellan er då han inte hört av dig på ett tag så är han i ett extremt stort behov av bekräftelse från dig konstant, speciellt inledningsvis i er relation innan han förstår och vet exakt var han har dig och att det faktiskt är honom du vill ha. Du förstår han tror förmodligen inte att han egentligen duger till någon..
Ge honom lite tid absolut men med sådana som är så osäkra och i så stort behov av bekräftelse måste man verkligen kämpa för tyvärr.
Hör av dig igen lite då och då, kryp inte för honom, det ska vara ömsesidig respekt. Blir han respekt lös emot dig så säg till honom hur ledsen du blir när han säger sådana saker till dig. Det bör trigga hans empati och han lär få dåligt samvete. Sedan är det bara att avvakta igen och sen på honom!!! Kärleksbomba aset tills han ger sig bara!
Här handlar det nog om att tvinga sig på fanskapet tills han fattar den dumme jäveln
Tack för svar! <3. Nu har jag dessutom fått ett leende på läpparna, du verkar veta vad du pratar om och gör det med glimten i ögat. Härligt
. Ja han trodde jag dumpat honom pga att jag inte kunde/orkade höra av mig under arbetsdagen för ett par veckor sen. Det gjorde mig lite sårad att han sa så eftersom det kändes som att han inte fattat något om hur/vem jag är isf. När jag förklarade vad anledningen varit, att jag behövde jobba och dessutom var lite nere, såg han jätteförvånad ut. Men lättad och jag sa att han väl fick fråga varför nästa gång istället för att tro det värsta.
Väldigt intressant det du berättar, och värdefullt eftersom det gör att man lättare förstår hans beteende. Kanske är det ngt liknande han har då.
Men även att han känner sig trängd också av en relation i vardande pga av normer, känsla av att inte duga/kunna leverera som någon här svarade tidigare och säkert massa annat på det. Åh jag som skiter i sånt
. Huvudsaken är ju att man bryr sig om någon, sen löser sig saker om man vill.
Det är just konstigt, som du beskriver att du periodvis är självsäker och framåt, det har han ibland varit också för att sedan blir osäker igen. Som att det pendlar lite mellan två ytterligheter typ. Det är nog inte ovanligt iof. Men det har fått mig osäker. Även våra bagage av tidiga relationer där vi blivit brända och inte litar på människor, har ju fött än mer osäkerhet här. Dessutom har han frågat mig mkt om mina tidigare relationer men inte berättat något om sina.
Det är så sorgligt om han verkligen inte tror att han duger till nåt, när han ju är den finaste kille jag hittills träffat! På alla vis <3.
Tack för tips, tänk om han hade haft en like och vän med din erfarenhet att prata med. Det skulle säkert göra en hel del skillnad.
Jag ska testa att göra som du säger. Självklart kan jag fortsätta orka att ge honom bekräftelse, det gör man ju mot någon man älskar men man brukar ju iof få lite tillbaka då. Vilket jag fått, i handling åtminstone. Och det han visat, kärlek och omtanke, kan ju inte bara upphöra över en natt och verka som att han fullständigt skiter i mig. Väl... ?
Och håller med dig om det du säger om ömsesidig respekt. Jätteviktigt. Det är också lite därför jag ältar, eftersom allt blivit så tvärt och konstigt när han drar sig undan bara och inte vill prata. Drar han till med något taskigt igen måste han få veta det.
Ja människor är förunderliga varelser, men väl värda att älska