Längdskidsäsongen 2017/2018

Sofia Henriksson är anmäld till Volkswagen Tour som börjar 5 april.

Det vore tråkigt, hon är inte särskilt gammal och jag har svårt att tro att hon inte kan hitta tillbaka till den fina form hon hade för ett par säsonger sedan. Har det varit någon intervju med Wikén de senaste åren där hon pratat om varför det gått så trögt?

Det är mycket snack nu om att vi står så bra inför kommande stafetter på mästerskap men det hade man kunnat säga 2014 också, Emmas andrasträcka på OS var helt fantastisk och då kunde nog ingen tro att hon skulle hamna i den stagnation som det varit.

Visst ser de bra ut på damsidan speciellt i sprinten tror jag vi har en mycket bra trupp till VM där banan borde passa många... Stina Falk Ida Anna Jonna Maja Linn alla dom har varit topp 5 i sprintlopp i fritt i år..

Vad gäller distans så kommer Ebba Kalla Stina prestera bra, hoppas även Jonna och Anna kan ta ett steg till på distans till nästa år då blir de bra.. Visst Jonna avsluta bra på distans men behövs nog ännu ett kiv för att vara bra i ett mästerskap på distans med bra menar jag topp 10 på en mästerskaps distans ...nyckeln för Jonna är väl att hålla sig frisk, Ida hoppas jag börjar satsa mer mot distans nästa år..

Ska bli spännande se hur den nya landslagsverksamheten kommer se ut!

Jag tänkte höra med er lärda i tråden nu när tävlingssäsongen är över hur följer ni åkarna under träningsperioden?

Expressen brukar ju ha en del rapportering under sommaren, även om det inte är särskilt informativt. Det brukar komma mer framåt hösten. I stort sett alla intressanta svenskar finns på Instagram. Annars är ju de lokala/regionala tidningarna ofta rätt bra. NSD skriver en del om Kalla/Hellner och Allehanda kommer säkert ha en del med Ebba och Frida. En del bakom betalvägg där dock.

Sen blir det ju några högklassiga rullskidtävlingar i Norge till sommaren. Ungefär då när abstinensen börjar komma. Blinkfestivalen med Lysebotn i början på augusti och sen Toppidrettsveka ett par veckor senare.

https://www.youtube.com/watch?v=pzgi2NCdvBU

Hoppas vi får se Ebba där i år.

Annars är det bara att hänga med här. De riktigt rutinerade här har varit det bästa sättet för mig att få information under sommaren i flera år.

Tack för utförligt svar! Ja det finns verkligen många duktiga rävar här på forumet! Jag kan väl passa på att tacka alla här för all information under säsongen och ni som tar er tid att skapa trådar för event och så, guld värda!

Edit: Härlig länk, Kalla-bank!

För ett par år sedan var det ju motivationen, men senaste säsongerna känns det väl snarare som att utvecklingen i världscupen sprungit ifrån hennes egen utveckling. Tre dåliga säsonger i rad och långt till nästa OS, så man förstår att hon tvekar. Hon ser ju vad som kommer underifrån. Särskilt om hon blir av med sin landslagsplats kommer det krävas mycket skalle för att komma tillbaka.

Blir därför intressant nu med nya ledare och vilka åkare man väljer att satsa på. Kanske i nya formationer. Om jag fick ansvaret hade jag inte lagt mycket krut på Wikén, det är andras tur att få chansen. Men det finns en liten liten chans att hon räddas av Haags pensionering.

Det är väl nu vi ska börja diskutera landslagsgrupperna? Nu vet vi ju inte riktigt om organisationen kommer se likadan ut som den gjorde i år. Grip öppnade för att förändringar skulle ske samt att det inte nödvändigtvis skulle komma att se likadant ut på herr- och damsidan. Jag utgår ändå från nuvarande upplägg, men tänkte börja med en återblick och ha lite fokus på herrarna (eftersom jag misstänker att damerna ändå kommer diskuteras flitigt).

Träningsgrupp 1 (T1)

Jens Burman slet denna säsong med förmodad överträning och resultaten blev tyvärr långt ifrån lika bra som förra året. Ett kraftigt underbetyg åt landslagsverksamheten att man misslyckas så med en åkare som stod redo för ett stort genombrott. Rätt överlägsen alla utanför träningsgrupp 1 ändå, bara att kolla SM.

Axel Ekström är årets största sorgebarn, trots att utvecklingen har varit dålig på fler. Är i den åldern att det ska gå framåt, eller åtminstone inte bli sämre. Istället en total katastrof till säsong, och han fortsätter sin vana med att vara en varannan-säsongs-åkare. Också underbetyg åt landslaget att inte kunna hålla honom frisk, och när han väl tävlat har det också varit långt ifrån fjolårsformen (vilket såklart hänger ihop med sjukdomar).

Calle Halfvarsson har fortsatt ungefär som året innan, riktigt bra ibland, inte alls bra andra gånger samt ett misslyckat mästerskap utan medalj och en svag avslutning på teamsprinten när chansen ändå fanns. Är såklart fortsatt given men även här ett underbetyg att man inte kan få ordning på den som ska vara den stora stjärnan (enligt honom själv men också Grip har väl uttalat sig åt det hållet).

Marcus Hellner har haft en dålig säsong, riktigt dålig faktiskt. Ifjol hade han ändå tre pallplaceringar, varav en seger, samt ytterligare 9 topp-10 resultat. I år blev det två topp-10 totalt, och återigen en bra bit ifrån medaljer individuellt på mästerskapet (även om han nog fick till årets bästa lopp på 15 fritt, om än inte det bästa slutresultatet - men tidsmässigt ändå närmre). Bara att hoppas Hellner ändå orkar satsa vidare, han är ju fortfarande minst en klass bättre än nästan alla andra i det här förbannade landet, vilket illustrerats med tydlighet nu på SM om inte annat.

Emil Jönsson har också haft en dålig säsong, trenden i sprint har fortsatt nedåt (med undantag av den lite speciella Dresden-helgen) och till skillnad från ifjol finns inte ens ett enda gångbart distansresultat att visa upp. Nu har han ju bestämt sig för att sluta så mer behöver inte sägas om Jönsson egentligen.

Teodor Peterson var inte nära det stora målet för året, medalj på OS, och övriga resultat kan inte väga upp för det. Trenden har snarare varit nedåt än något annat även om resultatnivån är ungefär som året innan (då jag förvisso ansåg att han hade bromsat upp en nedåtgående trend).

Daniel Rickardsson är väl den första man kan säga något positivt om. Resultaten har varit aningen bättre än ifjol och framförallt varit stabila över säsongen. Någonstans strax utanför eller strax innanför topp-10. Har ändå haft en del otur med dåliga skidor också, om man ska tro honom själv. Samtidigt är Daniel långt ifrån där han var som bäst, men annat är kanske inte att vänta heller givet åldern. Välkommet besked ändå att han satsar vidare.

Oskar Svensson lyckades göra en av årets bästa tävlingar när det gällde som mest, men generellt har nivån fortsatt inte räckt till för att plocka pallplatser i världscupen. Distansåkningen har sett bra ut nu på slutet men över hela säsongen är det svårt att säga att den gått framåt något särskilt heller, men inte bakåt heller. Hyfsad säsong, men det räcker inte för det vi vill och behöver ha.

Karl-Johan Westberg hade en Karl-Johan Westberg-säsong fram tills för några veckor sedan. Dvs, bäst utanför världscupen och bland våra åkare som tävlar i Sverige-cup och skandinavisk cup, men totalt hopplös i världscupen. Egentligen inte sämre än tidigare, men absolut inte bättre heller. Sedan från ingenstans blev det två semifinaler i världscupen, där framförallt tävlingen i Falun lovade mer. I Övik helgen innan säkrades också segern i Sverige-cupen (trots långt ifrån hundraprocentigt deltagande) och på SM visade han en högre klass än i stort sett alla utanför träningsgrupp 1 i distansloppen. I femmilen dopades visserligen resultatet av att han hängde Oskar (även om han också verkade ha dragit en del) men att KJW ens kan hänga en åkare som slåss om medaljer i fyra mil i klassiskt (!) hade nog ändå betraktats som sensationellt för ett år sedan. Jag röstar för att han får fortsätta i T1, inte för att han har så hög nivå utan mer för att han är den enda man åtminstone kan argumentera för har utvecklats positivt.

Viktor Thorn har haft en sisådär säsong. Varken upp eller ner på det stora hela, vilket inte heller det är ett gott betyg med tanke på åldern. En semifinal i sprint för första gången, men distansloppen har inte varit bättre än säsongen innan. Grip yrade inför säsongen om att topp-20 skulle vara Thorns normalnivå denna säsong, det blev det som väntat inte mycket av. 2 topp-20 på 9 försök är facit när säsongen summeras, varav ena i ett reducerat startfält, dessa två också enda poängplaceringarna.

Summa Summarum: 4 åkare har haft en negativ utveckling, 4 har stått och stampat och 2 har haft en försiktigt positiv utveckling men där det i det ena fallet egentligen bara rör sig om en gammal storåkare (Rickardsson) som någorlunda hittat tillbaka till en stabil nivå. Till det har man misslyckats med årets stora mål för sina åkare, individuella medaljer på OS och inte ens någon stafettmedalj. Av de yngre killarna man hoppas på för pallplatser i framtiden har ingen tagit ett kliv framåt denna säsong. Säsongen bör alltså betraktas som ett stort misslyckande.

Om jag ska blicka framåt tycker jag ändå alla utom Ekström (och Jönsson som slutar) ska få fortsätta i T1, det är helt enkelt de bästa vi har. Skulle inte heller plocka in någon ny, utan låta gruppen vara lite mindre. Det kanske ger utrymme för en större andra grupp där jag tänker röra om rejält (återkommer). Ledarna har verkligen något att fundera på vad de håller på med egentligen, och det bör också vara aktuellt med nytt blod igen på ledarsidan.

Intressant läsning. Är det rimligt att peta Ekström för att han varit helt ur slag pga återkommande sjukdomar? Eller tar ledningen sitt ansvar genom att låta honom vara kvar i träningsgrupp 1 ytterligare en säsong. Finns det några namn att lyfta in i träningsgrupp 1? Anton Lindblad, Petter Engdahl, Simon Lageson eller Anton Persson? Eller är det dags för ett separat sprintlandslag?

Säsongens sista FIS-päng-lista har kommit (eller FIS-ranking om man så vill).

På distanssidan har Wengs svaga form slagit igenom så att hon tappat andraplatsen till Kalla (Björgen är naturligtvis etta). På sprintsidan så är topp-3 lite i särklass; Falk, Falk och Stina även om den inbördes ordningen har ändrats sedan förra listan.

Tittar man på topp-100 på distans så är det intressant att se vilka som tappar respektive förbättrar sin ranking. På distanslistan finns det en åkare som gjort en superklättring och det är Jonna Sundling som klättrar otroliga 130 placeringar, från plats 167 till plats 37 (genom att hon sänker sin FIS-poäng från 64.73 till 35.54). Andrar svenskor som klättrar är Ebba som klättrar 4 placeringar (från plats 16 till plats 12), Frida Karlsson som klättrar 22 placeringar (från plats 93 till plats 71) och Maja Dahlqvist som klättrar 6 placeringar (från plats 82 till 76). Ser man internationellt så finns det en del åkare som också klättrar rejält; Silje Theodersen 37 placeringar, Nadine Fähndrich 26 placeringar, Johanna Matintalo 25 placeringar, Masaki Ishida 23 placeringar, Rosie Frankowski 20 placeringar, Katharina Hennig 19 placeringar, Anamarija Lampic 19 placeringar, Sara Pellegrini 19 placeringar, Laura Chamiot Maitral 18 placeringar, Coralie Bentz 10 placeringar, och Flora Dolci 9 placeringar. En hel drös ryskor klättrar också; Polina Kalsina 20 placeringar, Svetlana Nikolaeva 20 placeringar, Olga Tsareva 14 placeringar, Yana Kirpichenko 11 placeringar, Yulia Belorukova 8 placeringar och Mariya Gushina 7 placeringar.

Det är också ett antal åkare som tappar i ranking. Om vi börjar med svenskorna så tappar Anna Haag 5 placeringar (från plats 12 till 17), Linn Sömskar 3 placeringar (från plats 29 till plats 32), Emma Wikén 6 placeringar (från plats 41 tillplats 47), Evelina Settlin 19 placeringar (från plats 43 till plats 62), Jennie Öberg 9 placeringar (från plats 76 till 85) och Hedda Bångman 7 placeringar (från plats 92 till plats 99). Internationellt så tappar Silje Slind 7 placeringar, Stefanie Böhler 10 placeringar, Antonia Fräbel 5 placeringar, Petra Novakova 5 placeringar, Elisa Brocard 10 placeringar, Anouk Faivre Picon 7 placeringar, Caitlin Gregg 9 placeringar, Caitlin Patterson 5 placeringar, Emelie Kristoffersen 7 placeringar, Jean Aurore 13 placeringar, Chelsea Holmes 22 placeringar, Lovisa Heimdal 14 placeringar, Anna Svendsen 12 placeringar, Mari Eide 12 placeringar, Theresa Eichorn 28 placeringar, Yulia Tchekaleva 53 placeringar och Nadine Herrmann 17 placeringar.

Går man över till topp-100 för sprint så klättrar Jonna Sundling 11 placeringar (från plats 37 till 26), Charlotte Kalla 9 placeringar (från plats 69 till plats 60), Moa Lundgren 11 placeringar (från plats 78 till 67) och Mia Eriksson 5 placeringar (från plats 77 till plats 72). Internationellt så klättrar framför allt Natalia Nepryaeva som klättrar 19 placeringar upp till plats 5 från plats 24, i övrigt Tiril Weng 6 placeringar, Anne Winkler 13 placeringar, Victoria Carl 27 placeringar, Astrid Jacobsen 10 placeringar, Anne Kjersti Kalvå 5 placeringar, Lena Nurmi 10 placeringar, Silje Theodersen 7 placeringar, Lisa Unterweger 15 placeringar, Stefanie Böhler 11 placeringar, Polina Nekrasova 13 placeringar, Ewelina Marcisz 16 placeringar, Antonia Fräbel 19 placeringar, Elisa Brocard 10 placeringar och Nika Razinger 23 placeringar.

Svenskarna som tappar placeringar i sprint är Ida Ingemarsdotter som tappar 3 placeringar (från plats 13 till 16), Jennie Öberg som tappar 16 placeringar (från plats 23 till plats 39) och Elin Mohlin som tappar 18 placeringar (från plats 76 till plats 94). Internationellt så tappar Krista Pärmäkoski 4 placeringar, Ingvild Östberg 5 placeringar, Heidi Weng 13 placeringar, Yulia Belorukova 12 placeringar, Vesna Fabjan 11 placeringar, Marit Björgen 17 placeringar, Rosie Brennan 9 placeringar, Laura Mononen 16 placeringar, Lovise Heimdal 11 placeringar, Nathalie von Siebenthal 10 placeringar, Alena Prochazkova 26 placeringar och Julie Myhre 11 placeringar.

Kraftiga förändringar i FIS-rankingen kan ses som en form- eller utvecklingsindikator. Men om man istället för att fokusera på förändringar är intresserad av hur många åkare olika nationer har med topp-100 så kan man konstatera på distans har Sverige 18 åkare, Norge 17 åkare, Ryssland 12 åkare, Tyskland 11 åkare, Finland 9 åkare, USA 8 åkare och Frankrike 7 åkare. På sprintsidan har Norge 20 åkare, Sverige 16 åkare, Ryssland 13 åkare, Tyskland 11 åkare, USA 8 åkare, Finland 8 åkare och Italien 7 åkare. Intressant att Frankrike är så svaga i sprint när men är relativt bra i distans medan det för Italien råder det motsatta.

Tittar man på juniorsidan så leder Frida Karlsson distansrankingen före Laura Chamiot Maitral , Evelina Piippo, Flora Dolci och Desiree Steiner och sprintrankingen leder Moa Lundgren före Polina Nekrasova, Kristine Stavås Skistad, Frida Karlsson och Aida Bayazitova. Johanna Hagström är sjua på sprintrankingen. Våra tre juniortalanger ligger alla bra till efter en säsong där de i lite olika faser av säsongen åkt riktigt bra.

Ja, krävs fortfarande fler topp-resultat på VC-nivå för att bekräfta henne som världselit. Men det tror jag att vi får se. Upplagt för det efter många år med ordentlig seniorträning men inte så mycket utveckling. Stafettlaget tror jag bli Jonna, Charlotte, Stina och Ebba. Sveriges framtida älskling Frida Karlsson blir såklart spännande att följa men tror inte hon räcker till på 5 km redan till VM men man vet aldrig. Men har det inte varit väl många sjukdomsperioder för henne? Orkar inte med ytterligare en Mats Larsson som knappt kan hålla sig sjukdomsfri en månad i sträck.

Nej, det tycker jag verkligen inte. Och han går före alla du räknar upp. Är helt övertygad om att landslagsledningen "tar sitt ansvar", som du uttrycker det, i den frågan.