Citat:
Ursprungligen postat av
Abbadohn
Om man skulle testa för faktiskt kausalitet enligt Granger (1969) skulle man finna bilateral Granger causality mellan de här variablerna. Vad som påverkar vad, tillför inte något. Det enda som tillför något utifrån att man vill kunna förutsäga det ena, är relationen. Att hinna en "unidirectional" Granger causality är inte möjligt med ränta och inflation. Sök på t.ex. studier om uncovered interest rate parity.
Fast du kommer aldrig se något samband i grafer eller tabeller.
Räntemarknaden är
intelligent (det är därför begreppet
inflationsförväntningar kan vara intressant mäta) och ligger ibland lite före inflationen. Det innebär inte att det är räntemarknaden som får inflationen att stiga.
Räntenivån har betydelse för priset på produkter. Ur detta perspektiv kan det tyckas trivialt att högre ränta höjer priset.
Men produkter existerar inte om ingen köper dem. Om jag säljer toapapper som kostar 4 gånger så mycket som konkurrenterna därför att min bank gav mig ett skitlån med 10% ränta, så innebär inte det att jag får inflationen att löpa amok. Tvärtom, när jag går i konken därför att ingen köpte mina produkter, så orsakar jag en sedelbrand motsvarande banklånet.
Ett exempel till. Om räntan stiger till 10% så stiger kanske hyror i landet 4%. Stigande hyror = stigande inflation. Men samtidigt innebär det att alla som bor i hus eller BR får väldigt höga bokostnader och har inte råd att köpa någonting vid sidan av att betala ränta. Det blir en monstertvärnit på deras konsumtion och det kommer bli konkurs-rea i varenda butik under flera år = kraftig deflation. Denna deflationseffekt kommer bli mycket större än den tillfälliga inflationseffekten. Stiger hyrorna med 10% så kommer folk tränga ihop sig och ungdomar bo hemma längre (vi flyttar hemifrån tidigast i sverige och bor idag på störst yta, så det finns potential att flexa här), så för att få uthyrt måste bostadsbolaget åter sänka hyror.
osv. osv. osv. osv.