Citat:
Ursprungligen postat av
pudellus
Var han en person som kunde gå ensam väldigt långa sträckor utan mål? Man får trots alla inlägg ingen klar bild av om han sökt sig bort från människor tidigare, var van att vara själv etc, eller om det var mer när han började må dåligt.
Jag har fått intrycket av att Patrik var en väldigt social och omtyckt kille med många vänner runt om sig som bara njöt av livet och var väldigt kärleksfull som person.
Efter mycket plugg och säkert för mycket press på sig själv att prestera så började han må dåligt. Han betedde sig på ett sätt som fick vänner och familj att se att något inte stod rätt till. Jag tror förändringen kom ganska snabbt och då skulle han åka hem till sin familj för att få hjälp och bara få vara med familjens stöd.
I.o.m detta så diskuterades psykos som inte alls är en ovanlig följd av att ha ”gått in i väggen” och då försämringen kommit ganska hastigt på vad jag förstått.
Under en psykos eller t.o.m under en fruktansvärd ångest så handlar man inte alltid korrekt och den kognitiva förmågan försämras. Tänk dig att stundtals agera korrekt men stundtals inte ens ha förmågan att få ihop det.
Som att kliva av ett tåg (vilket han visste att han skulle göra, men att kliva av fel (förvirrad?) och lämna väskorna för att göra något annat och sen vandra runt för att hitta sina väskor för dom måste han ha när han reser hem (förvirrad?)