22-årige Patrik Linfeldt från Malmö försvunnen i Hallsberg (2017-05-22)

Det finns säkert en del som tror eller hoppas på att Patrik är i livet och har försvunnit självmant. Det är ju självklart möjligt att det är så, men 7 månader utan ett livstecken. Jag tvivlar, det handlar nog mer att Patrik har funnit sin ro där ingen har letat.

Jag tror tyvärr inte att Patrik lever och det var nog ett bra tag sedan som jag slutade tro det.

Hur han avled, är jag däremot kluven till.. Jag tror i alla fall inte att någon annan är inblandad, men samtidigt ser jag egentligen inte att han skulle begått självmord.. Känns som han lika gärna kunnat gjort det i Falun i så fall.. Svårt det där..

Jag kan kanske inte tillföra så mycket till tråden men genom ett märkligt sammanträffande har jag ytlig insyn i Patrik mående de sista dagarna innan försvinnandet. Den 21 maj åkte jag pendeltåg i Stockholm och råkade överhöra ett telefonsamtal som en person i sätet bakom mig var involverad i. Min medpassagerare uttryckte sin oro för en person som hen träffat under helgen på vad jag uppfattar som ett musikkonvent eller orkestersammankomst. Hen sa vid ett tillfälle personens hela namn och det var Patriks. Några dagar senare läste jag en tidningsartikel om försvinnandet och förstod att det var samma person som det handlade om. Jag minns inte hela samtalet men medpassageraren försökte ordna så att någon eller några personer, boende i Falun, skulle hålla Patrik under uppsikt eftersom han verkade må dåligt. Som jag förstod det hade Patrik haft långa samtal med olika personer på sammankomsten och genom detta delades oron av flera. Möjligtvis är det en efterhandskonstruktion från min sida men jag uppfattade det som att Patrik berättat för olika personer vad de betydde för honom etc vilket jag tolkar som ett avslut. Så jag tror inte det finns anledning att betvivla de uppgifter om Patriks psykiska ohälsa som tidigare framkommit.

(För ordningens skull vill jag förtydliga att telefonprataren på intet sätt vräkte ut känsliga uppgifter i en offentlig miljö; jag är nyfiken, har sinne för detaljer och råkade sitta så nära att jag kunde höra några viktiga fragment trots att samtalet fördes på låg volym. Ingen skugga ska falla på personen som gjorde något av sin oro för Patrik)

Det är nog sant, Patrik insåg att leva inte var något för honom. Istället blev det självmord ute i oländig skogsmark nordöst om Hallsberg.

Där finns nu Patrik oupptäckt och återvunnen av naturen intill nästa istid då 2km tjock is maler bort alla spår för alltid.

Patrik valde döden kanske vi måste respektera hans beslut och lämna honom helt där han valde att på egen hand avsluta sitt liv.
Nu lever han inte längre och vi andra får ta vara på de saker som värt att leva för.

Tänk vad mycket Patrik missar av livet
Istället tog naturen hand om han till slut.

Tack att du delade med dig! Och jag tycker du gjorde det på ett väldigt respektfullt sett gentemot vännen som talade i telefon!

Jo att han mått dåligt under en period innan försvinnandet är ju känt, även om det säkert finns dom som av någon anledning som jag inte begriper, betvivlat detta.. psykos som föräldrar och polis pratade om tycker jag är lite att ta i med, när en sådan diagnos inte blivit satt.. men det vet vi ju inget om, som varken talar för eller emot.. mycket möjligt att det blev en psykos...

Nu är bara frågan vad som hände efter att han steg av i Hallsberg.. en gåta som jag inte ser någon logik i... eftersom jag inte kände Patrik är jag försiktig med teorier av respekt till anhöriga.. och har länge trott/ velat tro att han håller sig borta hos någon vän.. men troligtvis är det inte så.. 7 månader... känns mer och mer osannolikt...

Om vännerna pratade så om Patrik dagsrna innan försvinnandet att dom skulle hålla koll på honom, så måste dom ju varit oroliga för att han skulle skada sig själv på något vis... det stärker ju onekligen teorin självmord..

Kom att tänka på Patriks familj nu i jul. Denna ovisshet om vad som hänt...kan inte ens föreställa mig hur de mår.

Jag börjar snart tro att hans kropp aldrig kommer att hittas

En mycket ledsam historia där det tråkigaste är att det möjligen kunde hjälpt Patrik om han fått rätt vård i rätt tid, men han kanske vägrade o då är det svårt. Kanske finns en logik i allt utifrån hans perspektiv. Han ville inte oroa kamraterna i Falun o packade med sig alla saker o sa han skulle åka hem o vila för att må bättre. Hade han oroat dem mer kanske han riskerat att nån åkte med eller att han blev hämtad. Tror han valde Hallsberg för att få vara ifred med sin avsikt. Samtidigt riskerade han inte ( kanske han tänker) att någon som känner honom ska hitta honom avliden o må dåligt. Mamman kan man tänka stod honom närmast o han ville ha med sig känslan av henne in i det sista. Väntade sen att kliva av tåget till bara ett par minuter återstod för att inte riskera att damen kom efter om hon uppfattat att han mådde dåligt. Bara spekulationer så klart men känns som en rimlig bakgrund utifrån de fakta som finns. Därför hade föräldrarna sån panik att hitta honom då de anade hans planer. Stackars pojke o stackars familj. Måtte någon hitta nåt till slut efter honom så de kan få en grav att gå till o ett avslut. 😢

Om detta stämmer och det är rätt Patrik samtalet gällde, så förklarar det väldigt mycket.

Och förmodligen fick Patrik sitt avslut i Hallsberg. Det har jag trott hela tiden, men man vill ju hoppas ända in i det sista.

Det känns som att Patrik hade många runt sig som verkligen brydde sig och var villiga att hjälpa till. Trots det gick det som det gick. Vänner förstod att det var allvar, kanske drog de en lättnadens suck precis som föräldrarna när han var på väg hem. Alla trodde att nu kunde Patrik få hjälp och att han var i trygga händer hos föräldrarna.

Om Patrik berättade för sina vänner vad de betydde för honom, kan ju tolkas så här i efterhand som att han hade bestämt sig, ett avsked. Men det kan också varit så att han faktiskt bara var glad över att de var fina vänner och brydde sig.

Att Patrik steg av i Hallsberg kan ha varit en impuls han fick i sitt vacklande, nu orkade han inte mer. Kanske hade han bestämt sig, men Hallsberg kanske inte var det ställe han tänkt sig först, men så hände det något som fick honom att bestämma sig. Kanske killarna som klev på, kanske telefonstrulet. Kanske känslan av att allt såg hopplöst ut, som det kan göra när man mår så här dåligt. Att han inte skulle klara studierna till hösten, om han mådde så här efter Falun. Kraven kanske skulle öka, och känslan av att må så här dåligt och känna ett berg av krav kanske blev övermäktigt. Det kan också ha varit ett förvirringstillstånd som smög sig på. Inget av detta kommer vi få veta någonsin, vad som rörde sig i Patriks huvud.

Kanske gick han över till den sida av Hallsberg som ser mest ödslig ut, kom på att rullväskan behövde han ju inte släpa på. Sen gick han vidare för att kunna komma till något ställe där han kunde avsluta sitt liv. Där han ser att han kommer till naturområden kommer han på att han inte måste släpa på sin ryggsäck heller, utan kränger av den och slänger iväg den.

Det känns hemskt att Patrik var så nära att få hjälp, att hans liv kanske hade gått att räddas. Och föräldrar, brorsan och kompisarna hade sluppit ha det tunga ok de nu får bära.

Jag lider verkligen med familjen. Hoppas också att han hittas för att få ett avslut.

Nuförtiden är det ju typ standard att ha en mobiltelefon ,men då , för ett antal år sedan ; när bara varannan människa hade råd att ha en mobil , fick ju vi andra köpa ett telefonkort som man stoppade in i telefonkiosken , minns Ni ?

Tycker de skall börja om igen med att åtminstone ha EN telefonkiosk vid varje tågstation i Sverige.
Så slipper det bli sådana här problem att man inte kan ringa till den som man behöver komma i kontakt med när man hamnar i trubbel.Någon när och kär som kan komma på en problemlösning i en knasig situation som i detta fall var 2 incidenter:
1.Råkade kliva av på fel station
2.Mobilen var utan batteriladdning

+ att Patriks sinnestillstånd var destruktivt och behövde 100% stöttning av någon han kände och litade helt och fullt på.

Hade denna telefonkiosk funnits och ett stycken telefonkort i plast (helst nyköpt inför resan) , så hade han kanske klarat situationen bättre...
Typ att vänta på nytt tåg osv. genom att slå en signal varje halvtimme till sin mamma som exempel.
Det vet man ju själv,att man behöver tröst och stöd ibland av sin mamma eller pappa i speciella situationer.
Så ! Sätt fram telefonkioskarna igen kommunerna , det kan gälla liv och död.

Skillnaden på att använda en telefonkiosk vs. mobiltelefon är just det att telefonkiosker aldrig behöver batteriladdas,och tur är väl det,skulle se galet ut om telefonkioskerna skulle vara tvungna att sättas in i varsin elkontakt ,hihi....
Ne nog skämtat om det, men håll med om att även om man fyller på mobilkortet så funkar ibland inte själva mobilen.
Så telefonautomater är tryggare i det avseendet ;köp ett telefonkort och gå in och ring i telefonautomaten,såvida inte någon fått agrro och slitit av hela sladden,men var inte de i bastant järn ? Sladden alltså !?

Jag tror fortfarande att Patrik faktiskt trodde sig vara framme i Mjölby,eftersom det idiotiskt nog står/stod MJÖLBY uppe på skärmen pga att när tåget står still,visar skärmen alltid tågets slutstation.
Men om han var stressad och längtade hem , så självklart läste han däruppe på skärmen ; DET, som om han REDAN var framme.
Sen när han insåg sitt misstag var det tvärviktigt för just honom att få ringa och be om hjälp, om att bli hämtad eller liknande.

När han då inte kunde nå någon blev han självklart utom sig , och att fråga vem som helst om att få låna någons mobil är inte så självklart , eftersom många kan vara rädda för att få den snodd.
Damen inne på tåget vågade ju självklart låna ut den eftersom de var på ett tåg där de befann sig inom ett begränsat område,där konduktören kan se till att alla sköter sig.
Men som sagt,tänk efter själva,hur många gånger har ni velat låna ut mobilen till en random person på stan eller liknande.Inte ofta,eller hur?

Så där var han, utan att kunna nå dem han Verkligen behövde nå.!!
Inte kul alls.....

Personligen har jag svårt att förstå hur Patrik skulle kunna tro sig vara i Mjölby.

Han hade ju som bekant åkt sträckan flera gånger innan och jag tycker det låter konstigt att han helt plötsligt skulle ha glömt av hur det såg ut i Mjölby..

Visst, föräldrarna gick väl ut med att Patrik hade dåligt lokalsinne, va det inte Så?

Men nej.. låter ändå konstigt tycker jag..

I min värld så var han fullt medveten om att han var i Hallsberg när han hoppade av tåget. Och varför? .. ingen aning.. men troligtvis något han planerat att göra, men kanske inte riktigt bestämt sig.. något gjorde att han där och då tog beslutet. Kan bero på killarna, telefonstrulet, något annat... men jag tror mer att han trots sin hemlängtan osv, drog sig för att komma hem då han visste att han skulle behöva ta i tu med sitt psykiska mående..

Sedan vad som hänt kanske vi aldrig får veta, men för familjens skull hoppas man ju det såklart! Jag tänker att det inte alls är givet att han valt att avsluta sitt liv. Han kan ha råkat ut för olycka, sjukdomsfall... vilket jag nog tror mer på än självmord faktiskt..

Men han satt ju och pratade med sin mamma i telefon för fullt ,då tåget gjorde sin paus på cirka 13 minuter i Hallsberg ,

och spåret tar ju slut där,så den som tittar ut, och som inte är van vid den resan,ser ju att om tågrälsen slutar känner man sig framme !

Tar slut tänker ni,var farao åker tåget då,den vidare färden ner mot Motala/Hallsberg?

Jo tåget backar ut ur Hallsberg (egentligen så byter ju lokföraren ände på tåget, så backar är väl inte det rätta att säga men ändå...)

på samma spår det kom in på ,

far en bit tillbaka mot Örebro och växlar sen av ifrån det spåret för att göra en riktigt kännbar gir sväng neråt mot Tisaren och Åsbro....

Man riktigt känner av svãngen när den görs.

Okej,vad vill jag säga med detta då da...jo.! han pratade ju som sagt för fullt med sin mor ,

när de där grabbarna vältrade in och han "antagligen"tittade upp på skylten där det stod MJÖLBY

, och tyckte sig väl ha suttit så pass länge i ett stillastående tåg ,
att det enda logiska enligt honom var att tåget kommit till sin ändhållplats.

Han sa ju till sin mamma ;citat: Oj ! -Mamma ! Jag är visst framme redan , jag går av nu för att byta till nästa tåg .

Mamman bad honom att ringa så fort han satt sig på Malmötåget , och det lovade han självklart att göra.

(Detta har jag fått reda på utav hans mamma när vi messade med varandra ,så det är helt sant).


Har så svårt att tro att han valde något helt annat efter det som sagts....

PS : Är det ingen mer än mig som kan tro att när man är uppgiven och ledsen så kan man missa en massa väsentligheter som exempelvis vilken station man egentligen är på och om det verkligen stãmmer överrens med tågtidstabellen osv. (Hade hans mamma och han tänkt efter så var tåget i så fall framme mer än över en timme för tidigt i Mjölby, och det har väl aldrig hãnt i historien ,att Sveriges tåg är för tidiga.
Tågförseningar är vi ju däremot otroligt vana vid.

Men är man stressad och orolig så tänker man ju inte på vad klockan är just då,man vill bara hem.
Typ knäppa med fingrarna och vips är man hemma ! Var nog det mamman ville också,så hon ifrågasatte inte hans påstående om att han redan var framme i Mjölby.
Ibland så "köper"man det som inte stãmmer , just för att det man VILL ska stämma , är det som känns bäst inombords.

Tänk om det funnes "RÃDDNINGSPORTALER" för alla olyckliga människor som står och tänker på döden , tänk om de bara SWISCH ! BOM ! kunde teleporteras till sin allra bästa vän där den kunde få gråta ut . få en stor kram,en kanelbulle, ett glas mjölk och få tillbaka livsgnistan igen . Istället för att stå ensam någonstans,i valet och kvalet om att livet inte har någon betydelse .....

Flera gånger har du skrivit att du har messat med Patriks mamma och att det du skriver är helt sant. Om det är helt sant att du messat med mamman vad är du då för människa som sen går rakt ut på Flashback och skriver vad hon har sagt? Hon har kanske t.o.m gett dig sitt medgivande till det? Nä du den går jag inte på . När man är anonym som här i Flashback kan man ju skriva att vad som helst är sant eftersom man inte behöver stå för vad man skriver. Då kan jag ju lika väl påstå att jag är Patriks mamma och att det är sant. Ingen vet ju vad som är sant på Flashback eller inte ändå.