Vilken tid är den bästa tiden av livet?

Väldigt unga år, 5-8 år kanske och nu vid 40+. Det trodde jag faktiskt aldrig. Men mycket av samhällets normer och stress och press lägger sig på äldre dagar, när man väl har genomskådat illusionen.

Av någon anledning tänker jag på det fysiska om jag ska ringa in den bästa tiden/ åldern och då säger jag åren mellan 30 och 40. Den tiden tycker jag rent fysiskt var den bästa, man kände sig fysiskt som mest stark och livskraftig då.

Lyckligaste/ roligaste var runt 10- årsåldern.

Den mest spännande(så klart!)var tonåren, det hände ju en del då.
Men även mellan 20 och 30 upplevde jag de flesta utav saker= lärde mig som mest om samhället och så.

Jag tror att livet blir som bäst när man blivit lite äldre, för då blir man mer fri inom sig själv(det är ju ändå i filosofi detta).
Livet blir lättare när man blir äldre, men det blir allt annat än enklare.
Men med stigande ålder och ännu värre med ren ålderdom så tacklar ju kroppen av och det vill man ju inte.
Men rent sammantaget så har jag nog haft min bästa tid.
Men just nu tycker jag det är som jobbigast, så mycket man genomskådat och så mycket man kommit att omvärdera. Tonåren var en ren söndagspromenad i jämförelse med denna pågående utvecklingen(eller om det är en av ålder pågående avveckling ).

Jag personligen känner att jag aldrig hade en tonårstid värd att prata glatt om, det var inte mycket som gick rätt under den tiden. Det vara bara misstag på misstag på misstag, som dock kanske gjorde att jag blev en relativt vis 20 åring.
Nu är jag inte 25 än men jag tror att mina bästa stunder knappast varit än men jag vill också inte tänka speciellt mycket i dessa termer såsom "bäst" och "mindre bra" utan leva i nuet så mycket som möjligt som någon annan skribent nämnde.

Det är en klyscha men jag tror att jag behövde ensamheten och ångesten under tonåren, det har tvingat mig till att tänka och reflektera kring saker som definitivt gjort mig till en bättre person i längden.
Det är synd att vissa människor går åt det andra hållet, de blir bittra och hatiska efter en mindre bra period i livet.

Ingen. Förutsättningarna var(och är nog) som bäst när man var typ 7 år gammal, och då borde(bör) man brutit(bryta) med familj, skola och allt annat som "samhället" "erbjuder". Då hade(har) man haft bäst chans att skapa bra tider av livet.