Kan man tycka synd om terrorister?

Alltså...
Det handlar ju inte bara om religionen,
dom är säkert i en personligt desperat situation och använder religionen som utväg.
Det är inte lyckliga och nöjda människor som gör sånt här.

Bara för att folk säger saker ska man inte tro på dom ordagrant.
Alla försöker rättfärdiga sitt handlande med alla medel möjliga.

Det är mer komplext än bara religion är det jag vill säga.

Bara en påfyllning av det du sa.

Rörande ord från er över Breivik.Rymdkram.

Beror väl på sin egen grad av sinnestörning antar jag.

Av vilken anledning skall vi enligt dig tycka synd om terroristen?

1. att han, enligt sin tro, får massa oskulder att våldta i himmlen?
2. att han är en mördare?

Vill klargöra att jag personligen inte tycker synd om någon terrorist, jag är bara nyfiken på att se saker ur andra perspektiv jag annars inte är van vid.

Däremot tycker jag nog kanske synd om många mördare, då mord ofta är resultatet av någon tragisk historia för alla inblandade.

Bra inlägg från er båda.

Vad är egentligen definitionen av att "tycka synd om någon"?

Man brukar ju tycka synd om de som inte mår bra, och någon som begår ett sånt här dåd kan ju uppenbarligen inte må bra.
Därför är det väl enligt alla principer synd om terrorister?

Är det så enkelt att man tappar empati för någon när denne begår en vidrig gärning, eller bör man skilja på A och B?

Man kan tycka synd om vem som helst för vad som helst. Den förmågan kallas för empati.

Empati verkar dock vara något som saknas hos just terrorister. Men som såna vill vi väl inte vara? Ett samhälle med mindre empati verkar snarast vara på just terroristernas agenda. Och på de nyttiga idioters agenda som gärna hjälper till med att skapa mer hat och splittring.

Expo: Högerextrema frustrerade över kärlek efter attentatet

Att känna empati är inte heller alls samma som sympati eller att man t ex är mot bestraffning. Man kan t o m vara för dödsstraff och ändå känna empati med en dödsdömd brottsling.

Det beror på vilken sida man står på. En terrorist i någons ögon är hjältar i någon annans ögon.

Det finns säkert någon eller några som tycker synd om terrorister oavsett vad utgången av ett terroristdåd blir. Föräldrarna till en terrorist kanske tycker synd om terroristen som blev indragen i rörelsen (om vi antar att terroristen tillhör en rörelse). Terroristens terroristvänner kanske tycker synd om terroristen för att hans bomb inte detonerade och att han inte fick avsluta sitt liv "värdigt" enligt deras standard.

Jag tvivlar på att terrorister känner mindre empati än andra människor. Adolf Hitler, Moder Teresa och Anders Breivik utförde alla sina gärningar för att förbättra världen, men vad som är en bättre värld är subjektivt. Problemet är naturligtvis att indelningen i medmänniskor, som vi känner empati för, och de andra som vi inte gör det för, är milt sagt fullständigt godtycklig.

När mänskliga rättigheter skrevs in i amerikanska konstitutionen så var författarna slavägare. Negrer kunde man dräpa för mindre oförrätter, men människor hade ett inneboende värde och skulle behandlas rättvist. Saknade dessa ledare empati? Varför var det då så viktigt med mänskliga rättigheter?

Jag är inte främmande för att terrorister känner mer empati än genomsnittet, då deras agerade tycks vara mer känslostyrt än rationellt.