Mord på solande kvinna, Kastellholmen (Stockholm) 1996

Blandad personlighetsstörning - XX bedöms alltjämt uppfylla kriterierna för en blandad personlighetsstörning där en egocentrisk hållning, en förhöjd självuppfattning, lättkränkthet, låg empati, rigiditet och närhet till misstänksamhet är personlighetsdrag som skapat och alltjämt skapar svårigheter för honom [...].

Social situation - Även om XX tidigare har arbetat och till synes varit välanpassad så hade han vid tiden för gärningen en instabil situation med arbetslöshet, hemlöshet och en svårighet att anpassa sig till de nya förutsättningar som rådde vid återkomsten till Sverige. […] I dagsläget företer XX en obefintlig social förankring både i Sverige och i ursprungslandet. Han har ingen avsikt att söka vare sig social eller professionella kontakter utanför anstalten. Hans framtidsplanering är orealistisk och det är tydligt att han egentligen inte på allvar försökt tänka sig hur de olika stegen mot en frigivning och ett framtida liv skulle kunna se ut. Han säger sig inte komma att behöva något stöd, vare sig från myndigheter eller från privatpersoner. Han brister i insikten kring de svårigheter som skulle komma att möta honom.- Stress -Med tanke på den ytterst strukturerade och stress- och stimulifattiga miljö i vilken XX framlevt stora dela av sin verkställighet så framstår stress och stresshantering också som ett problemområde som ökar risken för återfall.- Skyddsfaktorer mot återfall i brottslighet - Det är svårt att identifiera några hållbara skyddsfaktorer i XX fall. Han har i grunden en god begåvning men denna skyddsfaktor försvagas av hans bristande flexibilitet. Han har inga skulder och hans ekonomiska situation är i princip stabil tack vare att han har rätt till ålderspension. Denna avser han dock inte att ta ut, inte ens vid en eventuell frigivning. – Sammanvägd bedömning – Läget vid föreliggande riskbedömning är i allt väsentligt densamma som vid föregående bedömning. Det som tillkommit är att XX tydligare formulerar en önskan om att få dö i Spanien och […] att han skulle kunna tänka sig att arbeta där i väntan på detta. Han har den här gången också själv ansökt om tidsomvandling. Vid närmare påseende så är hans planer dock diffusa och orealistiska och utan konkret innehåll. Han är fortsatt isolerad på eget initiativ och hans inställning till att medverka för att bryta sin isolering och underlätta en tidsomvandling är alltjämt densamma: han avser inte att delta i några åtgärder, inte söka några nya kontakter eller kompromissa med sina vanor […] Det framkommer i genomförda strukturerade riskbedömningsinstrument en hel del historiska, kliniska och framtida riskfaktorer och få skyddsfaktorer […] Risken ter sig betydande att XX, om han slussas ut utan adekvata förberedelser, riskerar att försättas i en situation liknande den vid gärningstillfället. Han skulle då befinna sig i en osäker social situation med ett obefintligt socialt nätverk, i ett samhälle där han inte har vistats i på många år och med risk för återfall i alkoholanvändning. I en sådan situation, med flera allvarliga stressfaktorer och en nedsatt förmåga till stresshantering finns det en risk att XX återfaller i impulsivt våld vid upplevda kränkningar.
- - -

Även om den besinningslösa gärningen kan finna förklaringar i [GM:s] psykiska tillstånd, finns det enligt tingsrättens mening inte några sådana förmildrande omständigheter att ett tidsbestämt straff bör väljas. Påföljden för [GM] bör därför bestämmas till livstids fängelse.

En 69-årig fånge på Västerviksanstalten som är dömd för ett brutalt mord i Stockholm för 21 år sedan har ansökt om nåd hos regeringen. Som skäl anger han stigande ålder och hälsoproblem.

”Den bedömning som låg till grund för att en fortsatt risk för brott skulle föreligga grundade sig i att XX är vapentränad genom ett tidigare deltagande i främlingslegionen. Denna del av XX:s livshistoria är emellertid statisk och han kan aldrig ändra denna del av sitt liv, som nu läggs honom till last som riskfaktor.” skriver advokaten bland annat i nådeansökan.

Han funderar också på att försöka arbeta litet grann på sidan av, ideellt genom kyrkan.

Han har vidare som mål att engagera sig ideellt inom kyrkan och också arbeta med välgörenhet.

(...) har till stöd för sitt yrkande anfört att en hel del förändringar har skett efter mars 2016 då han förflyttades till Tidaholmsanstalten. Således har han ansökt om att få påbörja ett antal olika program men har på grund av personalbrist ännu inte kommit igång. Dock har han påbörjat programmet ”Förlåtelse” i kyrkoorganisationens på anstalten regi. Han har också regelbunden kontakt och samtal med psykiatern på anstalten.

[...]
Vi går till en pizzeria på Västerlånggatan och Jaime Lopez börjar berätta om fredagen för en vecka sedan då han mötte sitt offer, Anna-Lott Engström, som hade gått till Kastellholmen för att njuta av solen.
[...]
- Jag satte mig ner mitt framför Gröna Lund och solade lite. Efter ett tag kom det en kille med en cykel och sedan ett par som hade kaffe och smörgås med sig.
[...]
- Sedan kom den här kvinnan.
Jaime Lopez påstår att hon sa något som han uppfattade som en förolämpning.
- Allt gick så snabbt. Jag slog henne i ansiktet och hon började skrika. Då dödade jag henne.

Jaime Lopez växte upp i Barcelona i Spanien och kom som 22-åring till Sverige 1969.
- Jag kom en torsdag. På måndag började jag arbeta som svarvare på Alfa Laval i Tumba. Samtidigt fick jag jobb på posten på kvällarna.
[...]
Han träffade en 20 år äldre kvinna som han gifte sig med.
[...]
1978 blev han svensk medborgare och gifte sig på nytt samma år. Äktenskapet höll bara i åtta dagar.
- Jag klarar mig alltid, säger Jaime Lopez. [...] För 15 år sedan, när jag fortfarande arbetade kvar på posten, hade jag köpt lite för mycket på mina kreditkort och dömdes till fängelse i nio månader.
[...]
När Jaime Lopez hade avtjänat sitt straff, begav han sig till Frankrike för att ta värvning i Främlingslegionen.
[...]
Han stannade i Främlingslegionen i elva år. Han tjänstgjorde på Muroraatollen i Stilla havet, i Franska Guyana i Sydamerika, i Djibuti i nordöstra Afrika, i Somalia och i Kambodja.
[...]
- Det är inte första gången jag har dödat en människa. Jag har dödat kanske 500. Men det var i tjänsten. I arbetet. Efteråt fick man medalj.
Efter att ha legat ute i olika delar av världen som stridande soldat, sökte Jaime Lopez till Främlingslegionens säkerhetstjänst där han blev privatchaufför åt en av legionens generaler.
Men 1993 förflyttades generalen till Paris för att bli direktör på den franska krigshögskolan och Jaime Lopez fick inte följa med.
- [...] Efter elva år i legionen kände jag mig plötsligt för gammal. Det var fruktansvärt.
- Och vad skulle jag göra? I Frankrike fanns fyra miljoner arbetslösa och i Spanien minst lika många. Jag tänkte: Jag åker tillbaka till Sverige för där finns det arbete.
[...]
- Jag fick ett beredskapsarbete som svarvare på Tekniska högskolan i Stockholm. Men efter sex månader var det slut. Sedan dess har jag gått arbetslös.

Han fick ett rum på ett bostadshotell på Södermalm och omställningen från ett liv i världens mest mytomspunna armé till en arbetslös tillvaro på ett bostadshotell i Stockholm var katastrofal för Jaime Lopez.
[...]
- Om det gick att backa bandet lite, så hade jag stannat kvar i Främlingslegionen. Haft ett skitjobb kanske, men åtminstone sluppit det här.
För två veckor sedan blev Jaime Lopez vräkt från bostadshotellet. Han hade köpt ett par nya glasögon men slarvat bort kvittot, säger han, och fick därför ingen ersättning från det sociala.
[...]
Jaime Lopez samlade ihop sina pinaler, det var inte mycket han ägde, och begav sig till fullriggaren af Chapman, Stockholms äldsta vandrarhem som ligger förtöjd utanför Skeppsholmen. Efter några dagar flyttade han till ett nytt vandrarhem, innan han slutligen tog in på ett vandrarhem vid Hagaparken i Solna.
Det var där han bodde när han förra fredagen gav sig i väg till Kastellholmen och ändade livet för en kvinna som gett sig ut i solen medan hennes man hade affärer att uträtta.
[...]
- Jag tappade kontrollen över mig själv, säger han.
[...]
- Det fanns lite pengar och jag tog dem. Det var inte 400 kronor som det har stått i tidningarna, det var 900 kronor. [...]
- Det fanns inga människor i närheten. Jag kastade i väg kniven. Den hamnade omkring 15 meter ut i vattnet mot Gröna Lund till. Sedan gick jag därifrån. Jag gick över till andra sidan av ön och tvättade av mig nere på en liten sandstrand alldeles vid bron som leder över till Skeppsholmen.
[...]
- Men jag gick aldrig under jorden. Tvärtom. Jag har gått upp klockan 8 på morgonen, gått i väg till Hötorgshallen där jag druckit mitt kaffe och sedan gått runt i Gamla Stan och andra delar av Stockholm. Jag har träffat kompisar och varit på bio.
[...]
Vad säger du om uppgifterna att du skulle ha barrikaderat dig i en lägenhet tillsammans med andra främlingslegionärer?
- Det stämmer inte. Jag har gått omkring i stan som vem som helst. [...]
- Jag har kommit hem till mitt vandrarhem klockan 8 om kvällarna och tittat på TV. Allt har varit precis som vanligt.
[...]
När vi är klara, frågar jag om framtiden, hur han ser på den.
- Jag har ingen framtid, säger han. Jag är snart 50 år nu och jag är väl närmare 60 när jag kommer ut. Men jag tror inte att jag lever så länge.
[...]
- Friheten, säger han, den förlorade jag för en vecka sedan. När jag gick över bron från Kastellholmen, förstod jag att mitt liv var slut.
[...]
Var du berusad när du utförde mordet?
- Nej. Jag vet att det säkert skulle räknas som en förmildrande omständighet, men jag var inte det.
Ångrar du dig?
- Ja, självklart gör jag det. Men vad hjälper det? Hennes liv är förlorat och det är mitt också.
[...]