@ Cousin Cocaine: Ditt inlägg genomsyras av okunskap. Om du nödvändigtvis ska såga ett band, se till att ha fakta som bär upp dina argument.
Citat:
Ursprungligen postat av Cousin Cocaine
Dessutom så slog aldrig ABBA i Nordamerika (den absolut viktigaste skivmarknaden). Frågan är om någon ABBA-platta ens har sålt guld på andra sidan Atlanten? Nu har de ju klarat sig bra ändå tack vare att nämnda australier, samt britter och tyskar gillat deras plattor.
Flera skivor sålde guld (500 000 ex): Arrival, The Album, Voulez-Vous, Super Trouper och samlingsalbumen Greatest Hits, Greatest Hits Vol. 2, ABBA Gold och 20TH CENTURY MASTERS - THE BEST OF ABBA. Skivor som sålt platina (1 000 000 ex): The Album, Greatest Hits och ABBA Gold har sålt 6 x multi platina (= 2 000 000 eller mer/styck dvs mer än 12 miljoner). Och det här är statistik enbart för USA.
I Kanada har t.ex Gold sålts i 1,2 miljoner ex.
Citat:
Ursprungligen postat av Cousin Cocaine
Vad gäller musiken så gick Beatles från att spela skitmusik (Love Me Do etc, som i o f s var ganska vågat 1962.) till att skapa mästerverk med fantastiska texter. ABBA har med svensk folkmusik som bas levt på ett pop/dansbandssound med nonsens texter.
Du påstår att musiken bara var pop/dansband. Det är inte möjligt med ett sådant påstående att inte lyssnat på mer än ABBA Gold.
De tidiga
Waterloo- (1974) och
ABBA (1975)-albumen var väldigt exprimentella med hårdrock-, funk-, symfonisk rock-, och reggae-inslag, där blandades det hejvilt.
Watch Out
King Kong Song
Hey Hey Helen
So long
My mama said
Man in the middle
Tropical Loveland
Intermezzo no. 1
Symfonirock återkom förresten på The Album med
I'm a marionette (live 1977).
Däremot var texterna mycket strunt på de tidiga albumen, det håller jag med om.
Det tog de däremot igen på de sista albumen, där de också övergett det snälla popsoundet och inte så mycket disco heller, och så fick till texterna...
Lyssna på dessa och utveckla sedan hur du resonerar då du påstår att det är dansband med nonsenstexter, tack.
Elaine
Me and I (live 1981)
The Piper
The Visitors
Soldiers
Two for the price of one (live 1981)
On and on and on
Should I laugh or cry
Put on your white sombrero (vad för stil denna låt tillhör vet jag inte.. Latinoballad?)
I let the music speak (nån slags opera-flört)
Citat:
Ursprungligen postat av Cousin Cocaine
En sak har de dock gemensamt; de lät skit live och var utpräglade studioband.
Där har du fel. Frida var grym live. Ta t.ex I wonder, där hennes
liveversion från 1977 gavs ut officiellt, både som b-sida på singeln The Name Of the game och senare på skiva.
Kom inte å säg att hon lät skit live, och speciellt på de tidiga livespelningarna var det hon som "räddade" låtarna.
Mer livemusik:
I've been waiting for you (1977)
Hole in your soul (1979)
Och
Dancing Queen (live 1979) bara för sakens skull.
Slutligen, ett citat från tidinigen Rolling Stone, om albumet Waterloo när det hade släppts:
"Med sina koncisa, glada popskapelser står Abba mycket närmare rock 'n' rollens innersta väsen än aldrig så många självgoda gitarrhjältar eller uppbyggelsesträvande grupper som levererar stora sanningar om världen till de hukande s´massorna". - Ken Barnes.
(källa: ABBA The Story)