Citat:
Att använda du-formen när man borde använda man-formen. Ett exempel var att du skrev: men då går du miste om igenkänning. Eftersom du inte känner till mina språkkunskaper, eller vad jag inte kan, förutom att jag kan svenska, blir ju saken mycket svår att avgöra, därför antog jag att du egentligen menade den passiva formen. Jag kom att tänka på det eftersom du-formen används i otroligt många sammanhang där man-formen borde användas. Det är en direktöversättning från engelskan. Mest en reflektion.
Okej, jag blev mest förvirrad av termen "passiv form" som fick mig att tänka på svenskans motsvarighet till det som på engelska kallas "passive voice". "Man/du" kallar man väl något annat på svenska, opersonliga pronomen kanske?
Citat:
Nej, man håller inte på att "avskaffa svenskan". Man undrar nästan om det är en epidemi av moralpanik av nåt slag som vandrar runt i dessa förkylningstider. Gällande det där med domänförluster, visst har man hört om det i åratal... Vet inte riktigt om det finns några som helst belägg för det. Tycker att det trycks fler böcker på svenska, görs mer radio (tänker på alla poddar); ges fler kurser och säkerligen skrivs fler högskoleuppsatser än någonsin.
Det finns ett viktigt undantag: vetenskapliga arbeten på högre nivå. Där vet jag inte om det har slutat skrivas på svenska, men jag hoppas rentav att så är fallet. I alla fall om man kan tänka sig att det vetenskapliga arbetet man bedriver kan vara av ringaste intresse för några utanför Sverige så är det dumt att inte skriva på ett språk som gör att man kan nå ut till en oändligt mycket större publik. En sammanfattning på svenska i början räcker gott och väl. Eller, om nu är så mån om de som inte har lärt sig akademisk engelska än, så kan man väl översätta hela till svenska.
(Hembygdsforskning är en annan sak, förstås
)