Vad är det med dagens människor å anse sig "gammal" vid 30?

Hur mycket ska man hinna med då innan man blir 20? Jag har inte ens skaffat körkortet än

Nu är det visserligen i New York City och inte Sverige men där finns det ju folk som går hela livet utan att skaffa körkort. Ha inte så jävla bråttom.

För fan ungar,, livet börjar vid 40. Allt annat är bara joll.

vad händer efter 40? regnar det brudar eller?

Precis. Kände mig ung när jag väl blev 30 för jag hade gjort så mycket.

ja för fan,, brudarna vill ju ha mogna män,såna som kan sina saker å inte bara tänker på sej själv

Behöver du körkort då? annars är det väl tämligen skitsamma? Jag är 30 och får bara köra eu moped, funkar fint det med.

Att bli lite full när man slutar gymnasiet bör vara en bedrift men annars inget? Vem bestämmer liksom?

Man ska inte ha för bråttom över saker, eller att fundera för mycket. Drick några öl, sparka lite boll med vänner, ta en promenad med hunden, det är sådant som livet till störst del går ut på.

När man uppnått massa coola saker, sen då? Vad har det för betydelse efteråt? Inte direkt så att man kan leva på när man är 55, att, ''vid 24 år hade jag gjort det här oj vad lyckad jag känner mig'. Det är ju alltid resan som är intressant, inte att komma fram till något rätt mål.
Senaste Zeitgeist i introt är klockren på denna punkt.

När man tjänat mest pengar, blivit högst på firman, flyttat till fancy kontor, sen då? När hypen har lagt sig, och det kommer den göra, vad blir det nya drivet? Om man tror att komma fram är betydelsen så missar man hela poängen är väl budskapet.

Mitt budskap är: Sluta fundera och känna oro över vad man ska göra, livet kommer visa oss alla vilken väg det tar och det är sen upp till oss att fatta beslut på vägen, men att behöva oroa sig över att man måste uppnå något det är bara galet.


Ont: Jag närmar mig 30 och börjar känna att dom enkla åren är förbi, går fortare att bli fet, har vissa fysiska krämpor med ryggvärk efter bilolyckor som börjar visas mer och mer, kuken står inte längre varje morgon heller.. Det är inte lika lätt att vara människa som när man var 20 och kunde supa och misshandla sig själv utan några större konsekvenser, nu får man tänka både en och två gånger innan man väljer att göra något spännande som kan göra att man skadar sig och inte kan arbeta, ta hand om hemmet eller liknande. Spänningen och sättet att se på världen ändras med åren,

jag var en glad naiv 20åring som tänkte ta världen med storm, nu är jag närmare 30, mer bitter än någonsin och totalt fast i vardagslunket med jobb&äta&avkoppling 2 timmar&repeat... Tror nog att den biten att verkligen komma in i det Tråkigare vuxenlivet med mer ansvar gör att man även börjar ifrågasätta mer saker i sin omgivning..

Avslutar med ett citat jag inte minns var det kommer ifrån: 'They give you television to help you ignore this prison'.

Jag är nästan 30 och har knappt uträttat ett skit. Jag kan nästan garantera att mitt liv varit händelsefattigare än de allra flesta i min ålder här i Sverige. Känner dock ingen panik över att åldras. Alla blir väl "ledsen" nånstans innerst inne då man vill vara ung och allt det där, men ingen större ångest från min sida. Dessutom anser jag, och säkerligen många andra, att det är vid 30-35 man peakar.

haha och jag tror att många tjejer har just blivit hjärntvättade av dom idealen..men det kanske har gått åt båda hållen, hursomhelst så får det vissa att tro att det är så det ska vara och har man inte hittat det kan man inte vara lycklig... Tycker dom som håller på att med att gå ut på middagar, bio och andra typiska tråkiga relationsgrejer bara för att visa upp varandra. Som en statuspryl, accessoar. sålänge man själv vet vart man har varandra så spelar inget annat roll. Gå aldrig in i ett förhållande bara för att du är ensam eller att för att det är så man ska göra, då är det nog bättre vara själv i slutändan.

Nu är jag inte så många år ifrån 30 men ja, jobbet tar en jäkla stor tid av livet och ändå känns det som varken tid eller lönen räcker till någonsin. Tror inte så många är överdrivet pengakåta i min ålder, alla jobbar bara för att ha råd att leva. Hade man haft pengar hade ju inte många gått till jobbet direkt..Jobb förstör nog också mycket med chansen att träffa nytt folk, känns som att man bara orkar träffa folk på helger och det är just och pass! och då träffar man gamla vänner och inte ute och raggar runt. Trivs även jag på mitt jobb men där är det kollegorna och vissa kunder som gör det roligt.

OnT så känner jag mig inte så jävla gammal än. När man var yngre tänkte man kanske man skulle ha hus och liknande vid 30 år men som det ser ut i dagens bostadsmarknad så är det bara glömma för mig. För mig känns det mer som att mitt vuxna liv på riktigt kommer börja kring 30 och att 20+ är ungdomsår fortfarande. så ja, jag har inte uträttat så värst mycket i produktivt, har sparade pengar eller nått några större mål men jag är nöjd ändå. Ser även fram emot att bli en gråhårig gubbe så stämmer nog inte in på personer som TS stött på. Är dock som många andra lite bitter över hela Sverige-situationen så man är väl kanske inte lika optimistisk nu som när man var yngre.

Håller med TS, det är ett märkligt beteende. Jag tycker verkligen inte 30 är gammalt. Än värre är att det går lägre ner i åldrarna. Jag är 21 och har jämngamla kompisar som pratar om att de är gamla. Vad är det frågan om? 30 borde vara de bästa åren i ens liv, kroppen och sinnet är fortfarande på topp, och man har en stor mängd erfarenhet i bagaget, redo att ta världen med storm. Jag vill inte ens snacka om de i min ålder som tycker de är gamla, någonting är fel, för mycket press eller något.

En del verkar känna ångest över att de inte upplevt tillräckligt med grejer än. Men som jag ser det, sålänge man är under 35 så kan man göra allt man kunde göra när man var 18 och lite till. Alltså, är man under 35 har man minst 5 år kvar att bara leva livet(möjligtviss får man justera den siffran lite grann för tjejer, kanske lite lägre eftersom de har en mer begränsad tid på sig att skaffa barn).

Nu är jag iochförsig bara 21, men det är ändå min åsikt.