Citat:
Ursprungligen postat av
Tammer
Vad jag inte förstår är hur de lyckas lura systemet. Om jag går till en läkare och vill bli sjukskriven för mina ryggproblem är det tvärstopp. Läkaren ger mig några goda råd om hur jag ska träna för att stärka ryggen och tips om att använda Alvedon. Även om min läkare mot förmodan skulle sjukskriva mig är det stopp hos försäkringskassans läkare, som inte på några villkor godkänner detta.
Hur kan dessa människor lyckas slinka igenom hela kontrollsystemet och få Försäkringskassans kritiska granskare att godkänna detta?
Överdrifter i formuleringarna och diagnoserna är vanliga. Uppgifterna kan vara övervägande grundade i fullständigt okritiska transkriberingar av "patientens", eller de anhörigas berättelser (i t ex de fall "patienten" spelar mutistisk eller gömmer sig under en filt med med sin klan kring sig som en skyddande ringmur). Det kan finna en längre tids vårdkontakt - men kanske inte så mycket vård - mestadels för att skaffa intyg; för varje sådan kontakt så skapas en tyngre och tyngre - men ofta spretig, motsägelsefull eller "atypisk" (som är en benämning som läkare gärna använder för att pressa ner en symptombild i en diagnos som förmodligen inte stämmer, men man måste ju sätta en diagnos i journalen och intygen) berättelse - och till sist tränger den målmedvetna kampanjen igenom.
Det krävs oerhört mycket styrka, integritet och vilja att lägga ner tid och stå upp för professionaliteten, att trotsa denna malande kvarn av målmedvetna bluffare och alla deras "advokater" och ombud, mer eller mindre påstridiga. Ombuden kan finnas i flertal t o m på samma vårdenhet; t ex alltför välmenande stödkontakter som tappat professionaliteten och objektiviteten eller det långsiktigt hållbara, och kanske mer blivit en sorts vänner, eller förnekare av fakta och annan information som trotsar alla trovärdiga teorier eller sannolikheter. Du kan kort sagt ha en massa motståndare mot dig, utanför och inom din egen enhet; och du förväntas i detta vara "empatisk" och kundtillvänd. Endast en sällsynt starkt karaktär och en sorts vredesmod inför det pågående bedrägeriet kan mobilisera den ståndaktighet som står emot detta. Du kommer säkert under processens gång tvivla över dina observationer och slutsatser som jobbar medvetet eller omedvetet inom dig större delen av dygnet en lång period. Men ständigt finner du fler indikationer på oegentligheter och friseringar av berättelsen och tillkomst av nya motsägelser, vilket stärker din teori om oegentligheter. Ditt detektivjobb, som egentligen bara är en mödosam men i de flesta bemärkelser gängse diagnostisk process, bär frukt. Du kommer garanterat att få lägga ner mer tid än den som slätstruket och korrupt viker sig för sanslösa berättelser och överdrivna "symptom", och kanske själv spär på med överdrivna diagnoser och påhittade "funktionsbegränsningar".
Det finns ingen som tackar dig om du får rätt i din ensamma kamp mot "klienten", ombuden och systemet. Däremot kan du räkna med mycket stress och påkänningar att följa din misstänksamhet, eller bara ditt kliniska sinne som fordrar en tillräcklig diagnostisk stringens och tro på erfarenhet och förnuft. Den enda belöningen är att du kan känna att du gjort det som alla andra i motsvarande roll borde göra.
Gruppen ifråga hör till en mer eller mindre officiellt, offentligt omhuldad offergrupp. Misstänkta av alla, men höjda över alla misstankar. Jag tror FK:s handläggare gärna undviker att påminnas om den kognitiva dissonansen och gärna gör en personlig exit genom OK-stämpeln.