Nynorsk och bokmål

En 3 år gammal tråd dyker upp med nysvensk text.

Bokmål är danskt skriftspråk.
Nynorska är ett skriftspråk för genomsnittlig norsk dialekt.

Okej, eftersom den här tråden ändå har blivit bumpad: Jag går bet på "sjulåtta". Vad betyder det?

Vadå nysvensk text?

Ja ångrar mig, nynorska är svårare att förstå än bokmål för en svensk.

Kan du bekräfta min spaning om att nynorska dialekt handlar om Che-ljud
i uttal, sedan finns det säkerligen en radda nya ord också, men dom kan ju inte
jag dechifrera genom att titta på 7-systrar.

Du verkar fortfarande inte ha klart för dig att nynorska är en skriftspråksnorm. Det finns inga "nynorska dialekter", och nynorskan innehåller inga nya ord förutom dem som tillkommer lite då och då i alla levande språk. Däremot innehåller den en hel del gamla dialektala ord som vanligen inte används i den andra skriftspråksnormen, bokmål.

De tje-lud och skorrande r du har hört är vanliga i många västnorska dialekter, men det har egentligen inte med frågan om nynorska att göra. Eftersom nynorska som nämnt är en skriftspråksnorm.

Okat då, kanske var lite för tvärsäker att koppla

"Sju eller åtta", vad jag förstår. Men hej! jag kan nog inte skånska bättre än du!

Jag funderade på om det kunde vara så, men det verkade en smula bisarrt att vara så oprecis i sammanhanget. Minns du var du hittade dikten?

I Svea Folkkalender finns beskrivet om Rackare-Nilsen som säger:

En tänkvärd text om det tvivelaktiga i att tvinga alla skolbarn att plugga nynorsk, och att se till att all officiell information måste finnas på två officiella skriftspråk. Det skulle vara moro om forumets norska och förnorskade medlemmar kunde säga sin åsikt om språkpolitiken i Norge!

Å banne på nynorsk
https://www.nrk.no/ytring/a-banne-pa-nynorsk-1.17678986

Men i dag er det mindre enn 10 prosent av Norges befolkning som bruker nynorsk som skriftspråk, og bruken blir mindre hvert eneste år.

Det betyr at de fleste som bor i Norge overhodet ikke har noe forhold til nynorsk, men likevel skal all offentlig kommunikasjon foregå på to offisielle skriftspråk.

Ikke misforstå, jeg har i en årrekke vurdert nynorsk som et fint skriftspråk. Men kan vi forvente at dagens oppvoksende slekt skal mene det samme? Jeg er overbevist om at svaret er nei.

«Ingen» norske elever roper hurra når de skal lære nynorsk, og i høyere utdanning er det forsvinnende få som skriver det som en gang het landsmål. Så hva er vitsen? Den blir mer og mer usynlig. De fleste vil nok si at vitsen ikke finnes i det hele tatt.

Skal noen som fremstår som hyggelige, små-fundamentalistiske og ihuga nynorskfolk fortsatt få lov til å pålegge norske skoleungdommer å lære seg et skriftspråk nesten ingen bruker? Og det i en tid der debatten går høyt om hva som skal prioriteres i den norske skolen?