Citat:
Tänk om alla kunder kunde göra som du...
Vilken dröm det hade varit...
Jag brukar oftast avsätta 15 minuter per bil.
Det funkar ju jättebra när kunden gör som du.
Man måste ha starka nerver när man ska skifta hjul åt folk...
Som exempel kan vi ta farbror Lennart. Farbror Lennart 81 tycker om att prata och farbror Lennart vill jättegärna köra in bilen själv mellan billyftens stolpar.
Det luktar lite bränd lamell innan farbror Lennart har fått upp bilens bakhjul upp för den 3 cm höga kanten som är vid verkstadsporten.
Farbror Lennart hör ju lite dåligt så han reflekterar inte riktigt över motorvarvet på sin bil...
Givetvis kör Lennart fram sin bil en halvmeter för långt så han kan inte öppna bildörren och få ut sina skröpliga ben och sin krycka. Att jag skriker STOPP för full hals och viftar 'bakåt' med handen har inte farbror Lennart heller reflekterat över. Han ser lite dåligt också...
Innan bilen har hamnat på rätt plats mellan stolparna och Lennart har lyckats klämma sin lekamen ut genom bildörren har det plötsligen gått 8 minuter av den avsatta kvarten...
Upp med bilen på lyften och ut med vinterhjulen ur bagagen. Lennart vill gärna hjälpa till...
Lennart skiner upp när jag ställer en fråga...
-Var har du låsverktyget till hjulmuttrarna?
Jaaahaaaa, säger Lennart och funderar... Ja den borde ligga här någonstans i en plastpåse...
Fyra och en halv jävla minut senare har hylsan hittats efter att hälften av allt krimskrams som låg i bagaget nu ligger på golvet i verkstaden.
Jag känner hur stressen tilltar. Utanför har nästa kund anlänt.
En trebarnsmamma som kedjeröker långa röda Chesterfield. Givetvis har hon tre barn med sig också... Markus (eller vad fan nu ungjäveln heter) 4 år tycker att det är jättekul att leka kurragömma under farbror Lennarts bil medans mamma pratar i telefonen totalt ointresserad av vad sina barn sysslar med...
Under några sekunder där känner jag mig som en dagisfröken...
Det dammar något kopiöst varje gång jag trycker på muttermaskinen för att köra loss hjulbultarna från Lennarts bil... Ja Lennart bor ju på grusväg och i varje fälg sitter det typ två kilo fin torr sand.
Jaja... Lite damm i lungorna har väl ingen dött av tänker jag samtidigt som lille Markus har hittat luftblåsen och blåser på storasyster som skriker på mamma som fortfarande pratar i telefonen...
Nu sitter hjulen dragna på Lennarts bil och luften är kollad.
Lille Markus ligger och kryper på alla fyra i den ihopsopade högen på golvet med absorberingsmedel för spillolja... Det tycker han tydligen är kul...
Trycker på nedsänkningsknappen på lyften när Lennart så undrar hur mycket luft jag har lagt i däcken... 2,3 bar svarar jag... Varpå Lennart svarar att han brukar köra med 2,4 bar, för det har märkesverkstaden sagt att man ska ha... Fram med luftklockan igen...
Tiden går...
In med allt krimskrams och sommarhjulen igen i bagaget och i jakten på sekunder backar jag ut Lennarts bil själv... Snabbare än vad Ken Block rattar Wrc bil.
Nu gäller det att vänta på att Farbror Lennart ska stapla fram till kassan med sin krycka.
Farbror Lennart rör sig INTE som Usain Bolt...
En kvart försenad gäller det nu att snabbt som fan få in den kedjerökande mammans bil... Utan att köra över några ungar.
I den väl inrökta Toyotan får man nästan lungcancer efter bara två andetag.
Den här bilen går bytet nästan riktigt bra på.
Hade bara mamma hållit lite ordning och reda på sina barn så hade jag snabbt varit färdig... Men inte då...
Ungarna tycker det är jättekul att leka kurragömma runt bilen.
Nästa kund står redan utanför...
Ta det lugnt säger han och skrattar... Jag har ingen brådska...
Nä det är ju lätt för han att säga...
Ut med Toyotan... Nu har jag lyckats jobba in tre minuter av den förlorade kvarten.
In med nästa bil.
En Golf 7:a med en herre i 55 års åldern.
Han tycker också om att hjälpa till...
Men att ha plockat fram låsverktyget har även han glömt... Nåja det hittas lätt där bak.
Upp med bilen och av med hjulen...Samtidigt som jag försöker lyssna på allt som bilägaren gärna vill prata om.
Han pratar och han pratar och han pratar... Det visar sig att han älskar gamla engelska veteranmotorcyklar.
Och det måste han ju bara få prata om trots att jag står där med muttermaskinen i handen och hörselkåpor för öronen... Jag hör ungefär vart tredje ord han säger.
Nu har den kedjerökande mamman äntligen lagt på telefonen och nu vill hon betala...
Hon betalar och jag funderar för mig själv när hon är på väg ut... Hon har väl inte glömt några barn i verkstaden...?
Ut till Golfen igen... Och han pratar på om sina gamla BSA och allt vad det heter.
Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla...
Allt prat försenar mig ännu mer och utanför står nästa kund med sin bil... En stor jävla Chevrolet Tahoe.
Tio minuter försenat står Golfen på vinterhjul och rullar ut ur hallen och in körs Chevan.
Den här kunden är tack och lov inte alls intresserad av att vara närvarande vid bytet, han går iväg ett ärende till Konsumbutiken under tiden jag skiftar hjul.
På biljäveln sitter det kromade 24 tums hjul... Varje hjul väger typ lika mycket som en Puch Dakota och är ungefär lika omständiga att lyfta...
På vinterfälgarna som är 22 tum sitter centrumkåpor som är fastskruvade med 6 st små fem millimeters insex skruvar på varje fälg så dom kåporna måste ju bort innan hjulen kan hängas upp....
Tidsödande... Och klockan den går.
Fullständigt ledbruten och dyngsur av svett backar jag ut bilen ur verkstaden... Jag känner att bilägaren kommer billigt undan med 250 kr för skiftningen...
Nästa bil står på vänt... Här har vi återigen en herre som jättegärna vill hjälpa till och vara i vägen i verkstaden.
Han kör själv in sin Citroën C5 mellan stolparna och plockar snabbt ut hjulen ur bagagen innan jag ens hinner sucka.
När bilen åker upp på lyften och jag kör loss hjulbultarna så följer han efter mig runt bilen som en envis mygga en varm sommarkväll på altanen...
Och han pratar och pratar och pratar och kör gärna in huvudet i hjulhuset för att titta på bromsbeläggen samtidigt som jag försöker hänga upp vinterhjulen på navet.
Jag känner en stark lukt av vitlök när han står 15 cm bakom mig vid varje hjul.
Klockan den går och stressen tilltar... Utanför står nästa bil...
När kvällen till slut kommer efter oräkneliga hjulskiften så ser jag i samma sekund som jag ska släcka lyset i verkstaden att... -Jaha där på bänken står ju farbror Lennarts låshylsa...
Om 10-15 år när jag har sålt mitt företag så ska jag också lämna in min egna bil för hjulskifte... Å jävlar vad jag ska prata! Å jävlar vad jag ska vara i vägen.
:LOL:
Det är ett hårt jobb att skifta hjul ska ni veta.
Det gäller att inte ha svaga nerver.
(Mitt inlägg innehåller lite ironi.)
Vilken dröm det hade varit...
Jag brukar oftast avsätta 15 minuter per bil.
Det funkar ju jättebra när kunden gör som du.
Man måste ha starka nerver när man ska skifta hjul åt folk...
Som exempel kan vi ta farbror Lennart. Farbror Lennart 81 tycker om att prata och farbror Lennart vill jättegärna köra in bilen själv mellan billyftens stolpar.
Det luktar lite bränd lamell innan farbror Lennart har fått upp bilens bakhjul upp för den 3 cm höga kanten som är vid verkstadsporten.
Farbror Lennart hör ju lite dåligt så han reflekterar inte riktigt över motorvarvet på sin bil...
Givetvis kör Lennart fram sin bil en halvmeter för långt så han kan inte öppna bildörren och få ut sina skröpliga ben och sin krycka. Att jag skriker STOPP för full hals och viftar 'bakåt' med handen har inte farbror Lennart heller reflekterat över. Han ser lite dåligt också...
Innan bilen har hamnat på rätt plats mellan stolparna och Lennart har lyckats klämma sin lekamen ut genom bildörren har det plötsligen gått 8 minuter av den avsatta kvarten...
Upp med bilen på lyften och ut med vinterhjulen ur bagagen. Lennart vill gärna hjälpa till...
Lennart skiner upp när jag ställer en fråga...
-Var har du låsverktyget till hjulmuttrarna?
Jaaahaaaa, säger Lennart och funderar... Ja den borde ligga här någonstans i en plastpåse...
Fyra och en halv jävla minut senare har hylsan hittats efter att hälften av allt krimskrams som låg i bagaget nu ligger på golvet i verkstaden.
Jag känner hur stressen tilltar. Utanför har nästa kund anlänt.
En trebarnsmamma som kedjeröker långa röda Chesterfield. Givetvis har hon tre barn med sig också... Markus (eller vad fan nu ungjäveln heter) 4 år tycker att det är jättekul att leka kurragömma under farbror Lennarts bil medans mamma pratar i telefonen totalt ointresserad av vad sina barn sysslar med...
Under några sekunder där känner jag mig som en dagisfröken...
Det dammar något kopiöst varje gång jag trycker på muttermaskinen för att köra loss hjulbultarna från Lennarts bil... Ja Lennart bor ju på grusväg och i varje fälg sitter det typ två kilo fin torr sand.
Jaja... Lite damm i lungorna har väl ingen dött av tänker jag samtidigt som lille Markus har hittat luftblåsen och blåser på storasyster som skriker på mamma som fortfarande pratar i telefonen...
Nu sitter hjulen dragna på Lennarts bil och luften är kollad.
Lille Markus ligger och kryper på alla fyra i den ihopsopade högen på golvet med absorberingsmedel för spillolja... Det tycker han tydligen är kul...
Trycker på nedsänkningsknappen på lyften när Lennart så undrar hur mycket luft jag har lagt i däcken... 2,3 bar svarar jag... Varpå Lennart svarar att han brukar köra med 2,4 bar, för det har märkesverkstaden sagt att man ska ha... Fram med luftklockan igen...
Tiden går...
In med allt krimskrams och sommarhjulen igen i bagaget och i jakten på sekunder backar jag ut Lennarts bil själv... Snabbare än vad Ken Block rattar Wrc bil.
Nu gäller det att vänta på att Farbror Lennart ska stapla fram till kassan med sin krycka.
Farbror Lennart rör sig INTE som Usain Bolt...
En kvart försenad gäller det nu att snabbt som fan få in den kedjerökande mammans bil... Utan att köra över några ungar.
I den väl inrökta Toyotan får man nästan lungcancer efter bara två andetag.
Den här bilen går bytet nästan riktigt bra på.
Hade bara mamma hållit lite ordning och reda på sina barn så hade jag snabbt varit färdig... Men inte då...
Ungarna tycker det är jättekul att leka kurragömma runt bilen.
Nästa kund står redan utanför...
Ta det lugnt säger han och skrattar... Jag har ingen brådska...
Nä det är ju lätt för han att säga...
Ut med Toyotan... Nu har jag lyckats jobba in tre minuter av den förlorade kvarten.
In med nästa bil.
En Golf 7:a med en herre i 55 års åldern.
Han tycker också om att hjälpa till...
Men att ha plockat fram låsverktyget har även han glömt... Nåja det hittas lätt där bak.
Upp med bilen och av med hjulen...Samtidigt som jag försöker lyssna på allt som bilägaren gärna vill prata om.
Han pratar och han pratar och han pratar... Det visar sig att han älskar gamla engelska veteranmotorcyklar.
Och det måste han ju bara få prata om trots att jag står där med muttermaskinen i handen och hörselkåpor för öronen... Jag hör ungefär vart tredje ord han säger.
Nu har den kedjerökande mamman äntligen lagt på telefonen och nu vill hon betala...
Hon betalar och jag funderar för mig själv när hon är på väg ut... Hon har väl inte glömt några barn i verkstaden...?
Ut till Golfen igen... Och han pratar på om sina gamla BSA och allt vad det heter.
Bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla...
Allt prat försenar mig ännu mer och utanför står nästa kund med sin bil... En stor jävla Chevrolet Tahoe.
Tio minuter försenat står Golfen på vinterhjul och rullar ut ur hallen och in körs Chevan.
Den här kunden är tack och lov inte alls intresserad av att vara närvarande vid bytet, han går iväg ett ärende till Konsumbutiken under tiden jag skiftar hjul.
På biljäveln sitter det kromade 24 tums hjul... Varje hjul väger typ lika mycket som en Puch Dakota och är ungefär lika omständiga att lyfta...
På vinterfälgarna som är 22 tum sitter centrumkåpor som är fastskruvade med 6 st små fem millimeters insex skruvar på varje fälg så dom kåporna måste ju bort innan hjulen kan hängas upp....
Tidsödande... Och klockan den går.
Fullständigt ledbruten och dyngsur av svett backar jag ut bilen ur verkstaden... Jag känner att bilägaren kommer billigt undan med 250 kr för skiftningen...
Nästa bil står på vänt... Här har vi återigen en herre som jättegärna vill hjälpa till och vara i vägen i verkstaden.
Han kör själv in sin Citroën C5 mellan stolparna och plockar snabbt ut hjulen ur bagagen innan jag ens hinner sucka.
När bilen åker upp på lyften och jag kör loss hjulbultarna så följer han efter mig runt bilen som en envis mygga en varm sommarkväll på altanen...
Och han pratar och pratar och pratar och kör gärna in huvudet i hjulhuset för att titta på bromsbeläggen samtidigt som jag försöker hänga upp vinterhjulen på navet.
Jag känner en stark lukt av vitlök när han står 15 cm bakom mig vid varje hjul.
Klockan den går och stressen tilltar... Utanför står nästa bil...
När kvällen till slut kommer efter oräkneliga hjulskiften så ser jag i samma sekund som jag ska släcka lyset i verkstaden att... -Jaha där på bänken står ju farbror Lennarts låshylsa...
Om 10-15 år när jag har sålt mitt företag så ska jag också lämna in min egna bil för hjulskifte... Å jävlar vad jag ska prata! Å jävlar vad jag ska vara i vägen.
:LOL:
Det är ett hårt jobb att skifta hjul ska ni veta.
Det gäller att inte ha svaga nerver.
(Mitt inlägg innehåller lite ironi.)
AHah fyfan
år 2030 har vi kanske automatiserat hjulbyte? som en biltvätt. Kör in bilen i en hall, lägger sina vinterdäck på ett band som en tom läskback i affären, trycker på grön knapp, fyra robotarmar eller dylikt demonterar hjulen osv
